Tvångsvård
Tvångsvård är vård som sker mot den vårdades vilja eller oberoende av dennes samtycke. Tvångsvård är vanligen reglerat i lag. Tvångsvård kan ske i öppenvård eller slutenvård (heldygnsvård).
Tvångsvård i Sverige redigera
I Sverige kräver all tvångsvård stöd i lag eftersom tvånget innebär en begränsning av den grundlagsskyddade rätten att slippa påtvingade kroppsliga ingrepp (2 kap. 6 § regeringsformen, RF) och rätten att inte bli frihetsberövad (2 kap. 8 § RF). Att dessa rättigheter får begränsas genom lag framgår av 2 kap. 20 § regeringsformen.[1]
Tvångsvård i Sverige bedrivs enligt
Tvångsvårdens historia i Sverige redigera
Under 1900-talet fram till Socialtjänstlagens införande 1980 var det tillåtet att tvångsomhänderta alkoholmissbrukare och spärra in dem på alkoholistanstalt i upp till fyra år med stöd av först lagen om behandling av alkoholister (1913:102; 1933:233) och därefter Nykterhetsvårdslagen (1954:579).[2]
Referenser redigera
- ^ ”Svensk författningssamling 1974:152 Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform - riksdagen.se”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kungorelse-1974152-om-beslu_sfs-1974-152/. Läst 18 december 2015.
- ^ Heilig, Markus, 1959- (2011). Beroendetillstånd (2. [dvs 3.] uppl). Studentlitteratur. sid. 18. ISBN 978-91-44-07336-1. OCLC 753307168. https://www.worldcat.org/oclc/753307168. Läst 8 december 2020