Oxalsyra
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Oxalsyra (H2C2O4) är en relativt stark karboxylsyra, 3000 gånger starkare än ättiksyra. Oxalsyran är en dikarboxylsyra, det vill säga den har två karboxylgrupper. Dess salter kallas oxalater. Namnet oxalsyra kommer från det vetenskapliga namnet för harsyra, Oxalis acetosella.
| Oxalsyra | |
  | |
| Systematiskt namn | Etandisyra |
|---|---|
| Kemisk formel | H2C2O4 eller (COOH)2 |
| Molmassa | 90,035 g/mol |
| Utseende | Vita eller färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 144-62-7 |
| SMILES | OC(=O)C(O)=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,9 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 95 g/l |
| Smältpunkt | 102 °C |
| Kokpunkt | 157 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Hälsovådlig |
| NFPA 704 |
1
3
0
|
| LD50 | 7500 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Förekomst redigera
Syran finns i flera olika växter, såsom harsyran som gett syran sitt namn, och rabarber men även i spenat och kakao. De mängder som finns i livsmedel är inte giftiga.
Framställning redigera
Syran tillverkas genom oxidation av kolhydrater eller glukos, med hjälp av salpetersyra eller luft och vanadinpentoxid. Som prekursor används vanligen etylenglykol eller glykolsyra.
Egenskaper redigera
Vissa metaller, exempelvis olika legeringar av aluminium, kan angripas av oxalsyra även i måttliga koncentrationer. Även galvaniserade ytor reagerar starkt med oxalsyra.
Användning redigera
Oxalsyra kan användas för att ta bort rostfläckar som så kallad flygrost (metallfragment från dubb och plogblad som kan fastna i lacken på bilar under vintern. Oxalsyra kan även användas för att bleka mörknade föremål av ek. Oxalsyra används även inom biodling, för bekämpning av varroakvalster. Endast oxalsyra-2-hydrat skall då användas.
Giftighet och hälsoeffekter redigera
Ämnet är frätande och giftigt. Vid förtäring irriterar det mag- och tarmkanalen. Det reagerar med kalciumjoner i blodet och bildar svårlösligt kalciumoxalat, som täpper till i njurens gångar och vid intag av större mängder kan leda till njursten.[1] Vid förgiftning finns risk för njursvikt på grund av njursten. Man kan behöva behandla med kalciumlösningar direkt i blodet och tillgripa hemodialys.[2] Andra möjliga följder av förtäring av oxalsyra är kalciumbrist, hypokalcemi och rakit.[källa behövs]
Den lägsta dos som en människa dött av är 100 mg oxalsyra per kilo kroppsvikt[1] alltså för en människa på 80 kilo, 8 gram ren syra.
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
Källor redigera
- Birgersson, B.; Sterner, O.; Zimerson, E.. ”Karlboxylsyror”. Kemiska hälsorisker. Toxikologi i kemiskt perpektiv kap.. Liber Hermods. ISBN 91-23-92593-0