Vägarnas kung
Vägarnas kung är en norsk stumfilm (drama, komedi) från 1926. Filmen regisserades av Leif Sinding och i huvudrollen som resande Franz Joseph ses Haakon Hjelde.[1]
| Vägarnas kung (Den nye lensmannen) | |
| Genre | Drama Komedi |
|---|---|
| Regissör | Leif Sinding |
| Producent | Leif Sinding (produktionsledare) |
| Manus | Leif Sinding |
| Baserad på | Pjäsen Den nye lensmanden av Ludvig Müller |
| Skådespelare | Haakon Hjelde Anna-Brita Ryding Ulf Selmer |
| Fotograf | Arthur Thorell |
| Klippning | Arthur Thorell Leif Sinding |
| Produktionsbolag | Svalefilm |
| Distribution | Internationalt Films-Kompani AS |
| Premiär |
|
| Speltid | 94 minuter |
| Land | Norge |
| IMDb SFDb | |
Handling redigera
En resande utger sig för att var den nya länsmannen i en liten bygd. Han stjäl allt han kommer över, men gör också så att två unga älskande får varandra.[2]
Rollista redigera
- Haakon Hjelde – Franz Joseph, resande
- Anna-Brita Ryding – Ragnhild
- Ulf Selmer – Knut Øverbø
- Einar Rose – Per Storflaten
- Martin Linge – Ola
- Ragnvald Wingar – Jens Brødlaus, jordbrukare
- Marie Hedemark – hans fru
- Mally Haaland – Signors, deres datter
- Ranveig Aasgaard – Marit, tjänsteflicka
- Ellen Astrup – huldra
- Helga Rydland – resandekvinna
- Robert Sperati – Haugkallen
- Ellen Sinding – dansare
- Maina Claes – dansare
Om filmen redigera
Vägarnas kung var Leif Sindings andra långfilmsregi efter debuten med Himmeluret (1925). Till skillnad från föregångaren regisserades filmen av Sinding ensam. Den bygger på Ludvig Müllers pjäs Den nye lensmanden och producerades av bolaget Svalefilm med Sinding som produktionsledare. Arthur Thorell fotade och klippte filmen tillsammans med Sinding. Arthur Barking var scenograf.[1] Film hade norsk premiär den 6 september 1926 och svensk premiär den 8 augusti 1927 i Stockholm. Filmens norska originaltitel Den nye lensmannen hade då bytts ut mot svenska Vägarnas kung.[3]
Filmen var en många filmer att producerades i Norge under 1920-, 1930- och 1940-talen där romer spelar en central roll i berättelsen. Precis som i övriga filmer framställs folkgruppen i huvudsakligen negativ dager.[2]
Referenser redigera
- ^ [a b] ”Den nye lensmannen”. Norsk filmografi. http://www.nb.no/filmografi/show?id=791563. Läst 27 april 2015.
- ^ [a b] Wynn, Michael. ”Romfolket- skurker og forbudt kjærlighet”. Montages.no. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305072537/http://norskfilm.montages.no/2012/10/15/romfolket-skurker-og-forbudt-kjaerlighet/. Läst 27 april 2015.
- ^ ”Vägarnas kung”. IMDb.com. http://www.imdb.com/title/tt0017216/?ref_=ttrel_rel_tt. Läst 27 april 2015.