Pierre-Antoine Lebrun, född den 29 november 1785 i Paris, död där den 27 maj 1873, var en fransk skald.

Pierre-Antoine Lebrun
Född29 november 1785[1][2][3]
Paris
Död27 maj 1873[1][4][3] (87 år)
Paris
BegravdProvins[5]
Medborgare iFrankrike
SysselsättningPoet, författare[6], politiker[7], dramatiker
Befattning
Senator i andra franska kejsardömet[7]
Ledamot av Pairkammaren
Stol nummer 2 i Franska akademien (1828–1873)[8]
ArbetsgivareCollège de France
Utmärkelser
Storofficer av Hederslegionen (1868)
Redigera Wikidata

Lebrun fick av Napoleon I en pension på 1 200 francs för Ode à la grande armée (1805, samtidigt med slaget vid Austerlitz) och belönades för Ode sur la campagne de 1807 med en sinekur som uppbördsman i Le Havre. Båda dessa förmåner fråntogs honom dock, sedan han 1821 alltför entusiastiskt prisat Napoleons minne i Poème lyrique sur la mort de Napoleon. Efter julirevolutionen (1830) blev Lebrun direktör vid kungliga tryckeriet och 1839 medlem av pärskammaren. Under andra kejsardömet utnämndes han till senator (1853). Lebrun var en älskvärd natur med verkliga skaldegåvor. Hans poesi utgör en förmedlingslänk mellan första kejsardömets och nyromantikens litterära skeden. Hans med stor framgång uppförda drama Marie Stuart (1820) är en välgjord omformning av det Schillerska. Ett stort poem, Voyage de Grèce (1828), förskaffade honom en plats i Franska akademien. Hans Oeuvres utgavs 1844-63 (ny upplaga 1864).

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] GeneaStar, Pierre-Antoine Lebrun.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Pierre-Antoine Lebrun, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, lesapn.forumactif.fr .[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Académie française, Pierre-Antoine Lebrun, läs online, läst: 8 juli 2020.[källa från Wikidata]