Skögul
- För kanonbåten, se HMS Skagul.
Skögul (norröna Skǫgul[a]) var i nordisk mytologi en av valkyriorna. Hennes namn förekommer i de så kallade valkyriastroferna i Völuspá 30[3] och Grímnismál 36,[4] liksom i två av de tulor som i några handskrifter avslutar Skáldskaparmál i Snorres Edda.[5][6]
I Gylfaginning 36 citerar Snorre Sturlasson Grímnismál som källa för sitt påstående rörande valkyriornas vardagsbestyr i Valhall – att de dukar borden och bär fram öl till enhärjarna. Det "jag" som talar i dikten är Oden själv:
|
Men Skögul var inte enbart servitris. I dikten Hákonarmál är det hon som – jämte kollegan Göndul (Gǫndul) – avgör slaget på Stord år 961 och förpassar Håkon den gode och många av hans män till Valhall.[8] Sköguls namn nämns här i stroferna 1, 12 och 13, men i strof 12 har författaren – Eyvind skaldaspiller – av metriska skäl tvingats förlänga namnet med en extra stavelse till Geirskǫgul (Spjut-Skögul). Detta förlängda namn förekommer också, vid sidan om Skögul, i både Völuspá 30 och namntulorna.
I skaldediktningen är Skögul ett ganska vanligt heiti i olika kenningar som har med krig att göra. Snorre själv använder uttrycken Skǫglar veðr (Sköguls vind) för "strid" och Skǫglar serkr (Sköguls särk) för "brynja".[9][10]
Kommentarer redigera
Källor redigera
- ^ Gro Steinsland, Fornnordisk religion, NoK, 2007, sid 281. ISBN 978-91-27-11429-6
- ^ Britt-Mari Näsström, Nordiska gudinnor, Bonniers, 2009, sid 159. ISBN 978-91-0-012237-9
- ^ Vǫluspá 30
- ^ Grímnismál 36
- ^ Valkyrja heiti, Skǫgul nämns i strof 1, Geirskǫgul i strof 2
- ^ "Óðins meyjar", strof 4
- ^ Översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm i Snorres Edda, Klassikerförlaget, 1999. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Hákonarmál
- ^ Háttatal 54 och 64.
- ^ Alla dessa kenningar finns katalogiserade i Lexicon Poeticum, København 1931. av Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson.