Tropiocolotes tripolitanus[5] är en ödleart som beskrevs av Peters 1880. Tropiocolotes tripolitanus ingår i släktet Tropiocolotes och familjen geckoödlor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Tropiocolotes tripolitanus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGeckoödlor
Gekkonidae
SläkteTropiocolotes
ArtTropiocolotes tripolitanus
Vetenskapligt namn
§ Tropiocolotes tripolitanus
AuktorPeters 1880
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Tropiocolotes (tropiocolotes) tripolitanus Rösler 2000[2]
Tropiocolotes apoklomax Papenfuss 1969[3]
Stenodactylus tripolitanus Boulenger 1885[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Arten delas in i följande underarter:[5]

  • T. t. occidentalis
  • T. t. algericus
  • T. t. somalicus
  • T. t. apoklomax
  • T. t. tripolitanus

Källor redigera

  1. ^ [a b] 2010 Tropiocolotes tripolitanus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Rösler, H. (2000) Kommentierte Liste der rezent, subrezent und fossil bekannten Geckotaxa (Reptilia: Gekkonomorpha)., Gekkota 2: 28-153
  3. ^ Papenfuss, T. J. (1969) Preliminary analysis of the reptiles of arid central West Africa., Wasmann Journal of Biology, 27:249—325
  4. ^ Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) I. Geckonidae, Eublepharidae, Uroplatidae, Pygopodidae, Agamidae., London: 450 pp.
  5. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tropiocolotes+tripolitanus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ Tropiocolotes tripolitanus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.