Thamnophis radix
Thamnophis radix[2] är en ormart som beskrevs av Baird och Girard 1853. Thamnophis radix ingår i släktet strumpebandssnokar och familjen snokar.[3][4]
| Thamnophis radix Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Strumpebandssnokar Thamnophis |
| Art | Thamnophis radix |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thamnophis radix | |
| Auktor | (Baird & Girard, 1853) |
| Synonymer | |
| Eutainia radix BAIRD 1853[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Individerna är vanligen 40 till 70 cm långa och några exemplar når en längd av 110 cm. Kroppens grundfärg är mörkbrun till mörk grönaktig och på ryggens topp förekommer en längsgående gul eller orange strimma. Dessutom har arten på varje kroppssida två gulaktiga strimmor. Hos några individer är sidorna lite rödaktiga. Allmänt är hanar lite större än honor.[5]
Utbredningsområdet sträcker sig från södra Alberta och södra Manitoba i Kanada till nordöstra New Mexico, norra Texas och nordvästra Oklahoma i USA. I öst når Thamnophis radix Indiana och två avskilda populationer lever i centrala Ohio respektive centrala Missouri. Habitatet varierar mellan skogar som domineras av träd från tallsläktet och ensläktet, prärien och jordbruksområden. Denna snok lever vanligen nära insjöar, dammar, vattendrag och i andra landskap som tidvis översvämmas.[1]
Arten håller från slutet av november till februari vinterdvala. I norra delen av utbredningsområdet kan den vara längre inaktiv. Idet kan vara övergivna bon av gnagare, myrstackar, håligheter som skapades av kräftor eller gömställen som skapades av människor.[1] Under den varma årstiden är Thamnophis radix dagaktiv vid temperaturer upp till 29 °C. Är dagarna ännu varmare blir ormen nattaktiv. Dessutom är hanar aktivast under parningstiden och dräktiga honor är mer aktiv än andra honor.[5]
Allmänt är Thamnophis radix ensam levande. Honor och hanar träffas bara för parningen och under vinterdvalan kan några exemplar dela boet. Individer stannar vanligen i ett område med en diameter av 76 meter. De kan däremot vandra tillbaka från ett större avstånd när de flyttas iväg. Enligt en studie från 2003 kan 69 till 123 exemplar leva på en hektar.[5]
Flera exemplar dödas när de korsar vägar. Allmänt är Thamnophis radix inte sällsynt. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[3]
- T. r. haydeni
- T. r. radix
Källor redigera
- ^ [a b c d] Hammerson, G.A. 2007 Thamnophis radix . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 april 2020.
- ^ [a b] Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/thamnophis+radix/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Thamnophis radix i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- ^ [a b c] Dewey, T. (10 april 2011). ”Plains Garter Snake” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Thamnophis_radix/. Läst 6 april 2020.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Thamnophis radix.
Wikispecies har information om Thamnophis radix.
