Susanne Ringell

finlandssvensk författare, dramatiker och poet

Susanne Gun Emilia Ringell, född 28 februari 1955 i Helsingfors[2], är en finlandssvensk författare, dramatiker och poet.

Susanne Ringell
Född28 februari 1955 (69 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland[1]
SysselsättningPoet, författare, skådespelare
MakeAnders Larsson
Utmärkelser
Hugo Bergroth-priset (2008)
Svenska Yles litteraturpris (2010)
Ludvig Nordström-priset (2020)
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Hon har utbildat sig vid Helsingfors universitet och Teaterhögskolan i Helsingfors och har sedan dess varit verksam vid flera finlandssvenska teatrar.

Hon var från 1992 till hans död gift med författaren och skådespelaren Anders Larsson (1952–2021).[3]

Priser och utmärkelser redigera

Bibliografi redigera

  • Det förlovade barnet : noveller (1993)
  • Vestalen : ett radioporträtt med störningar (1994)
  • Gall eller Våra osynliga väntrum : en berättelse i sviter (1994)
  • Vara sten (1996)
  • Åtta kroppar (1998)
  • Av blygsel blev Adele fet : alfabetiska nedslag (2000)
  • Katt begraven (2003)
  • En god Havanna : besläktat (2006)
  • Ryggens nymåne : prosalyrisk svit (2009)
  • Simma näck : en pjäs (2009)
  • Vattnen : noveller (2010)
  • På utvägen var jag en annan (2012)
  • Guiden (2014)
  • Tärnornas station (2014)
  • God morgon (2017)
  • Frimärken (2019)
  • Kroppens kalligrafi (2022)
  • Att avskalas ett liv (2024)

Dramatik redigera

  • Vendettan (radiohörspel) - 1990
  • Pantlånekontoret - 1992            
  • Vestalen (radiohörspel) - 1994
  • Harriets hus (radiohörspel) - 1999
  • Jungfru Anna - 2000
  • Och om bettlare och vägmän (radiohörspel) - 2002
  • Eftermiddag - 2002
  • So long, Marianne (radiohörspel) - 2008
  • Simma näck - 2009
  • Rosenfång III (radiohörspel) - 2011
  • In transit (monolog) -  2015
  • Svärmorstungor (radiohörspel) - 2016
  • De langerhanska öarna - 2017
  • Nattvakten - Askarin (radiohörspel) - 2018

Källor redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera