Phrynocephalus mystaceus
Phrynocephalus mystaceus[4] är en ödleart som beskrevs av Peter Simon Pallas 1776. Phrynocephalus mystaceus ingår i släktet Phrynocephalus och familjen agamer.[5][6]
| Phrynocephalus mystaceus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Agamer Agamidae |
| Släkte | Phrynocephalus |
| Art | Phrynocephalus mystaceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phrynocephalus mystaceus | |
| Auktor | Pallas 1776 |
| Synonymer | |
|
Megalochilus mystaceus Ananjeva 1986[2] Phrynocephalus mystacia Kaup 1827[3] Lacerta mystacea Pallas 1776[4] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i Centralasien från regioner i Ryssland kring norra Kaspiska havet över centrala Kazakstan till området kring Balchasjsjön och till norra Xinjiang i Kina. Från centrala Kazakstan fortsätter utbredningsområdet söderut till Uzbekistan, Turkmenistan och norra Iran. Denna paddagam vistas i regioner som ligger -45 till 1000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av sanddyner med glest fördelad växtlighet. På brantare sluttningar hittas istället släktingen Phrynocephalus interscapularis.[1]
Individerna håller mellan början av oktober till mars vinterdvala. De gömmer sig i självgrävda jordhålor där ingången ligger i skyddet av en buske. Phrynocephalus mystaceus äter främst insekter som kompletteras med några växtdelar. Honor kan två gånger under den varma årstiden lägga upp till sex ägg per tillfälle. Ungarna blir könsmogna efter ungefär två år.[1]
I begränsade områden hotas beståndet av landskapets omvandling till jordbruksmark, betesmarker, samhällen och sandtäkter. Några exemplar fångas och hölls som sällskapsdjur. Isolerade populationer som den vid staden Machatjkala är utrotningshotade. I andra delar av utbredningsområdet är Phrynocephalus mystaceus inte sällsynt. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[5]
- P. m. aurantiacaudatus
- P. m. mystaceus
- P. m. galli
Källor redigera
- ^ [a b c d] Dujsebayeva, T. et al. 2019 Phrynocephalus mystaceus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 maj 2020.
- ^ Ananjeva, N. B. (1986) O rodovoj samostoyatelnosti ushastoj kriglogolovki, Megalochilus mystaceus (PALLAS 1776). [On the validity of Megalochilus mystaceus (PALLAS 1776).], Trud. Zool. Inst. AN SSSR, Leningrad 157: 4-13
- ^ Kaup, J. (1827) Zoologische Monographien., Isis von Oken 20: 610—625 [columns]
- ^ [a b] Pallas, P.S. (1776) Reise durch verschiedene Provinzen des russischen Reichs., Kais. Akad. Wiss., St. Petersburg, Vol. 3: 703
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/phrynocephalus+mystaceus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Phrynocephalus mystaceus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Phrynocephalus mystaceus.
Wikispecies har information om Phrynocephalus mystaceus.
