Rune Eriksson (militär)
svensk militär
Alf Rune Eriksson, född 29 juni 1927 i Vaxholms församling i Stockholms län, död 9 november 2005 i Solna,[1] var en svensk officer i Armén.[2][3]
Rune Eriksson | |
Information | |
---|---|
Född | 29 juni 1927 Vaxholms församling, Stockholms län |
Död | 9 november 2005 (78 år) Solna församling, Stockholms län |
Begravningsplats | Galärvarvskyrkogården |
I tjänst för | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Tjänstetid | 1952–1987 |
Grad | Överste |
Befäl | Svea artilleriregemente |
Biografi redigera
Eriksson blev 1952 fänrik i Armén. År 1954 befordrades han till löjtnant, år 1962 till kapten, år 1969 till major, år 1972 till överstelöjtnant och 1982 till överste.[2]
Eriksson inledde sin militära karriär vid Bodens artilleriregemente. Åren 1972–1974 tjänstgjorde han som lärare vid Krigsskolan. Åren 1974–1978 tjänstgjorde han som lärare vid Artilleriskjutskolan. Åren 1978–1979 var han avdelningschef vid Arméstaben. Åren 1979–1982 var han bataljonschef vid Svea artilleriregemente. Åren 1982–1987 var han regementschef för Svea artilleriregemente.[2]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Alf Rune
- ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 68
- ^ ”Eriksson, Alf Rune”. tommyhogberg.se. https://www.tommyhogberg.se/getperson.php?personID=I28&tree=tree1. Läst 24 april 2022.
Tryckta källor redigera
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
Företrädare: Sven Perfors |
Chef för Svea artilleriregemente 1982–1987 |
Efterträdare: Carl-Ivar Pesula |