Otto Gertz
Otto Daniel Gertz, född den 20 maj 1878, död den 15 februari 1948[1], var en svensk botaniker, bror till fysiologen Hans Gertz och psykologen Elof Gertz.
| Otto Gertz | |
| Född | Otto Daniel Gertz 20 maj 1878 |
|---|---|
| Död | 15 februari 1948 (69 år) |
| Medborgarskap | Svensk |
| Forskningsområde | Botanik |
| Alma mater | Lunds universitet |
Gertz blev filosofie doktor vid Lunds universitet 1906 på avhandlingen Studier öfver anthocyan, docent i botanik där samma år, tillförordnad professor i fysiologisk botanik där 1909-1911 och 1913-1915, lektor i biologi och kemi vid Lunds högre allmänna läroverk från 1915, sekreterare i Skånes naturskyddsförening från 1919, bibliotekarie vid botaniska institutionen i Lund från 1923.
Gertz utgav, förutom åtskilliga läroböcker, ett stort antal arbeten inom skilda områden av botaniken, bland vilka, utöver gradualavhandlingen, kan nämnas undersökningar Cuscuta-växternas biologi, klyvöppningarnas morfologiska utbildningsformer, groddknopparnas gronings- och utvecklingsbetingelser hos Lunularia, oxidationsenzymernas utbrednings- och verkningssätt med flera. Han behandlade torvmossarnas paleontologi, naturskyddsfrågor med mera och lämnade värdefulla bidrag till botanikens historia, särskilt Linnéforskningen. Han var även medarbetare i Svensk Uppslagsbok.
Källor redigera
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
Noter redigera
- ^ Dödsnotis i Vem är det 1957
Vidare läsning redigera
- Hakon Hjelmqvist: Otto D Gertz i Svenskt biografiskt lexikon (1967-1969)