Stillahavsmakrill[3] (Scomber australasicus) är en fiskart som beskrevs av Cuvier 1832.[4] Stillahavsmakrill ingår i släktet Scomber och familjen makrillfiskar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Stillahavsmakrill
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljMakrillfiskar
Scombridae
SläkteScomber
ArtStillahavsmakrill
Scomber australasicus
Vetenskapligt namn
§ Scomber australasicus
AuktorCuvier, 1832
Utbredning
Utbredningsområde i mörkblått
Synonymer
Scomber antarcticus Castelnau, 1872[2]
Pneumatophorus tapeinocephalus (Bleeker, 1854)[2]
Pneumatophorus japonicus (Bleeker, 1854)[2]
Scomber tapeinocephalus Bleeker, 1854[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Arten kan som mest bli 44 cm lång och 1,4 kg tung, även om den vanligtvis brukar stanna på 30 cm.[7] Den har 10 till 13 taggstrålar och 12 mjukstrålar i de två åtskilda ryggfenorna[8][7], medan analfenan bara har mjukstrålar, 12 stycken.[7] Ovansidan är blåaktig till grönaktig, med ett smalt band med mörka, diagonala zickzacklinjer och nätmönster längs de övre sidorna, övergående till fläckar längs mittlinjen. De nedre sidorna och buken är silveraktigt gula med oregelbundna våglinjer och ibland med mörkare fläckar. Nätmönstret över sidorna blir otydligare ju äldre fisken blir.[8]

Utbredning redigera

Arten förekommer i västra Stilla havet från Japan och Kina till Australien, Nya Zeeland och västerut till Hawaii, i Röda havet samt i östra Stiila havet kring Revillagigedoöarna nära Mexiko. Populationen är stabil, och IUCN klassificerar den som livskraftig (”LC”), men den är inte särskilt vanlig i tropiska vatten.[1]

Ekologi redigera

Stillahavsmakrillen är en stimfisk som bildar stora stim på djup mellan 90 och 300 m, ibland tillsammans med taggmakriller som släktet Trachurus och sillsläktet Sardinops.[7] Arten är främst filtrerare som lever av zooplankton som hoppkräftor och andra mindre kräftdjur, men större individer kan även ta mindre fiskar och bläckfiskar.[1]

Könsmognad och livslängd varierar med geografisk belägenhet. I Japan blir arten könsmogen vid ett års ålder, och lever till omkring 6 år, medan den i Australien blir könsmogen vid 2 års ålder, och har en livslängd omkring 8 år. I Nya Zeeland, där arten i regel är större, inträffar könsmognaden vid en kroppslängd på 28 cm vilket motsvarar ungefär 3 år, och den kan bli så gammal som 24 år.[1]

Ekonomisk betydelse redigera

Arten är föremål för ett omfattande fiske från Japan, Australien och Nya Zeeland, vanligtvis med snörpvad.[1][8] Arten saluförs färsk, frusen, rökt, saltad, torkad och som konserv.[1] Den används även som betesfisk av sportfiskare.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Collette, B., et al. 2011 Blue Mackerel Scomber australasicus . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 oktober 2020.
  2. ^ [a b c d] Collette, B.B. and C.E. Nauen (1983) FAO Species Catalogue. Vol. 2. Scombrids of the world. An annotated and illustrated catalogue of tunas, mackerels, bonitos and related species known to date., FAO Fish. Synop. 125(2). 137 p.
  3. ^ ”Föreskrifter om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:37) om handelsbeteckningar på fiskeri- och vattenbruksprodukter”. Livsmedelsverkets författningssamling (Livsmedelsverket). 2 juni 2004. ISSN 1651-3533. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/om-oss/lagstiftning/marknadsordn---handelsnorm---varustand/livsfs-2004-16.pdf?AspxAutoDetectCookieSupport=1. Läst 6 oktober 2020. 
  4. ^ Collette, B.B. (2003) Family Scombridae Rafinesque 1815 – mackerels, tunas, and bonitos., Calif. Acad. Sci. Annotated Checklists of Fishes (19):28.
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/scomber+australasicus/match/1. Läst 6 oktober 2020. 
  6. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  7. ^ [a b c d] Luna, Susan M.; Bailly, Nicolas. Scomber australasicus Cuvier, 1832 Blue mackerel” (på engelska). FishBase. https://www.fishbase.de/summary/116. Läst 6 oktober 2020. 
  8. ^ [a b c d] Schultz, S.. ”Blue Mackerel, Scomber australasicus Cuvier 1832” (på engelska). Fishes of Australia. Museums Victoria. https://fishesofaustralia.net.au/home/species/2542. Läst 8 oktober 2020. 

Externa länkar redigera