Wikipedia

Phecda

stjärna i Stora björnens stjärnbild

Phecda[12] eller Gamma Ursae Majoris (γ Ursae Majoris, γ UMa) som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Stora Björnen och ingår i Karlavagnen. Den har en skenbar magnitud på +2,44[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 39,2[5] mas beräknas den befinna sig på ca 83 ljusårs (26 parsek) avstånd från solen. Sedan 1943 har spektret av stjärnan utgjort en av de stabila ankarpunkter som andra stjärnor klassificeras efter.[13]

Phecda
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildStora Björnen
Rektascension11t 53m 49,84732s[1]
Deklination+53° 41′ 41,1350″[1]
Skenbar magnitud ()+2,438[2]
Stjärntyp
SpektraltypA0 Ve SB + K2 V[3]
U–B+0,008[2]
B–V-0,013[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-12,6[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +107,68[1] mas/år
Dek.: +11,01[1] mas/år
Parallax ()39,21 ± 0,40[1]
Avstånd83,2 ± 0,8 lå (25,5 ± 0,3 pc)
Absolut magnitud ()+2,7[5]
Detaljer
Massa2,94[3] M☉
Radie3,04 ± 0,08[6] R☉
Luminositet65,255[3] L☉
Temperatur9 355[7] K
Vinkelhastighet178[8]
Ålder0,3[9] miljarder år
Andra beteckningar
Phad, Phecda, Phekda, Phegda, Phekha, Phacd, Fekda,[10] γ Ursae Majoris, γ UMa, 64 Ursae Majoris, BD+54 1475, FK5 447, GC 16268, HD 103287, HIP 58001, HR 4554, PPM 33292, SAO 28179.[11]

Nomenklatur redigera

Gamma Ursae Majoris har de traditionella namnen Phecda eller Phad, som kommer från den arabiska frasen فخذ الدب fakhth al-dubbla " björnens lår".[14] År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[15] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin från juli 2016[16] innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN och som anger namnet Phecda för Gamma Ursae Majoris.

Egenskaper redigera

Primärstjärnan Gamma Ursae Majoris A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass A0 Ve[3] där e-suffixet anger emissionslinjer från stjärnans omgivande stoft i spektret. Den har en massa som är ca 2,9[3] gånger solens massa, en radie som är ca 3,0[6] gånger större än solens och utsänder ca 65[3] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 9 400 K.[7]

Gamma Ursae Majoris är en astrometrisk dubbelstjärna där följeslagaren regelbundet stör primärstjärnan så att denna wobblar kring barycentret. Följeslagaren är en stjärna i huvudserien av spektralklass K2 V med en beräknad omloppsperiod på 20,5 år.[7] Den har en massa som är 0,79 gånger solens massa och en yttemperatur på 4 780 K.[3]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Gamma Ursae Majoris, 3 mars 2019.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Oja, T., "UBV photometry of stars whose positions are accurately known. III", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 65 (2): 405–4
  3. ^ [a b c d e f g] Eggl, S.; Pilat-Lohinger, E.; Funk, B.; Georgakarakos, N.; Haghighipour, N. (2012). "Circumstellar habitable zones of binary-star systems in the solar neighbourhood". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 428 (4): 3104. arXiv:1210.5411. Bibcode:2013MNRAS.428.3104E. doi:10.1093/mnras/sts257.
  4. ^ Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35), Bibcode:1999VeARI..35....1W
  5. ^ [a b] Gontcharov, G.A.; Kiyaeva, O.V. (2010). "Photocentric orbits from a direct combination of ground-based astrometry with Hipparcos II. Preliminary orbits for six astrometric binaries". New Astronomy. 15 (3): 324. arXiv:1606.08182. Bibcode:2010NewA...15..324G. doi:10.1016/j.newast.2009.09.006.
  6. ^ [a b] Fitzpatrick, E. L.; Massa, D. (March 2005), "Determining the Physical Properties of the B Stars. II. Calibration of Synthetic Photometry", The Astronomical Journal, 129 (3): 1642–1662, arXiv:astro-ph/0412542, Bibcode:2005AJ....129.1642F, doi:10.1086/427855
  7. ^ [a b c] King, Jeremy R.; et al. (April 2003), "Stellar Kinematic Groups. II. A Reexamination of the Membership, Activity, and Age of the Ursa Major Group", The Astronomical Journal, 125 (4): 1980–2017, Bibcode:2003AJ....125.1980K, doi:10.1086/368241
  8. ^ Royer, F.; Zorec, J.; Gómez, A. E. (February 2007), "Rotational velocities of A-type stars. III. Velocity distributions", Astronomy and Astrophysics, 463 (2): 671–682, arXiv:astro-ph/0610785, Bibcode:2007A&A...463..671R, doi:10.1051/0004-6361:20065224
  9. ^ Su, K. Y. L.; et al. (December 2006), "Debris Disk Evolution around A Stars", The Astrophysical Journal, 653 (1): 675–689, arXiv:astro-ph/0608563, Bibcode:2006ApJ...653..675S, doi:10.1086/508649
  10. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), "Star-names and their meanings", New York, G. E. Stechert, Bibcode:1899sntm.book.....A
  11. ^ "PHECDA -- Emission-line Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2011-12-29
  12. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  13. ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G, hämtad 2012-02-04
  14. ^ Garfinkle, Robert A. (1997), Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe, Cambridge University Press, p. 118, ISBN 0-521-59889-3
  15. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  16. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Phecda&oldid=46160959”