Violinkonsert (Mendelssohn)
Violinkonsert i e-moll, op. 64, av Felix Mendelssohn är en av de mest spelade och omtyckta violinkonserterna. Den framfördes för första gången den 13 mars 1845 med Mendelssohns vän Ferdinand David som solist.
.png)
Instrumentering redigera
Konserten är skriven för violin och orkester bestående av 2 tvärflöjter, 2 oboer, 2 klarinetter, 2 fagotter, 2 valthorn, 2 trumpeter, timpani och stråkar.
Form redigera
Konserten består av tre satser:
- Allegro molto appassionato (e-moll)
- Andante (C-dur)
- Allegretto non troppo – Allegro molto vivace (E-dur, börjar i e-moll)
Allegro molto appassionato redigera
Till skillnad från många andra violinkonserter, då orkestern öppnar med att presentera huvudtemat, är det violinen som i Mendelssohns violinkonsert får börja expositionen med den vackra melodi i e-moll som är huvudtemat. Huvudtemat spelas därefter i orkestern. När soloviolinen kommer in igen börjar ett snabbare parti som upplöses i att sidotemat presenteras i träblåset samtidigt som soloviolinen spelar en lös G-sträng som bordunton. Soloviolinen tar över sidotemat och leder in i till genomföringen där huvud- och sidotemat bearbetas. Kadensen, som Mendelssohn skrev själv, avslutar genomföringen. Den börjar med virtuosa treklanger och övergår sedan till att violinen spelar brutna ackord över strängarna. Dessa ökar ständigt i tempo till dess att rekapitulationen börjar och orkestern spelar huvudtemat i e-moll ackompanjerat av soloviolinens ackord. Innan rekapitulationens slut spelas sidotemat i E-dur och melodin övergår till e-moll innan ett fartfyllt koda, markerat presto, avslutar satsen.
Andante redigera
Fagotten håller kvar sitt H från slutackordet i första satsen och byter sedan tonart från e-moll till C-dur. I nionde takten kommer soloviolinen in och spelar det stillsamma och uttrycksfulla temat i C-dur. Efter detta följer en mörkare melodi i moll som först presenteras i orkestern men sedan tas över av soloviolinen. Här spelar violinen melodin och kompar sig själv samtidigt. Andra satsen avslutas med att det första temat spelas i C-dur.
Allegretto non troppo – Allegro molto vivace redigera
Efter andra satsen kommer ett 14 takter långt mellanspel med soloviolin och stråkar i e-moll. Detta leder in till den livfulla finalen i E-dur som öppnas av en trumpetfanfar. Satsen är i sonatrondoform och temat, som visas på bilden, återkommer flera gånger i satsen i olika tonarter. Konserten avslutas med ett snabbt och intensivt koda i E-dur där soloviolinen spelar mycket dubbelgrepp och skalor.
Se även redigera
Källor redigera
- Felix Mendelssohns Violinkonsert, (originalmanuskript på IMSLP)