Wikipedia

SN 386

supernova i Skyttens stjärnbild

SN 386 är en trolig astronomisk händelse i stjärnbilden Skytten, som framträdde som en "gäststjärna" som rapporterades av kinesiska astronomer år 386 e.Kr.[2]

Supernova SN 386
Kvarleva av supernova SN 386
Kvarleva av supernova SN 386
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 11,5m[1]
Deklination-19° 25′ ″
Stjärntyp
VariabeltypSupernova
Astrometri
Avstånd14 000 – 23 000 lå

Historik redigera

"Under Kejsar Xiaowu av Jin, 11:e året av Taiyuan regeringstid, tredje månaden, fanns det en gäststjärna i Nandou [LM8] som varade fram till den 6:e månaden (13 juli till 10 aug), när den försvann", (Jin shu, Tianwen zhi, 13 ch. 13; Song shu, Tianwen zhi, ch. 25 enligt Xu, Pankenier, Jiang 2000[3]).

Nandou, "Södra Karlavagnen" (kinesisk konstellation), är en del av stjärnbilden Skytten. Den enda historiska informationen är: Något blossade upp där och var synligt i cirka tre månader. Eftersom denna asterism är i eller nära Vintergatans utbuktning, borde objektet ha varit ljust (minst magnitud 2) för att kunna observeras mot den ljusa bakgrunden av Vintergatans moln.

Förslag som supernova redigera

På grund av den givna varaktigheten av utseendet föreslogs denna observation att rapporteras som en supernova.[2] Sedan 1976 har flera SNR i det förhållandevis trånga fältet föreslagits som alternativ:

Föreslagna SNR- alternativ för 386
Beteckning Källa Kommentarer
G011.2–01.1 Stephenson & Green (2002), s. 182 Första gissningen från radiodata (se nedan)
G011.2–00.3
G007.7–03.7 Zhou et al. (2018) Möjlig efter röntgenobservationer
G008.7–05.0 Även liten och i lämplig position

Dessa rester är giltiga förslag men supernovan är tänkt att vara en "låg luminositets-SN"[4] eftersom den varade i endast tre månader. Således skulle en klassisk nova också vara möjlig.[5]

Förslag som klassisk nova redigera

Avklingningstiden för klassiska novor mäts vanligtvis som varaktigheten av nedgång med 3 magnituder från topp. Denna så kallade t3-tiden sträcker sig från typiska 25-30 dygn (en månad eller två) för en snabb nova upp till tio månader för den långsammaste kända klassiska novan (och ännu längre för diffusionsinducerade novor).[6][7][8] Således kan denna historiska händelse ha orsakats av en (snabb eller måttligt snabb) klassisk nova. Under förutsättning av en maximal ljusstyrka av (åtminstone) 2:a magnituden för den historiska observationen och fram till osynlighet (mindre än 5:e magnituden) inom 3 månader kan den ha varit en måttligt snabb nova. Ju ljusare toppen är, desto snabbare nova: om toppen var −1 magnitud (som Sirius) eller −4 (som Venus) med nedgång till svagare än 5:e magnituden inom tre månader (6 magnituder eller mer på tre månader) tyder det sannolikt på en riktigt snabb nova.[5] Möjliga (och säkert inte de enda) kandidater i den kinesiska konstellationen Nandou finns enligt:[5]

Föreslagna altenativ av klassiska nova för SN 386
Beteckning Kommentarer
V1223 Sgr Mellanliggande polär
V3890 Sgr Känd återkommande nova
Ytterligare fyra binärer

Supernova kvarleva: SNR G11.2-0.3 redigera

Även SN 386 ansågs allmänt vara förbunden med det symmetriskt cirkulära skalet på 4 bågminuter av en supernovakvarleva, SNR G11.2-0.3,[9] anses denna teori nu inte vara korrekt.[10][11] Dess föregångare var antagligen en Supernova av typ II. Nyligen genomförda studier anger den mer exakta typen som kärnkollapsad typ cIIb/Ibc.[10]

En uppmätt genomsnittlig expansionshastighet för restskalet är 0,0277±0,0180 procent per år, vars sanna diameter nu är ca 3,0 parsec (9,8 ljusår), vilket tyder på att dess ålder är 1 900 ± 500 år. Noterade avstånd uppskattas för SNR G11.2–0.3 till cirka 4 900 parsec (16 000 ljusår) från jorden, men nyare radioobservation ligger snarare på 4 400–7 000 parsec (14 000–23 000 ljusår).[10]

Förnekelse av SNR G11.2–0.3:s förbindelse med SN 386 påverkas av den signifikant mycket höga absorptionen av ljus (AV) mellan källan och jorden, som uppskattas från observationer av infraröd strålning till cirka 16 magnituder. Detta tyder på att stjärnan inte skulle ha varit synlig för blotta ögat.[10]

Pulsar: PSR J1811-1926 redigera

I mitten av G11.2–0.3 finns en snabbt roterande 65 ms neutronstjärna observerad i radiofrekvenser som pulsar PSR J1811-1926 eller som röntgenkälla AX J1811-1926, som också har genererat en liten inre 10 till 15 bågsekunders pulsar vindnebulosa (PWN).[10][12] Denna pulsar och dess omgivande stoft observerades av Chandra X-ray observatorium, då det föreslogs SN 386 kunde ha uppstått omkring samma tid som de kinesiska observationerna,[13] men modernare observationer av rotationshastigheter och observationer av radiostrålning från PSR J1811-1926, tyder på en mycket högre ålder på 20 000 till 23 000 år. Om det är riktigt, diskonteras tydligt slutsatsen att pulsaren är förbunden med SN 386.[10] Den tydliga motsägelsen, jämfört med åldern som bestäms av expansionshastigheten av supernovaresten, verkar ännu inte vara klarlagd.

