Inom tredimensionell geometri betecknar skeva linjer två linjer som inte skär varandra och inte är parallella.[1] Ett enkelt exempel på skeva linjer är två motstående kanter på en tetraeder. Två linjer som ligger i samma plan måste antingen skära varandra eller vara parallella, så skeva linjer kan bara finnas i system med tre eller fler dimensioner. Två linjer är skeva om och endast om de inte är koplanära.

Figur 1.

Figur 1 avbldar den röda linjen och den blå linjen . De båda linjerna är skeva, De ligger vardera i ett (unikt) plan som är parallellt med den andra linjen. De båda planen spänns upp av en av linjerna och den andra linjens riktningsvektor. Om man parallellprojicerar den ena linjen på den andra linjens plan (projektionerna är streckade i figuren), och vice versa, i normalriktningen till de båda planen, kommer linjerna att skäras av varandras avbildningar i punkterna respektive . Linjen (grön) är den gemensamma normalen till de båda linjerna och avståndet mellan skärningspunkterna längs denna är lika med avståndet mellan de båda planen och därmed är det också det kortaste avståndet mellan de båda linjerna.

Den gemensamma normalen redigera

Avståndet mellan linjerna redigera

Om linjerna skrivs på parameterform som:

 
 

där   och   är respektive linjes riktningsvektor, har vi att kryssprodukten mellan dessa,  , är en normalvektor till de båda planen. Enhetsvektorn i samma riktning som   fås av:

 

  och   är två godtyckliga punkter, en på vardera linjen. Längden av vektorns   projektion på linjen   (eller på  ) är lika med avståndet mellan planen och därigenom lika med normen av   som ju är lika med avståndet mellan de båda linjerna. Vi finner detta värde direkt genom skalärprodukten

 

eftersom   är en enhetsvektor.

Bestämning av skärningspunkterna redigera

Metod 1 - skärningspunkten mellan två linjer i samma plan redigera

Punkten   ligger på projektionen av   på planet genom  . Vi har alltså två linjer i detta plan, vilka skär varandra i  , således har vi:

  och
 

vilka kan lösas på önskat sätt.

Därefter erhålls  . Ekvationen för den gemensamma normalen ges av, exempelvis,  .

Metod 2 - endast skalärprodukter redigera

Den gemensamma normalen kan även erhållas endast med hjälp av skalärprodukt.[2] Lösningen ges genom att finna en linje mellan en punkt på vardera linjen sådan att riktningsvektorn för linjen mellan punkterna är ortogonal mot båda linjerna. Om punkterna kallas   och   innebär det att lösa systemet   och  .

Metod 3 - formeln för skärningspunkten mellan en linje och ett plan redigera

 
Figur 2.

Den gemensamma normalen och dess fotpunkter på de båda linjerna kan även beräknas med nedanstående formel (se figur 2):

 , där  

I figur 2 spänns det gula planet upp av   och  . Vektorn   är en normalvektor till detta plan. För att härledningen förhoppningsvis blir lättare att förstå använder vi enhetsvektorn:

 

i stället för  .

Betrakta nu linjen genom   med riktningsvektorn  . Längden för ortogonalprojektionen av   på denna linje ges av   och för ortogonalprojektionen av   av  . Kvoten   ger då att om man förflyttar sig   från   så hamnar man i   och om man gör det från   så hamnar man i  . Alltså har vi nu:

 .

  har vi nu härlett formeln.

Formeln kan också visas genom att konstatera att det för alla punkter i planet som spänns upp av   och  , och således även för  , gäller att   eftersom   är en normalvektor till planet. För   gäller även   eftersom den ligger på  . Insättning ger:

 
 
 

Test av skevhet redigera

Om   är en punkt på   och   är en punkt på   och  .[3] och  , så är linjerna skeva. Förhållandet innebär att   inte är koplanär med ett plan som spänns upp av   och   och således är ej heller linjerna koplanära.

Referenser redigera

  1. ^ Xantcha, 2016, Analytisk geometri, sid. 5-7.
  2. ^ Se Lars- Åke Lindahl, 2000, Vektorgeometri och andragradsytor, sid. 25 för ett exempel.
  3. ^ Skew lines på Wolfram MathWorld.

Externa länkar redigera