Robert Badinter
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Robert Badinter, född 30 mars 1928 i Paris, död 9 februari 2024 i Paris,[20] var en fransk advokat, politiker (Socialistpartiet) och debattör, mest känd för sitt aktiva engagemang mot dödsstraffet.[21] Han var justitieminister i de första regeringarna under François Mitterrand, under premiärministrarna Pierre Mauroy och Laurent Fabius, från 1981 till 1986.[22] 1986 blev han ordförande i det franska författningsrådet, en post han behöll till 1995.
| Robert Badinter | |
.JPG) Robert Badinter, 2013. | |
| Född | 30 mars 1928[1][2][3] Paris sextonde arrondissement[4], Frankrike |
|---|---|
| Död | 9 februari 2024[5][6] (95 år) Paris sjätte arrondissement[7][4], Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike[8] |
| Utbildad vid | juridiska fakulteten i Paris, doktorsexamen, [9] Faculté des lettres de Paris Lycée Janson de Sailly[10] school Vaugelas, [11] Columbiauniversitetet, masterexamen  |
| Sysselsättning | Advokat[8], librettist[12], författare, witness filmed, politiker[13], universitetslärare |
| Befattning | |
| Vicepresident, international study group on Tibet at the French Senate Styrelsemedlem, French Institute of International Relations ICDB-kommissionär Professor, Dijon University (1966–1966) Professor, Université de Franche-Comté (1968–1969) Professor, université de Picardie (1969–1974) Professor, Sorbonne Law School (1974–1994) Frankrikes justitieminister regeringen Mauroy II (1981–1983) Frankrikes justitieminister regeringen Mauroy III (1983–1984) Frankrikes justitieminister regeringen Fabius (1984–1986) President of the Constitutional Council (1986–1995)[14] Ordförande, Arbitration Commission of the Peace Conference on Yugoslavia (1991–) Professor emeritus, Sorbonne Law School (1994–) Ordförande, Court of Conciliation and Arbitration (CCA) (1995–) Senator, Hauts-de-Seine (1995–2011)[15] | |
| Politiskt parti | |
| Socialistiska partiet Federation of the Democratic and Socialist Left | |
| Maka | Anne Vernon (g. 1957–1965, skilsmässa) Élisabeth Badinter (g. 1966–2024, personens död)[11] |
| Barn | Judith Badinter (f. 1966) Simon Badinter (f. 1968) Benjamin Badinter (f. 1970) |
| Föräldrar | Simon Badinter |
| Utmärkelser | |
| Prix Lyssenko (1992)[16][17] Hedersdoktor vid Université de Neuchâtel (2009) Masarykuniversitetets guldmedalj (2011)[18] Hedersdoktor vid HEC Paris (2015)[19] National tribute (2024) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles Hedersdoktor vid Universitetet i Zagreb Tomáš Garrigue Masaryk-orden, första graden | |
| Redigera Wikidata | |
Badinter blev under 1960-talet känd som försvarsadvokat och deltog som försvarare i den beryktade rättegången mot Claude Buffet och Roger Bontems 1972. Badinter, som försvarade Bontems och lärde känna honom personligen, berördes mycket illa då paret dömdes till döden genom halshuggning för ett dubbelmord som Buffet begått under ett upplopp i Clairvauxfängelset. Han försvarade senare framgångsrikt barnmördaren Patrick Henry och lyckades få juryn i underrätten, court d'assise i Troyes, att inte utfärda dödsdom, trots de mycket starka reaktionerna mot brottet. Badinter vände skickligt juryn mot en dödsdom genom att fokusera processen mot dödsstraffet som sådant, och åberopade här den tidigare avrättade barnamördaren Christian Ranucci och de personliga konsekvenser som avrättningen fått för hans närmaste, inklusive hans mor. Henry dömdes därmed till livstids fängelsestraff, sedan sju ledamöter mot fem stött dödsstraff (beslutande majoritet i franska cour d'assise, som handhar allvarligare brottmål, är två tredjedelar).[23] De omedelbara reaktionerna anses ha lett till att Jerome Carrein dömdes till döden månader kort därefter i Douai, efter ett snarlikt sexualmord mot en liten flicka. Den sista avrättningen ägde rum samma år, av Hamida Djandoubi. Därefter kom samtliga dödsdomar att förmildras av presidenten eller inte hinna till verkställande. Badinter försvarade även Philippe Maurice, vars dödsdom var den sista att utfärdas i Frankrike och godkännas av kassationsdomstolen - och därmed stod inför att verkställas - den 19 mars 1981.
Efter Socialistpartiets seger i president- och parlamentsvalen i april till maj 1981 benådades Maurice, och Badinter utnämndes till justitieminister och framlade hösten samma år framför nationalförsamlingen ett lagförslag om avskaffande av dödsstraffet, som antogs, kort därefter även av senaten. Badinter kvarstod som justitieminister till 1986, då han utsågs av Mitterrand till ordförande i författningsrådet (Conseil Constitutionel), som har något av funktionen hos en högsta domstol i konstitutionella frågor och övervakar att lagstiftningsarbetet följer konstitutionen samt granskar och godkänner franska val.[22] Vid sin avgång från detta efter en sedvanlig mandatperiod (samtliga ledamöter utses på nio år) 1995 valdes Badinter till senator och förblev så till sin pension 2011. Robert Badinter avled i februari 2023, 95 år gammal.
Referenser redigera
- ^ SNAC, Robert Badinter, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, Robert Badinter.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Robert Badinter, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 6 mars 2024, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
- ^ Robert Badinter, French ex-minister who fought to abolish death penalty, dies at 95 (på engelska), France 24, läs online, läst: 9 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 7 mars 2024, licens: licence ouverte 2.0.[källa från Wikidata]
- ^ Robert Badinter, l’ancien ministre et avocat qui a fait abolir la peine capitale en France, est mort (på franska), Le Monde, läs online, läst: 10 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Simon Badinter (på franska), Anonymes, Justes et Persécutés durant la période nazie, läs online, läst: 8 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.ajpn.org , läst: 8 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Robert Badinter, librettiste d'opéra (på franska), Le Figaro, 29 mars 2013, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ De Badinter à Pasqua, ces sénateurs qui ne se représentent pas (på franska), Le Nouvel Obs, 25 september 2011, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.clubdelhorloge.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Henry de Lesquen (red.), Le club de l´Horloge : Trente ans de combat pour les idées politiques 1974-2004, s. 181-184.[källa från Wikidata]
- ^ Robert Badinter (på franska), Masarykuniversitetet, läs online, läst: 10 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.hec.edu .[källa från Wikidata]
- ^ Robert Badinter est mort (franska)
- ^ Honorary Member: Robert Badinter, International Commission Against Death Penalty, läst 2021-01-29
- ^ [a b] France: Ministries, political parties, etc. from 1870: Justice, läst 2021-01-29
- ^ https://france3-regions.francetvinfo.fr/grand-est/aube/troyes/tout-le-monde-etait-tetanise-un-avocat-raconte-la-plaidoirie-historique-de-robert-badinter-au-proces-de-patrick-henry-2922147.html