Thomas Bernhard

	Thomas Bernhard
	Thomas Bernhard i Sintra, Portugal, 1987.
Pseudonym	Thomas Fabian
Född	9 februari 1931; Heerlen, Limburg, Nederländerna
Död	12 februari 1989 (58 år); Gmunden, Oberösterreich, Österrike
Yrke	Författare
Nationalitet	Österrikare
Språk	Tyska
Verksam	1952-1989
Genrer	Romaner, dramer, poesi
Priser	Österreichischer Förderungspreis für Litteratur 1968; Georg Büchner-priset 1970
Partner	Hedwig Stavianicek (1950-1984)
Släktingar	Johannes Freumbichler (morfar)
Influenser	Arthur Rimbaud
Namnteckning
Webbplats	http://www.thomasbernhard.at

Thomas Bernhard, född 9 februari 1931 i Heerlen, Nederländerna, död 12 februari 1989 i Gmunden, Österrike, var en österrikisk författare. Han räknas till de mest betydande tyskspråkiga författarna under andra hälften av 1900-talet.^[1]

Liv redigera

Thomas Bernhard föddes 1931 i Heerlen i Nederländerna som utomäktenskaplig son till Herta Bernhard (1904–1950) och snickaren Alois Zuckerstätter (1905–1940). Han bodde under den tidiga barndomen hos sina morföräldrar i Wien och Seekirchen. Senare, efter att hans mor gift sig med frisören Emil Fabjan 1936, bodde Bernhard i Traunstein i Bayern.^[2] Bernhard gick i skola i Seekirchen. Morfadern, författaren Johannes Freumbichler, förespråkade en konstnärlig utbildning och såg till att han fick musikundervisning. Som sängvätare var han några svåra månader 1941 i ett skyddshem i Thüringen,^[3] och senare i den nazistisk (1942–1945)-katolska (efter 1945) internatskolan Johanneum i Salzburg, som han lämnade 1947, för att bli lärling hos en köpman. Bernhard lärde aldrig känna sin far, morfadern dog 1949 och modern året efter. På grund av tuberkulos tillbringade Bernhard åren 1949 till 1951 på sanatorier i Sankt Veit i Pongau, där han träffade sin vän och förtrogna Hedwig Stavianicek (1894–1984).^[4] Från 1952 var Bernhard fri medarbetare vid Salzburger Tagblatt. Han utbildade sig till skådespelare vid Mozarteum i Salzburg (1955–1957). Därefter började han arbeta som frilansförfattare. Han dog i sitt hus i Ohlsdorf nära Gmunden i Oberösterreich, dit han hade flyttat 1965. I sitt testamente förbjöd han uppsättningar av sina pjäser och publicering av sina opublicerade verk i Österrike. Hans död tillkännagavs inte förrän begravningen redan ägt rum.

Verk redigera

Thomas Bernhard, som började sin författarbana som poet, fann slutligen sin stil i prosan, i romaner och kortare prosastycken, och i dramatiken.

Bernhard har ofta kritiserats i Österrike som Nestbeschmutzer (en som smutsar ner sitt eget bo) för sina kritiska åsikter om landet, men är mycket uppskattad utomlands och ses av många som ett geni.^[5]

De starka och ångestladdade övergivenhetskänslor han genomlevde under sin barndom och ungdom samt den då obotliga lungsjukdom han var drabbad av har haft stort inflytande på hans verk. Sjukdomen fick honom att se döden som tillvarons väsen. Hans verk är ofta utformade som enslingars monologer, där de för en tyst lyssnare förklarar sina åsikter om tillståndet i världen utifrån en konkret situation. Detta gäller hans pjäser likväl som hans prosa, där monologerna sedan berättas i andra hand av lyssnaren.

Hans huvudpersoner är ofta lärda, eller, som han kallar dem, Geistesmenschen, som i sina tirader mot den "dumma pöbeln" tar avstånd från allt som är viktigt för österrikaren: staten (som ofta beskrivs som "katolsk-nationalsocialistisk"), allmänt erkända institutioner som Wiens Burgtheater, eller uppburna konstnärer. Synen på hans verk bör dock inte begränsas till denna aspekt, eftersom de också alltid handlar om hur människor som strävar efter perfektion isoleras och sönderfaller. Perfektionen är omöjlig att uppnå, eftersom perfektion innebär stagnation och därmed död.

"Es ist alles lächerlich, wenn man an den Tod denkt" (Allt blir skrattretande, när man tänker på döden) var hans kommentar när han mottog ett mindre, österrikiskt nationellt pris 1968, vilket orsakade en av många skandaler som blev en del av hans rykte. Romanen Holzfällen (1984, svensk översättning Skogshuggning), till exempel, fick inte publiceras på flera år på grund av att en tidigare vän beskyllde honom för förtal. Många av hans pjäser, framför allt Heldenplatz (1988), kritiserades av konservativa kretsar som hävdade att de smutsade ner Österrikes rykte. Heldenplatz liksom de andra pjäser som Bernhard skrev under de åren sattes upp av den kontroversielle Burgtheaterregissören Claus Peymann, som ofta fick kritik för att sätta upp nutida pjäser vid den ärevördiga institutionen.

