Sjölök, Urginea maritima, växer vid Medelhavets kuster, i Portugal och på Kanarieöarna och tillhör sjölöksläktet.

Sjölök
Sjölök (D. maritima)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteSjölöksväxter
Drimia maritima
ArtD. maritima
Vetenskapligt namn
§ Drimia maritima
Synonymer
Drimia maritime,
Urginea scilla,
Scilla maritima

Egenskaper redigera

Lökarna har röda eller vita skal, har ett tvärsnitt på upp till 30 cm och kan väga upp till 2,5 kg.

De mellersta lökskalen förlorar vid utvinningen ca 80 % av vikten sedan de blivit sönderskurna och torkade i solen. De upp till 5 mm tjocka bitarna är vitgula, hornartade och genomskinliga. De har ingen framträdande lukt men en kväljande, slemmig och bitter smak.

Det torkade materialet innehåller ca 3 % kalciumoxalat, glykosiderna scillain, scillitin, scillidiuretin och scillaren samt ett färglöst, amorft kolhydrat, sinistrin, som finns i olika mängd från 2 till 20 %. Halten av dessa ämnen är störst på hösten, medan sockerhalten på våren är upp till 22 %.

Användning redigera

Droger från sjölök har haft medicinsk användning som hjärtstärkande, slemlösande och urindrivande preparat.

De röda lökarna, i färskt tillstånd eller extrakt från dessa, kan användas som råttgift.

Källor redigera

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar redigera