Pulsarens avstånd uppskattades 2003 till 5 000 parsec (16 000 ljusår).[14]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SN 386, 31 januari 2022..

Noter redigera

  1. ^ Galactic SNRs: Detailed Listings
  2. ^ [a b] Clark, D. H.; Stephenson, F. R. (1976). ”Which Historical New Stars were Supernovae?”. Q. J. R. Astron. Soc. 17: sid. 290. Bibcode: 1976QJRAS..17..290C. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-data_query?bibcode=1976QJRAS..17..290C&link_type=ARTICLE. ”The position of the star AD 386 corresponds very well with that of the SNR G11.2–0.3, and this leads us to make the tentative suggestion that this source is the remnant of the star.”. 
  3. ^ Zhentao Xu;, David W. Pankenier;, Yaotiao Jiang. (2000). East Asian Archaeoastronomy: Historical Records of Astronomical Observations of China, Japan, and Korea.. Amsterdam: Gordon & Breach. 
  4. ^ Zhou, Ping; Vink, Jacco; Li, Geng; Domcek, Vladimír (2018-09-01). ”G7.7-3.7: A Young Supernova Remnant Probably Associated with the Guest Star in 386 CE (SN 386)”. The Astrophysical Journal Letters 865: sid. L6. doi:10.3847/2041-8213/aae07d. http://adsabs.harvard.edu/abs/2018ApJ...865L...6Z. 
  5. ^ [a b c] Hoffmann, Susanne M.; Vogt, Nikolaus (2020-07-01). ”A search for the modern counterparts of the Far Eastern guest stars 369 CE, 386 CE and 393 CE”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 497: sid. 1419–1433. doi:10.1093/mnras/staa1970. http://adsabs.harvard.edu/abs/2020MNRAS.497.1419H. 
  6. ^ Strope, Richard J.; Schaefer, Bradley E.; Henden, Arne A. (2010-07-01). ”Catalog of 93 Nova Light Curves: Classification and Properties”. The Astronomical Journal 140: sid. 34–62. doi:10.1088/0004-6256/140/1/34. http://adsabs.harvard.edu/abs/2010AJ....140...34S. 
  7. ^ Hoffmann, Susanne M.; Vogt, Nikolaus (2020-05-01). ”Cataclysmic variables as possible counterparts of ancient Far Eastern guest stars”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 494: sid. 5775–5786. doi:10.1093/mnras/staa1162. http://adsabs.harvard.edu/abs/2020MNRAS.494.5775H. 
  8. ^ Hoffmann, Susanne M.; Vogt, Nikolaus (2020-07-01). ”Counterparts of Far Eastern Guest Stars: Novae, supernovae, or something else?”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 496: sid. 4488–4506. doi:10.1093/mnras/staa1685. http://adsabs.harvard.edu/abs/2020MNRAS.496.4488H. 
  9. ^ "SNR G11.2-0.3". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 23 maj 2016.
  10. ^ [a b c d e f] Borkowski, K. J.; Reynolds, S. P.; Roberts, M.S.E. (2016). ”G11.2-0.3: the young remnant of a stripped-envelope supernova”. Astrophysical Journal 819: sid. 160. doi:10.3847/0004-637X/819/2/160. Bibcode: 2016ApJ...819..160B. 
  11. ^ Kaspi, V. M.; Roberts, M. E.; Vasisht, G.; Gotthelf, E. V.; Pivovaroff, M.; Kaawai, N. (10 October 2001). ”Chandra X-Ray Observations of G11.2–0.3: Implications for Pulsar Ages”. The Astrophysical Journal 560: sid. 372. doi:10.1086/322515. Bibcode: 2001ApJ...560..371K. ”The supernova remnant SNR G11.2–0.3 has received considerable observational attention because of the possibility that it is associated with a 'guest star' witnessed by Chinese astronomers in the year A.D. 386 (Clark & Stephenson 1977).”. 
  12. ^ Roberts, Mallory (April 2002). "G11.2-0.3 the Remnant of SN 386 AD: Is it too good to be true?". {{{booktitle}}}, Albuquerque, New Mexico: American Physical Society/American Astronomical Society. 
  13. ^ NASA/CXC/Eureka Scientific/M.Roberts et al, A Textbook Supernova Remnant
  14. ^ "SNR G11.2-0.3". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 23 maj 2016.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=SN_386&oldid=54464512”