Parkiora[2] (Aegithina tiphia) är en vanlig och vida spridd asiatisk fågel i familjen ioror inom ordningen tättingar.[3]

Parkiora
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljIoror
Aegithinidae
SläkteAegithina
ArtParkiora
A. tiphia
Vetenskapligt namn
§ Aegithina tiphia
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Iora

Utseende och läte redigera

Ioror är färgglada små tättingar som kan liknas med miniatyrgyllingar. Parkioran är 12,5–13,5 cm lång, tecknad i svart, gult och grönt. Hane i häckningsdräkt är svart ovan med vita vingband och bjärt gul. Hona och hane utanför häckningstid är mer gröngul, medan vingarna fortfarande är svarta med vita vingband. Mängden vitt i vingbanden varierar och hos vissa bestånd behåller hanen dräkten utanför häckningstid året om. Fågeln är rätt ljudlig och kan producera en mängd olika läten. Det vanligaste är en vissling som i engelsk litteratur återges som "twiii tuiii twiiii". Vidare hörs varierande tjatter och "tjirrande". Sången består av ett drillande "wheeeee-tee".[4]

Utbredning och systematik redigera

Parkiora har en mycket vid utbredning i södra och sydöstra Asien, från Indien och Sri Lanka till Vietnam, filippinska ön Palawan och Bali i Indonesien. Den delas in i elva underarter med följande utbredning:[3]

 
Parkiora av underarten scapularisBali.

Levnadssätt redigera

Ioror är vanliga insektsätande fåglar i asiatiska skogar, jordbruksmarker och trädgårdar. Där ses de hoppa runt i lövverket, ofta födosökande längst ut på grenarna hängande upp-och-ner som en mes. Hanen har en spektakulär spelflykt, med först en brant klättring och sedan fallande ned, varpå fjäderdräkten puffas ut så att den ser ut som en gul boll.[4]

Häckning redigera

Parkioran häckar mellan december–januari och september på Indiska halvön, i andra områden mer kopplat till monsunregn. Den bygger sitt bo en till tio meter upp i ett träd. Det skålformade boet med branta kanter placeras i en trädklyka eller direkt på barken på en gren. Det kamoufleras väl med spindelväv så att det är svårt att skilja från en lavtäckt knöl på grenen. Däri lägger den vanligen två ägg, i Indien oftast tre. Första ägget ruvas av båda könen, nattetid endast av honan medan hanen tar mer ansvar under dagen. Äggen ruvas i 14 dagar. Efter kläckning matas ungarna av båda könen. Arten boparasiteras frekvent av bandad buskgök i större delen av utbredningsområdet.[4]

Status och hot redigera

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Aegithina tiphia Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Wells, D. (2020). Common Iora (Aegithina tiphia), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.comior1.01

Externa länkar redigera