Slaget vid Prochorovka är ett välkänt större pansarslag mellan den sovjetiska 5. gardespansararmén, 69:e armén och 5:e gardesstridsvagnsarmén och den tyska II SS Pansarkåren och III. Panzerkorps som genomfördes den 12 juli till den 15 juli 1943 utanför byn Prochorovka. Slaget var en del av slaget vid Kursk.

Slaget vid Prochorovka
Del av andra världskriget

En förstörd sovjetisk T-34 stridsvagn vid Prochorovka
Ägde rum 12 juli 1943
Plats Prochorovka, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Resultat Tillfällig tysk taktisk seger[1]
Operativt dödläge[2][3]
Strategiskt tysk misslyckande[4]
Stridande
Nazityskland Nazityskland Sovjetunionen Sovjetunionen
Styrka
II. SS-Panzerkorps Voronezjfronten
  • 1:a stridsvagnsarmén
  • 69:e armén

2:a ukrainska fronten

  • 5:e Gardesarmén
Förluster
60–70 stridsvagnar skadades eller förstördes[5]
3 stridsvagnar förstörda[6] + 41[7] – 89[8] stridsvagnar skadade
Tyska källor: 522 man (97 KIA/MIA)[9]
~5 500 man
207[10]- 334[11] stridsvagnar förstörda
420 stridsvagnar skadade[12]

Slaget redigera

Tyska II SS Pansarkåren avancerade mot Prochorovka, som ligger cirka 80 kilometer söder om Kursk, något som den sovjetiska 5. Gardespansararmén fick i uppdrag att stoppa. På morgonen den 12 juli inledde de sovjetiska styrkorna ett första frontalt massanfall med stridsvagnar mot tyskarnas ställningar i den så kallade Prochorovkakorridoren. De tyska trupperna stod emot anstormningen och genomförde på eftermiddagen ett motanfall.

På sovjetisk sida användes huvudsakligen stridsvagnar av typen T-34 samt T-70, på tysk sida Panzer III, Panzer IV, stormkanonvagnar av typen StuG III samt ett fåtal Tiger I. De sovjetiska förlusterna var mellan 200 och 400 stridsvagnar, de tyska betydligt mindre (färre än 100 stridsvagnar). Slaget har ofta beskrivits felaktigt i efterkrigslitteraturen, där både de sovjetiska och tyska förlusterna överdrivits samt att antalet Tiger I och Panther-stridsvagnar överdrivits (inga Panther-vagnar deltog i slaget).

Förluster redigera

Vid slaget om Prochorovka den 12 juli – 15 juli förlorade Röda armén minst 334 stridsvagnar och stormkanoner (totalförstörda) och hade drygt 21 000 man i förluster, medan tyskarna förlorade 5500 man och 25 stridsvagnar och stormkanoner (totalförstörda).

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Overy 1997, s. 208: "De tyska förlusterna var för stora för att kallas ett avgörande genombrott. Sovjetiska styrkor höll emot det tyska anfallet men gjorde få framsteg själva. Stora flankeringar av tyska styrkor till vänster och höger slogs tillbaka".
  2. ^ Overy 1997, s. 210: Den 15 juli avslutade båda sidorna där de startat. SS-divisionerna krossades. Division Totenkopf som drabbades hårdast vid Prochorovka drogs tillbaka från fronten.
  3. ^ Glantz & House 1995, s. 166. I söder som i norr kunde tyskarna aldrig uppnå ett betydande operativt genombrott och var därav oförmögna att omringa och störa fiendens bakre områden.
  4. ^ Glantz & House 1995, s. 166: Sovjets ingenjör- och pansarvärnsstyrkor, samlade trupper i djupet, superb underrättelsetjänst och rörligheten av deras nya stridsvagnsarméer resulterade i Blitzkrieget största nederlag. Det var första gången som en tysk strategisk offensiv hade stoppats innan den kunde penetrera fiendes försvar bortom dess strategiska djup.
  5. ^ Glantz 1999, s. 275.
  6. ^ Dieter Brand Generalmajor a.D : "Vor 60 Jahren: Prochorowka (Teil II)" Arkiverad 1 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Frieser s. 130.
  8. ^ KOSAVE II study, run by the US Army's Concept Analysis Agency, and carried out by the Dupuy Institute and Russian subcontractors Rantek.
  9. ^ Frieser s. 132.
  10. ^ Zamulin s. 401.
  11. ^ Zamulin s. 635.
  12. ^ Rotmistrov s. 100, detta inkluderar 68 "lätt skadade"

Tryckta källor redigera

  • Glantz, David M.; House Jonathan M. (2000[1995]) (på engelska). When titans clashed: how the Red Army stopped Hitler. Edinburgh. Libris 6418800. ISBN 1-84158-049-X 
  • Glantz, David M.; Vuono Carl E. (1991) (på engelska). Soviet military operational art: in pursuit of deep battle. Cass series on Soviet military theory and practice. London: Cass. Libris 5500254. ISBN 0-7146-3362-3 
  • Overy, R. J. (1998) (på engelska). Russia's war. London: Allen Lane, the Penguin Press. Libris 5498402. ISBN 0-7139-9223-9 

Vidare läsning redigera