Vitfotad tamarin
Vitfotad tamarin (Saguinus leucopus[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Albert Günther 1877. Saguinus leucopus ingår i släktet Saguinus och familjen kloapor.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
| Vitfotad tamarin Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Kloapor Callitrichidae |
| Släkte | Saguinus |
| Art | Vitfotad tamarin S. leucopus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Saguinus leucopus | |
| Auktor | (Günther, 1877) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Pälsen på djurets rygg är oftast silvergrå och i det ljusare ansiktet finns inte så många hår som på övriga kroppen. Bröstet och extremiteternas insida är tydlig rödbrun och ibland har även pälsen på ryggen röda skuggor. Påfallande är de vita fötterna som gav arten sitt svenska trivialnamn. Med undantag av stortån, som har en nagel, är alla tår och fingrar utrustade med klor.[7]
Vitfotad tamarin når en kroppslängd (huvud och bål) av 23 till 25 cm och en svanslängd av cirka 38 cm. Vikten för hanar och honor är något under 500 gram.[7]
Utbredning och habitat redigera
Arten förekommer i norra Colombia. Den vistas där i tropiska regnskogar, andra skogar och kan i viss mån anpassa sig till odlingslandskap.[1]
Ekologi redigera
Vitfotad tamarin är främst aktiv på dagen. Den klättrar i träd och annan växtlighet och söker skydd i trädens håligheter. Djuret går vanligen på fyra fötter över grenar och hoppar ibland till en annan gren. Födan utgörs av insekter, frukter, nektar och andra vätskor från växter.
Individerna bildar flockar som har mellan 4 och 15 medlemmar. Gruppens revir är i genomsnitt 18 hektar[1] stort och markeras med körtelvätska.[7] Honor parar sig oftast med flera hannar från flocken. Efter dräktigheten som varar 130 till 150 dagar föds en till tre ungar per kull.[7] Födelsen äger rum mellan maj och juni eller mellan oktober och november.[1] Hanar hjälper vid ungarnas uppfostring, till exempel genom att bära de. Efter 12 till 18 månader är ungarna könsmogna.[7]
Status och hot redigera
Det största hotet utgörs av habitatförstörelse då skogen omvandlas till jordbruksmark, betesmarker, gruvdrift eller annan urbanisering. Flera individer fångas för att ha de som sällskapsdjur. IUCN uppskattar att hela beståndet minskade med 50% under de senaste 18 åren. Vitfotad tamarin kategoriseras därför globalt som sårbar (VU).[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Link, A., Guzmán-Caro, D.C., Roncancio, N., Mittermeier, R.A. & Rodríguez, V. 2020 Saguinus leucopus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 januari 2024.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website Saguinus leucopus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] R. Edwards (2 maj 2010). ”Silvery-brown bare-face tamarin”. ARKive. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121014092526/http://www.arkive.org/silvery-brown-bare-face-tamarin/saguinus-leucopus/. Läst 22 april 2013.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Vitfotad tamarin.
Wikispecies har information om Saguinus leucopus.
