Wikipedia

Roadracing-VM 2001

Världsmästerskapen i Roadracing 2001 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. Dessutom gjorde sidvagnarna comeback som VM-klass. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-klasserna kördes över 16 deltävlingar.

Världsmästare i roadracing 2001
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Valentino Rossi (Honda) Honda
250GP Daijiro Kato (Honda) Honda
125GP Manuel Poggiali (Gilera) Honda
Superbike Troy Bayliss (Ducati) Ducati
Supersport Andrew Pitt (Kawasaki) Yamaha
Endurance Wim Motors Racing 9 (Aerts, Naveau, Platacis (Honda)) Honda
Sidvagn Klaus Klaffenboeck/Christian Parzer -

500GP redigera

 
Valentino Rossis Honda NSR500. Den sista tvåtakts världsmästarcykeln i MotoGP/500GP.

VM-titeln i 500GP-klassen vanns av italienaren Valentino Rossi, vilket var hans första i största klassen. Året var det sista med rak volymbegränsning på 500 cm3 och även det sista året en tvåtaktare vann en deltävling. Året därefter föddes MotoGP-klassen, med en diffentierad maximal motorvolym på 990 cm3 för fyrtaktsmotorer respektive 500 cm3 för tvåtaktsmotorer.

Delsegrare redigera

Bana Vinnare Märke
  Suzuka   Valentino Rossi Honda
  Welkom   Valentino Rossi Honda
  Jerez   Valentino Rossi Honda
  Le Mans   Max Biaggi Yamaha
  Mugello   Alex Barros Honda
  Barcelona   Valentino Rossi Honda
  Assen   Max Biaggi Yamaha
  Donington Park   Valentino Rossi Honda
  Sachsenring   Max Biaggi Yamaha
  Brno   Valentino Rossi Honda
  Estoril   Valentino Rossi Honda
  Valencia   Sete Gibernau Suzuki
  Motegi   Valentino Rossi Honda
  Phillip Island   Valentino Rossi Honda
  Sepang   Valentino Rossi Honda
  Rio de Janeiro   Valentino Rossi Honda

Slutställning 500[1] redigera

Plats Förare Märke Poäng
1   Valentino Rossi Honda 325
2   Max Biaggi Yamaha 219
3   Loris Capirossi Honda 210
4   Alex Barros Honda 182
5   Shinya Nakano Yamaha 155
6   Carlos Checa Yamaha 137
7   Norifumi Abe Yamaha 137
8   Àlex Crivillé Honda 120
9   Sete Gibernau Suzuki 119
10   Tohru Ukawa Honda 107
11   Kenny Roberts Jr. Suzuki 97
12   Garry McCoy Yamaha 88
13   Jurgen vd Goorbergh Proton 65
14   Noriyuki Haga Yamaha 59
15   Olivier Jacque Yamaha 59
16   José Luis Cardoso Yamaha 45
17   Haruchika Aoki Honda 33
18   Anthony West Honda 27
19   Leon Haslam Honda 13
20   Chris Walker Honda 9
21   Yukio Kagayama Suzuki 6
22   Johan Stigefelt Sabre V4 6
23   Brendan Clarke Honda 5
24   Barry Veneman Honda 4
25   Mark Willis Pulse 3
26   Jay Vincent Pulse 3
27   Jarno Janssen Honda 1

250GP redigera

Delsegrare redigera

Bana Vinnare Märke
  Suzuka   Daijiro Kato Honda
  Kyalami   Daijiro Kato Honda
  Jerez   Daijiro Kato Honda
  Le Mans   Daijiro Kato Honda
  Mugello   Tetsuya Harada Aprilia
  Barcelona   Daijiro Kato Honda
  Assen   Jeremy McWilliams Aprilia
  Donington Park   Daijiro Kato Honda
  Sachsenring   Marco Melandri Aprilia
  Brno   Tetsuya Harada Aprilia
  Estoril   Daijiro Kato Honda
  Valencia   Daijiro Kato Honda
  Motegi   Tetsuya Harada Aprilia
  Phillip Island   Daijiro Kato Honda
  Sepang   Daijiro Kato Honda
  Jacarepaguá   Daijiro Kato Honda

Slutställning redigera

Plats Förare Märke Poäng
1   Daijiro Kato Honda 322
2   Tetsuya Harada Aprilia 273
3   Marco Melandri Aprilia 194
4   Roberto Rolfo Aprilia 177
5   Fonsi Nieto Aprilia 167
6   Jeremy McWilliams Aprilia 141

