Snäckjägare, Phosphuga atrata, är en skalbaggsart som beskrevs av Carl von Linné 1758.[1] Snäckjägare ingår i släktet Phosphuga och familjen asbaggar, Silphidae.[1][3] Den är klassificerad som livskraftig, LC, i både Sverige[4] och Finland[2] Två underarter finns listade i Catalogue of Life,[3] Silpha (Phosphuga) atrata atrata Linnaeus, 1758 och Silpha (Phosphuga) atrata subrotundata (Leach, 1817).

Snäckjägare
Status i Finland: Livskraftig[2]
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Teneral individ av Phosphuga atrata, fortfarande delvis brunaktig.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljAsbaggar
Silphidae
SläktePhosphuga
ArtSnäckjägare
Phosphuga atrata
Vetenskapligt namn
§ Phosphuga atrata
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer

Vetenskapligt:

  • Silpha atrata Linnaeus, 1758[3]

Svenskt:

  • Snäckätande asbagge
Imago individ av Phosphuga atrata, fullt utfärgad.
Imago individ av Phosphuga atrata, fullt utfärgad.
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Skalbaggen har en längd på 10 till 16 millimeter.[5] Den har svart kropp med glänsande ovansida och ett långsmalt huvud[6]. Unga skalbaggar som nyligen ömsat till imago har en brunare kroppsfärg.[6]

Ekologi redigera

Arten trivs bäst i fuktiga skogsmarker. Till skillnad från andra asbaggar så lever den inte på döda djur utan på levande snäckor som den jagar på natten. Den har ett långsmalt huvud som kan nå snäckorna även om de drar sig in i skalet. Även larverna är rovdjur. Den övervintrar som imago skalbagge.[6]

Utbredning redigera

Utbredningsområdet omfattar hela Palearktis och arten är vanlig i hela Skandinavien.[5] I Sverige finns den i hela landet med undantag av Härjedalen och Lappland.[4] I Finland är den vanlig i hela landet, men hittas lättare i de mellersta och södra delarna.[2].

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Phosphuga atrata (snäckjägare). Dyntaxa, Svensk taxonomisk databas. (2017). https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/104037. Läst 12 maj 2021. 
  2. ^ [a b c] Jyrki Muona, Jaakko Mattila (2019). ”etanahaiskiainen (fi) – Phosphuga atrata. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.189607. Läst 12 maj 2021. 
  3. ^ [a b c] Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L., eds. (1 december 2020). Silpha (Phosphuga) atrata Linnaeus, 1758. Species 2000: Naturalis, Leiden, the Netherlands. https://www.catalogueoflife.org/data/search?TAXON_ID=626Y9&facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&limit=50&offset=0&q=atrata&sortBy=taxonomic. Läst 21 maj 2021. 
  4. ^ [a b] ”Artfakta Phosphuga atrata. SLU Artdatabanken. 2019. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/phosphuga-atrata-104037. Läst 10 augusti 2020. 
  5. ^ [a b] Linda Kjær-Thomsen, Mathias Holm (26 december 2017). ”Snegleådselbille Phosphuga atrata (på danska). Naturbasen - Danmarks nationale Artsportal. https://www.naturbasen.dk/art/2959/snegleaadselbille. Läst 10 augusti 2020. 
  6. ^ [a b c] Åke Sandhall (1991). Småkryp. Bonniers. sid. 144. ISBN 91-0-010027-7 

Externa länkar redigera