Petrus Holmingius
Petrus Nicolai Holmingius, född omkring 1644 i Gårdsby socken, blivande Kronobergs län, död 24 november 1707 i Algutsboda socken, Kronobergs län, var en svensk präst.
| Petrus Holmingius | |
| Född | 1644 Gårdsby församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 24 november 1707 Algutsboda församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Petrus Nicolai Holmingius föddes omkring 1644 i Gårdsby socken. Han var son till kyrkoherden Nicolai Holmingius och Anna Hermansdotter Dusæa. Han blev 1664 student i Uppsala och disputerade 1672. Holmingius tog 1673 filosofie kandidat. I juni 1676 prästvigdes han och förväntades ta över kyrkoherdetjänsten efter Petrus Magni i Algutsboda församling. I väntan på Magnis död hade han 1681 en hovtjänst hos Arfvid Ifvarsson i Stockholm. Samma år fick han ta emot en tredjedel av tjänsten i Algutsboda, 1684 halva tjänsten och 1689 två tredjedelar av tjänsten. Först 1690 blev han kyrkoherde i församlingen. Holmingius blev 1702 häradsprost i Uppvidinge kontrakt. Han avled 1707 i Algutsboda socken.[1]
Familj redigera
Holmingius gifte sig första gången med en dotter till lektorn Gislo Unnerus i Växjö. Han gifte sig andra gången 24 juni 1683 med Elisabeth Aronsdotter Stolpe (död 1736). Hon var dotter till kyrkoherden Aron Stolpe i Madesjö församling och Elisabet Alander. De fick tillsammans barnen Annika Holmingia (född 1677) som var gift med komministern Carl Sandbäck i Algutsboda församling och komministern Brynolph Gislonius i Algutsboda församling, Sara Holmingia (1695–1777) som var gift med kyrkoherden Olaus Cedergren i Hulterstads församling, Maria Holmingia (1690–1724) som var gift med kyrkoherden Lars Segrelius i Förlösa församling, Brita Holmingia som var gift med kyrkoherden Andreas Hielm i Algutsboda församling och Elisabet Holmingia som var gift med kyrkoherden Enock Tvetovius i Lenhovda församling och Lars Odelin i Älmeboda församling.[1]
Bibliografi redigera
- Disputation. Varietatem Morum e Fontibus suis deducens. Præs. C. Arrhenius. Stockholm 1672.[1]