Sture Fredrik Lundberg, född 26 februari 1900 i Helsingborg, död 13 oktober 1930Serafimerlasarettet i Stockholm (kyrkobokförd i Göteborg),[1] var en svensk målare, tecknare och grafiker.

Han var son till godsägaren Nils Fredrik Lundberg och Elisabeth Gustafsson. Under sin uppväxt i Linköping lyckades han utan föräldrarnas vetskap skolka från undervisningen i två år då han endast ägnade sig åt teckning och måleri. Han studerade vid Althins målarskola i Stockholm 1918 och fortsatte därefter sina studier i Köpenhamn och München. Han bosatte sig 1920 i Florens varifrån han gjorde kortare utflykter till Positano och Florens omgivningar för att måla. Han var verksam i Florens fram till nyåret 1926 innan han återvände till Sverige på grund av att han drabbades av tuberkulos. Efter sanatorievård i Stockholm och Norge kom han sommaren 1926 till Göteborg där han medverkade med arbeten från 1920–1924 i Göteborgsmålarnas julutställning vilken kom att bli den enda utställning han medverkade i. Efter två år i Göteborg flyttade han till Venedig där hans hälsa långsamt försämrades. En minnesutställning med hans konst visades på Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm 1950 vilken gav honom ett senkommet erkännande som konstnär. Bland hans offentliga arbeten märks en altaruppsats för Brålanda kyrka i Dalsland. Hans konst består av stilleben, figurinteriörer, bibliska motiv och italienska landskap samt blyertsteckningar. Lundberg är representerad vid Moderna Museet[2] i Stockholm.

Sture Lundbergs stiftelse redigera

I sitt testamente förordnade Lundberg att avkastningen från hans förmögenhet på över 250 000 kronor skulle tillfalla "medellösa sjuklingar utskrivna från Serafimerlasarettet"[3] (senare ändrat till "behövande och arbetslösa patienter inom Stockholms läns landsting"[4]). Släktingar bestred testamentet men år 1935 fastställde Högsta domstolen två underrätters beslut att legatet var giltigt.[5]

Lundberg är gravsatt i sina föräldrars grav på Hagebyhöga kyrkogård.[6]

Tryckta källor redigera

Noter redigera