VM i snooker 1980 (Embassy World Snooker Championship) spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 22 april–5 maj 1980. Det var den femte upplagan av turneringen som sponsrades av Embassy och den fjärde gången som den spelades i The Crucible Theatre. Turneringen vanns av kanadensaren Cliff Thorburn. Fram till år 2010 (då australiensaren Neil Robertson vann VM) var detta den enda gången under moderna eran (1969 och framåt) som vinnaren inte kommit från Brittiska öarna.

VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt22 april–5 maj
ArenaCrucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar60 000 GBP
Till segraren15 000 GBP
Regerande mästareWales Terry Griffiths
Högsta break136 (Steve Davis, Kirk Stevens)
Vinnare
VinnareKanada Cliff Thorburn
FinalistNordirland Alex Higgins
Finalresultat18–16
1979
1981

De åtta högst seedade spelarna stod över första omgången. Sammanlagt deltog därför 24 spelare i VM, jämfört med föregående års 16.

Händelser under turneringen redigera

  • Alex Higgins ledde VM-finalen med 9-5 och såg ut att gå mot sin första VM-seger sedan 1972. Han började då showa och spela för att underhålla publiken genom att bland annat ta onödiga risker. Cliff Thorburn vände och vann matchen.
  • VM-finalen avbröts på BBC av rapportering från belägringen av den iranska ambassaden. När sändningarna från snookern återupptogs kommenterades detta av kommentatorn, den förre storspelaren John Pulman: "It's a case of from one Embassy to another..."[1].
  • Ovan nämnde Pulman gjorde detta år sin sista VM-turnering och blev utslagen mot kanadensaren Jim Wych.
  • Alex Higgins blev i kvartsfinalen mot Steve Davis den förste i VM att sänka 15 röda och 15 svarta bollar i ett frame. Han lyckades dock inte sänka de återstående färgade bollarna för ett maximumbreak. Han missade en svår stöt på den gröna.
  • Det 18:e framet i matchen i andra omgången mellan Cliff Thorburn och Doug Mountjoy tog 69 minuter att spela, vilket då var rekord för VM. Rekordet slogs inte förrän i 2006 års final mellan Graeme Dott och Peter Ebdon.

Resultat redigera

  Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 31 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                                             
   Steve Davis  10        Terry Griffiths  10  
   Patsy Fagan  6        Steve Davis  13  
     Steve Davis  9  
     Alex Higgins  13  
   Alex Higgins  10    Alex Higgins  13
   Tony Meo  9        Perrie Mans  6  
     Alex Higgins  16  
     Kirk Stevens  13  
   Kirk Stevens  10        John Spencer  8  
   Graham Miles  3        Kirk Stevens  13  
     Kirk Stevens  13
     Eddie Charlton  7  
   John Virgo  10    Eddie Charlton  13
   Jim Meadowcroft  2        John Virgo  12  
     Alex Higgins  16
     Cliff Thorburn  18
   Doug Mountjoy  10        Cliff Thorburn  13  
   Cliff Wilson  6        Doug Mountjoy  10  
     Cliff Thorburn  13
     Jim Wych  6  
   John Pulman  5    Jim Wych  13
   Jim Wych  10        Dennis Taylor  10  
     Cliff Thorburn  16
     David Taylor  7  
   Bill Werbeniuk  10        Ray Reardon  13  
   Willie Thorne  9        Bill Werbeniuk  6  
     Ray Reardon  11
     David Taylor  13  
   Ray Edmonds  5    David Taylor  13
   David Taylor  10        Fred Davis  5  

Externa länkar redigera