Projekt 206M Sjtorm
Projekt 206M Sjtorm (ryska: Шторм, NATO-rapporteringsnamn Turja-klass) är en klass motortorpedbåtar tillverkade för Sovjetiska flottan och exportkunder mellan 1973 och 1985. De är baserade på Projekt 206 Sjtorm, men är försedda med bärplan.
| |||
 Torpedbåten 193 från Kubas flotta. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Motortorpedbåt | ||
| Före | Projekt 206 Sjtorm | ||
| Efter | Projekt 206MR Vichr | ||
| Fartyg tillhörande klassen | 40 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 220 – 250 ton | ||
| Längd | 39,5 meter | ||
| Bredd i vattenlinjen | 7,6 meter | ||
| Bredd överallt | 13,6 meter (bärplanets spännvidd) | ||
| Djupgående | 1,6 meter 3,2 meter (med bärplan) | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 3 × M-503 dieselmotorer på 5000 hk vardera | ||
| Maskinstyrka | 15 000 hk | ||
| Propellrar | 3 | ||
| Hjälpmaskin | 1 × dieselgenerator på 200 kW | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 44 knop | ||
| Räckvidd | 1450 NM vid 14 knop 600 NM vid 37 knop | ||
| Aktionstid | 5 dygn | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 25 man | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 1×2 57 mm AK-725 | ||
| Luftvärnsartilleri | 1×2 25 mm 2M3M | ||
| Torpeder | 4 × 533 mm torpeder | ||
| Ubåtsjaktvapen | 10 × BB-1 sjunkbomber | ||
| Sensorer | Radar: MR-102 Baklan spaningsradar MR-103 Bars eldledningsradar Sonar: MG-329 Sjeksna (ej Projekt 206ME) | ||
| Motmedel | PK-16 | ||
.svg){kind=small}
Sjtorm räknas som bärplansbåt, men den har bara ett förligt bärplan. Akterskeppet ligger i vattnet även vid maxfart. Detta begränsar maxfarten till 44 knop, men det möjliggör ett enkelt propellerarrangemang utan avancerad kraftöverföring till propellrar i aktre bärplan som på Projekt 1240 Uragan (Sarantja-klass).
Varianter redigera
Projekt 206M redigera
Ursprunglig modell producerad för Sovjetiska flottan. De har en sänkbar hydrofon av samma typ som används på ubåtsjakthelikoptrar. De flesta har också uppgraderats med 82 mm motmedelsraktkastare PK-16.
Projekt 206ME redigera
Exportmodell utan hydrofon och motmedel. Somliga fartyg saknar även bärplan.
Användare redigera
Sovjetunionens flotta – 31 fartyg tillverkade mellan 1972 och 1978. År 2006 var fem fortfarande i aktiv tjänst; R-50, R-20 och R-25 i Kaspiska havet, R-221 i Östersjön och R-44 i Svarta havet.
Etiopiens flotta – Två fartyg, HTB112 och HTB113, levererade 1985 och 1986. Båda förstördes i hamn 1992 i samband med Eritreas frigörelse.
Kambodjas flotta – Två fartyg utan torpedtuber donerade 1984 och 1985. Även bärplanen monterades bort under 1980-talet då de begränsade fartygens användbarhet i grunda flodvatten. Under FN:s intervention 1992 rustades de upp och målades vita.
Kubas flotta – Åtta nybyggda fartyg levererade mellan 1979 och 1983. Lagda i malpåse sedan 1994.
Litauiska flottan – Två fartyg övertagna från sovjetiska östersjöflottan 1994 utan torpedtuber och bärplan.
Seychellerna – Ett fartyg, Zoroaster, donerad utan torpedtuber och bärplan 1986. Avrustad sedan 1995.
Vietnams flotta – Fem fartyg, HQ-331, HQ-332, HQ-333, HQ-334 och HQ-335, levererade 1984 till 1986. De två sistnämnda utan torpedtuber och bärplan.
Notera: Enligt vissa källor tog Ukraina över fem fartyg från sovjetiska svartahavsflottan 1991. Dessa fartyg var dock av den robotbeväpnade varianten Projekt 206MR Vichr.
Källor redigera
- Jason W. Henson. ”PCH Project 206M Shtorm ("Turya") class” (på engelska). Harpoon HeadQuarters. Arkiverad från originalet den 26 april 2013. https://archive.is/20130426131100/http://www.harpoondatabases.com/encyclopedia/Entry858.aspx. Läst 22 september 2011.
- ”Project 206M Shtorm” (på engelska). Arkiverad från originalet den 22 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140322002301/http://russian-ships.info/eng/warfareboats/project_206m.htm. Läst 22 september 2011.
- ”Энциклопедия кораблей/Катера/Россия/206М "Шторм"” (på ryska). Энциклопедия кораблей. http://ship.bsu.by/ship.aspx?guid=103765. Läst 22 september 2011.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Projekt 206M Sjtorm.
