Skedemosse är en numera utdikad mosse i Gärdslösa sockenÖland som är fyndplatsen för Sveriges största ansamling av vapenoffer.

Ringar av guld från Skedemosse

Utgrävningar skedde mellan 1959 och 1962 under ledning av Ulf Erik Hagberg. Uttorkningen av mossen hade lett till att vapnen hade rostat sönder och att metallen var så utlakad att en metalldetektor inte gav utslag. Vid tiden för offren var mossen en igenväxande sjö och föremålen är troligen offrade från en båt, då inga spår av bryggor har hittats.[1] Spjut och lansspetsar är det vanligaste vapenfyndet.[2] Förutom vapen har en stor mängd djurben hittats, den största mängden djurben kommer från häst. Skinn och huvuden från hästar tycks ha ingått i särskilda ritualer.[3] Även cirka 30 människooffer av både barn och vuxna har hittats i Skedemosse.[4] C14-analyser av ben har visat att de äldsta offren är från förromersk järnålder och de yngsta från sen vikingatid.[5] Bland övriga fynd kan nämnas sju guldringar som sammanlagt hade en vikt av 1,3 kg.[6]

Flera boplatser och gravfält kring Skedemosse grävdes också ut, vilket gav en bild av ett folkrikt och välmående samhälle under romersk järnålder.[3] I sin avhandling hävdade Ulf Erik Hagberg att ölänningarnas rikedomar byggde på tillverkningen och exporten av hudar och läder.[7]

Fynden förvaras på Statens historiska museum i Stockholm.

Det förefaller fortfarande okommenterat inom arkeologin om det som kallas offer i själva verket utgör olyckor längs en isväg som använts vintertid[källa behövs] Detta kan dock bero på att människooffer i våtmarker är vanliga under den aktuella tidsperioden samt att människobenen uppvisar skador efter våldshandlingar, vilka inte är förenliga med att individerna skulle ha gått genom isen.

Källor redigera

  1. ^ Göran Burenhult (1991). Arkeologi i Sverige 3. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 155 
  2. ^ Anne Monikander (2010). Våld och vatten: Våtmarkskult vid Skedemosse under järnåldern. Stockholm: Stockholms Universitet. sid. 15 
  3. ^ [a b] Göran Burenhult (1991). Arkeologi i Sverige 3. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 156 
  4. ^ Stig Welinder (2009). Sveriges Historia 13000 f.Kr.-600 e.Kr. Stockholm: Norsteds. sid. 277 
  5. ^ Anne Monikander (2010). Våld och vatten: Våtmarkskult vid Skedemosse under järnåldern. Stockholm: Stockholms Universitet. sid. 10 
  6. ^ Göran Burenhult (1991). Arkeologi i Sverige 3. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 155 
  7. ^ Göran Burenhult (1991). Arkeologi i Sverige 3. Höganäs: Förlags AB Wiken. sid. 157 

Litteratur redigera

  • Hagberg, U-E The Archaeology of Skedemosse I-IV, Stockholm (1967)
  • Monikander, Anne Våld och vatten: Våtmarkskult vid Skedemosse under järnåldern, Stockholm (2010)