125GP redigera

Delsegrare redigera

Bana Vinnare Märke
  Suzuka   Masao Azuma Honda
  Welkom   Youichi Ui Derbi
  Jerez   Masao Azuma Honda
  Le Mans   Manuel Poggiali Gilera
  Mugello   Noboru Ueda Honda
  Barcelona   Lucio Cecchinello Aprilia
  Assen   Toni Elías Honda
  Donington Park   Youichi Ui Derbi
  Sachsenring   Simone Sanna Aprilia
  Brno   Toni Elías Honda
  Estoril   Manuel Poggiali Gilera
  Valencia   Manuel Poggiali Gilera
  Motegi   Youichi Ui Derbi
  Phillip Island   Youichi Ui Derbi
  Sepang   Youichi Ui Derbi
  Rio de Janeiro   Youichi Ui Derbi

Slutställning redigera

Placering Förare Märke Poäng
1   Manuel Poggiali Gilera 241
2   Youichi Ui Derbi 232
3   Toni Elías Honda 217
4   Lucio Cecchinello Aprilia 156
5   Masao Azuma Honda 142
6   Gino Borsoi Aprilia 130
7   Simone Sanna Aprilia 125
8   Dani Pedrosa Honda 120

Övriga VM-klasser redigera

Utöver de tre Grand Prix-klasserna delade FIM ut världsmästerskap i fyra klasser: Superbike, Supersport, Endurance och Sidvagn.

Superbike redigera

Huvudartikel: Superbike-VM 2001

Superbike-VM avgjordes över 12 omgångar (24 heat). Säsongen inleddes den 11 mars i Spanien och avslutades den 30 september i Italien. Australiensaren Troy Bayliss på Ducati blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[2]

Slutställning
Plats Förare Märke Poäng
1   Troy Bayliss Ducati 369
2   Colin Edwards Honda 333
3   Ben Bostrom Ducati 312
4   Troy Corser Aprilia 288
5   Neil Hodgson Ducati 269
6   Rubén Xaus Ducati 236
7   Pierfrancesco Chili Suzuki 232

Supersport redigera

Huvudartikel: Supersport-VM 2001

Supersport-VM avgjordes över 11 omgångar. Supersport kördes vid samma tävlingshelger som Superbike-VM utom i USA. Australiern Andrew Pitt på Kawasaki blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[3]

Slutställning
  1. Andrew Pitt, 149 p.
  2. Paolo Casoli, 147 p.
  3. Jörg Teuchert, 135 p.
  4. Jamie Whitham, 106 p.
  5. Kevin Curtain, 102 p.
  6. Pere Riba, 94 p.
  7. Karl Muggeridge, 92 p.

Endurance redigera

Endurance-VM för motorcyklar avgjordes över åtta deltävlingar: Le Mans 24-timmars 14-15 april, Brno 6-timmars 6 maj, Brands Hatch 6-timmars 9 juni, Nürburgring 6-timmars 1 juli, Liege 24-timmars 14-15 juli, Suzuka 8-timmars 5 augusti, Oschersleben 24-timmars 11-12 augusti och Bol d'Or (24 timmar) 15-16 september.[4]

Från och med detta år blev det team som tagit flest poäng världsmästare, istället för som tidigare den eller de förare som tagit flest poäng. Världsmästare blev det belgiska Honda-teamet Wim Motors Racing med förarna Albert Aerts, Laurent Naveau och Heinz Platacis. Honda vann också konstruktörsmästerskapet.[5]

Slutställning
  1. Wim Motors Racing (Honda), 182 p.
  2. Free Bike Performance (Yamaha), 130 p.
  3. Honda ELF (Honda), 100 p.
  4. Ducateam (Ducati), 92 p.
  5. Herman Verboven Racing (Suzuki), 91 p.
  6. Bolliger Team (Kawasaki), 65 p.

Sidvagn redigera

Sidvagnarna fick åter världsmästerskapsstatus under namnet Superside och körde vid samma tävlingar som Superbike.[6] Säsongen innehöll nio deltävlingar. Världsmästare blev föraren Klaus Klaffenböck med burkslaven Christian Parzer från Österrike på en LCR-Suzuki.[7]

Slutställning
  1. Klaus Klaffenböck / Christian Parzer (LCR-Suzuki), 160 p.
  2. Steve Webster / Paul Woodhead (LCR-Suzuki), 120 p.
  3. Steve Abbott / Jamie Biggs (Windle-Yamaha), 111 p.

Källor redigera

  1. ^ ”500cc, World Championship Classification” (pdf). motogp.com. Rio de janeiro. 3 november 2001. http://resources.motogp.com/files/results/2001/500cc/BRA/world+standing.pdf?v1_96143780. 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130810091551/http://www.fim-live.com/en/sport/superbike/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819084633/http://www.fim-live.com/en/sport/supersport/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014. 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819094704/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/events/year/2001/. Läst 17 augusti 2014. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819104729/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/classifications/year/2001/. Läst 17 augusti 2014. 
  6. ^ http://racingmemo.free.fr/M%20SIDES%2097-05/WCSides%20-%20GRILLE.htm
  7. ^ http://racingmemo.free.fr/M%20SIDES%2097-05/WCSides%20-%202001.htm

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Roadracing-VM_2001&oldid=54470843”