Spermophilus alashanicus
Spermophilus alashanicus[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Eugen Büchner 1888. Spermophilus alashanicus ingår i släktet sislar och familjen ekorrar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Spermophilus alashanicus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | sislar Spermophilus |
| Art | Spermophilus alashanicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spermophilus alashanicus | |
| Auktor | Büchner, 1888 |
| Synonymer | |
|
Spermophilus dilutus (Formozov, 1929) Spermophilus siccus (G.M. Allen, 1925)[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
De flesta arterna i det tidigare släktet Spermophilus har efter DNA-studier konstaterats vara parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur. Detta släkte har därför delats upp i flera släkten. Kvar i Spermophilus finns endast den gamla världens sislar, som, bland andra, denna art.[6][7]
Beskrivning redigera
En liten sisel med en kroppslängd på 19 till 21 cm, en svanslängd på 6 till 8 cm och en vikt mellan 190 och 225 g. Färgen är tämligen ljus; sommarpälsen är ljust rödbrun till skärt beige, vinterpälsen ännu ljusare och mer rent gulaktig.[8] Den har dessutom ljusa stänk på ryggen. Undersidan är helt ljus.[1] Som många sislar har den en ring kring ögat, och en ljusbrun fläck nedanför. Dessutom har den ett vitaktigt steck från munnen till öronbasen. Ovansidan av svansen är som kroppen i övrigt, undersidan brunröd.[8]
Ekologi redigera
Spermophilus alashanicus är en dagaktiv art som lever av växter, framför allt örter; även olika plommonarter som bland annat rosenmandel har särskilt nämnts.[1] Arten lever i öknar och intilliggande grässlätter, gärna på sandjord. Den lever i mindre grupper, där varje individ gräver sin egen enkla jordhåla.[8]
Honan får mellan 1 och 9 ungar, vanligen dock 3 till 6. De lämnar boet omkring juni. Likt de flesta sislar sover arten vintersömn.[8]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar provinserna Ningxia, Gansu, Qinghai, Inre Mongoliet (Nei Mongol), Shanxi och Shaanxi i Kina samt Mongoliet.[1]
Status redigera
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationen minskar dock något, även om inga egentliga hot kunnat identifierats, och den är rödlistad i Mongoliet som starkt hotad ("EN"). Den är även fridlyst i detta land. I Kina är den klassificerad som livskraftig, och inga åtgärder har vidtagits för att skydda arten.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d e f] Shar, S., Lkhagvasuren, D. & Smith, A.T. 2008 Spermophilus alashanicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 3 juni 2014.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus alashanicus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+alashanicus/match/1. Läst 4 mars 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016. Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016.
- ^ [a b c d] Andrew T. Smith, Yan Xie (2013). Mammals of China. Princeton University Press. sid. 193. ISBN 9780691154275. http://books.google.se/books?id=ka-9f68nPT4C&pg=PA193&lpg=PA193&dq=%22Spermophilus+alashanicus%22&source=bl&ots=H8GB_JsSpl&sig=VlMSSU-d3L-vl7H5dgz8kJ9HgKw&hl=sv&sa=X&ei=kwWOU9SlBOSyyAOo6YCwBg&ved=0CCsQ6AEwAzgK
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Spermophilus alashanicus.
