Ulrike Maier

österrikisk alpin skidåkare

Ulrike Maier, född 22 oktober 1967 i Rauris, död 29 januari 1994 i Garmisch-Partenkirchen, Tyskland, var en österrikisk alpin skidåkare.

Ulrike Maier
Ulli-Maier Memorial Rauris.jpg
Ett minnesmärke för Ulrike Maier i Rauris, Österrike.
LandÖsterrike Österrike
SportAlpin skidåkning
KlubbFC Rauris
Född22 oktober 1967
Rauris
Död29 januari 1994 (26 år)
Garmisch-Partenkirchen
Längd163
Diverse
Världscupdebut9 december 1984
Olympiska spelen
Deltagande2 (1988, 1992)
Världsmästerskap
Deltagande3 (1989, 1991, 1993)
Medaljer3
Guldmedaljer2
Världscupen
Säsonger9 (1985-89, 1991-94)
Vinster5
Pallplatser21

Karriär redigera

Ulrike Maiers far drev en skidskola i Rauris.

Redan som 17-åring tog Maier sina första världscuppoäng. I början av karriären körde hon endast slalom men efterhand började hon även åka storslalom och super-G. Hennes stora genombrott kom säsongen 1987/88 då hon tog sin första pallplats i världscupen.

Under VM 1989 vann hon överraskande guld i super-G. Först senare framkom det att hon var gravid i tredje månaden då hon vann guldet. Två år senare vid VM 1991 försvarade hon sitt super-G-guld. Dessutom vann hon silver i storslalom.

Maier tävlade även i störtlopp åren 1992–94, såväl i Världscupen som i andra FIS-tävlingar.

Först efter att ha blivit dubbel världsmästare lyckades hon vinna sin första världscupseger i november 1992, då i storslalom. Totalt vann hon fem världscupsegrar, den sista endast en vecka innan hon dog.

Världscupsegrar redigera

Datum Plats Land Disciplin
28 november 1992 Park City   USA Storslalom
13 december 1992 Vail   USA Super-G
16 januari 1993 Cortina d'Ampezzo   Italien Super-G
27 november 1993 Santa Caterina   Italien Storslalom
21 januari 1994 Maribor   Slovenien Storslalom

Olyckan redigera

Den 29 januari 1994, vid en störtloppstävling i Garmisch-Partenkirchen, kraschade Maier in i en tidtagningsstolpe i 104 km/h. Hjälmen slets loss och hon bröt nacken och avled omedelbart.[1][2] Hon dödförklarades på sjukhus i Murnau am Staffelsee. Ulrike Maier hade meddelat att hon skulle avsluta karriären efter säsongen.

Pernilla Wiberg, som var med i samma tävling, har i efterhand sagt att Maier verkade rädd inför loppet och att hon beklagade sig över att backen var för isig och för hård.[3]

Referenser redigera

Externa länkar redigera