Till och med i döden har Bernhard ställt till bråk genom sin "postuma litterära emigration", som han ska ha kallat det, nämligen att han förbjöd publicering och uppsättningar av sina verk inom Österrikes gränser. Hans arvingar har emellertid tillåtit detta då och då.^[5]

Verkförteckning redigera

I svensk översättning redigera

1963 – Frost (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2013
1970 – Kalkbruket (översättning Margaretha Holmqvist), Norstedts 1972
1971 Gå (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2017
1975 – Korrigering (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2014
1975–1982 – Självbiografierna: Orsaken: En antydan, Källaren: En frigörelse, Andhämtningen: Ett avgörande, Kylan: En isolering, Ett barn (översättning Susanne Widén & Lars W. Frej), Tranan 2011
1978 – Ja (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2017
1978 – Röstimitatören (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2022
1979 – De sammansvurna (Pjäs) (otryckt översättning av Bodil Malmsten, bearbetning Gunnel Lindblom) för Dramaten 2005
1982 – Wittgensteins brorson (översättning Margaretha Holmqvist), Tranan 2011
1982 – Betong (översättning Margaretha Holmqvist), Norstedts 1985
1983 – Undergångaren (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2004
1984 – Teatermakaren (Pjäs) (otryckt översättning av Susanne Widén) för Kungliga Dramatiska Teatern 1989
1984 – Skogshuggning (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2007
1985 – Gamla mästare (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2010
1986 – Utplåning: Ett sönderfall (översättning Margaretha Holmqvist), Tranan 2015
1986 – Helt enkelt komplicerat och andra texter (urval, översättning och efterskrifter av Daniel Birnbaum och Anders Olsson), Norstedts 1991
1988 – Heldenplatz (Pjäs) (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2011
2009 – Mina priser (postumt) (översättning Jan Erik Bornlid), Tranan 2011

Undergångaren utgör tillsammans med Skogshuggning och Gamla mästare en trilogi.

Samlade verk redigera

1957 – Auf der Erde und in der Hölle
1958 – In hora mortis
1958 – Unter dem Eisen des Mondes
1959 – Die rosen der Einöde
1962 – Die Irren. Die Häftlinge
1963 – Frost
1964 – Amras
1966 – Viktor Halbnarr: ein Wintermärchen
1967 – Verstörung
1967 – Prosa
1968 – Ungenach
1969 – Watten: ein Nachlaß
1969 – Ereignisse
1969 – An der Baumgrenze
1970 – Das Kalkwerk
1970 – Ein Fest für Boris
1971 – Gehen
1971 – Midland in Stilfs
1971 – Der Italiener
1972 – Der Ignorant und der Wahnsinnige
1974 – Der Kulterer
1974 – Die Jagdgesellschaft
1974 – Die Macht der Gewohnheit
1975 – Die Ursache: eine Andeutung
1975 – Korrektur
1975 – Der Präsident
1976 – Der Wetterfleck: Erzählungen
1976 – Der Keller: eine Entziehung
1976 – Die Berühmten
1977 – Minetti: ein Portrait des Künstlers als alter Mann
1978 – Der Atem: eine Entscheidung
1978 – Der Stimmenimitator
1978 – Ja
1978 – Immanuel Kant
1979 – Der Weltverbesserer
1979 – Vor dem Ruhestand: eine Komödie von deutscher Seele (Pjäs)
1979 – Die Erzählungen
1980 – Die Billigesser
1981 – Die Kälte: eine Isolation
1981 – Ave Vergil
1981 – Über allen Gipfeln ist Ruh
1981 – Am Ziel
1982 – Ein Kind
1982 – Beton
1982 – Wittgensteins Neffe
1983 – Der Untergeher
1983 – Der Schein trügt
1984 – Holzfällen: eine Erregung
1984 – Der Theatermacher (Pjäs)
1984 – Ritter, Dene, Voss
1985 – Alte Meister
1986 – Auslöschung: ein Zerfall
1986 – Einfach kompliziert
1987 – Elisabeth II
1988 – Heldenplatz
1988 – Der deutsche Mittagstisch: Dramolette
1989 – In der Höhe: Rettungsversuch, Unsinn
1990 – Claus Peymann kauft sich eine Hose und geht mit mir essen: drei Dramolette
1991 – Ereignisse
1994 – Thomas Bernhard – Karl Ignaz Hennetmair: Ein Briefwechsel 1965–1974
2009 – Meine Preise

Filmer redigera

Den österrikiske generationskamraten Ferry Radax har gjort två filmer efter manus av Thomas Bernhard.

Thomas Bernhard - Drei Tage (Thomas Bernhard - tre dagar, 1970). Filmen bygger på ett skrivet självporträtt av Thomas Bernhard.
Der Italiener (Italienaren, 1972), en spelfilm.