Uleåborgs prästgård
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2023-10) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Uleåborgs prästgård (finska: Oulun pappila) är en historisk prästgård i Uleåborg i det finländska landskapet Norra Österbotten. Huvudbyggnaden, ritad av arkitekt Carl Ludvig Engel, färdigställdes år 1827. Numera används prästgården för kyrklig verksamhet och den ägs av Uleåborgs kyrkliga samfällighet.[1]
| Uleåborgs prästgård | |
| Oulun pappila (finska) | |
| Prästgård | |
 Uleåborgs prästgård på vintern 2016.
| |
| Land |  Finland
|
|---|---|
| Region | Norra Österbotten |
| Kommun | Uleåborg |
| Arkitekt | Carl Ludvig Engel |
| Byggherre | Uleåborgs församling |
| Ägare | Uleåborgs kyrkliga samfällighet |
| Färdigställande | 1827 |
| Arkitektonisk stil | Empir |
| Byggnadsmaterial | Timmer |
Historia och arkitektur redigera
Uleåborgs stad brann år 1822, och då förstördes även Uleåborgs dåvarande prästgård som användes av kyrkoherde Henrik Wegelius. Ritningsutkast för den nya prästgården gjordes av byggmästaren Henrik Matlin, som bodde i Uleåborg. Från detta utkast skapade Carl Ludvig Engel de faktiska ritningarna för empirbyggnaden.[2]
I december 1825 hölls en auktion för uppbyggandet av Uleåborgs prästgård. Auktionen vanns av Ivan Avramoff, en köpman från Fredrikshamn. Avramoff ansökte dock om konkurs mitt under byggarbetet, och därför var församlingen tvungen att själva slutföra resten av prästgården i snabb takt. Trots förseningen blev Uleåborgs prästgård färdig i oktober 1827.[2]
Ursprungligen bestod prästgården av två bostadsbyggnader: en för stadsförsamlingen och en för lantbygdsförsamlingen. I huvudbyggnaden, som är belägen vid gatan Isokatu, finns en sal, fem kammare och en tambur. Dessutom finns en separat köksbyggnad som är ansluten till huvudbyggnaden. Stadsförsamlingen hade också ansvar för underhåll av bodar, ladugård, stall och latrin.[2]
Den andra bostadsbyggnaden tillhörde lantbygdsförsamlingen och var belägen vid dagens gata Asemakatu. Utöver bostadsbyggnaden ingick en bakstuga, en lada, ett fårhus, en bastu och en lagerbyggnad i lantbygdsförsamlingens ansvar.[2]
Uleåborgs prästgård renoverades under övergången mellan 1840- och 1850-talen. Ytterväggarna på bostadsbyggnaderna täcktes med brädor som målades med röd oljefärg. Dörr- och fönsterkarmarna målades gröna. Prästgården genomgick flera förändringar under 1800-talet. År 1886 tillkom en veranda på gårdsidan och en ny ingång från gatan Asemakatu. År 1898 utvidgades byggnaden och i den nya flygelns källare inrättades tvätt- och bakrum samt drängstugan. I prästgårdens stenfot byggdes även en källare och ett matskåp. Samtidigt kopplades de två bostadsbyggnaderna samman, och deras utseende harmoniserades. Trots dessa förändringar har prästgårdens ursprungliga arkitektoniska drag bevarats, inklusive kakelugnar och kassettak.[2]
Den sista prästen som bodde i Uleåborgs prästgård var domprosten Jorma Sipilä fram till 1971.[2]
Bilder redigera
Källor redigera
- ^ ”Vanha pappila”. Oulun seurakunnat. Uleåborgs kyrkliga samfällighet. https://www.oulunseurakunnat.fi/vanha-pappila. Läst 23 oktober 2023.
- ^ [a b c d e f] ”Vanhan pappilan vaiheita” (på finska). Uleåborgs kyrkliga samfällighet. https://www.oulunseurakunnat.fi/documents/332811/351024/Vanhan+pappilan+vaiheita/a3af511f-05b6-43c8-a277-bd1fd108a953. Läst 24 oktober 2023.