Orientberglärka (Eremophila penicillata) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[1] Den behandlas vanligen som en del av berglärkan, men urskiljs sedan 2020 som egen art av Birdlife Sverige efter genetiska studier.

Orientberglärka
Orientberglärka av underarten balcanica
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteEremophila
ArtOrientberglärka
E. penicillata
Vetenskapligt namn
§ Eremophila penicillata
Auktor(Gould, 1838)

Utbredning och systematik redigera

Orientberglärkan förekommer i bergsområden från Balkanhalvön och Grekland, genom Turkiet och Mellanöstern och österut till Iran och Centralasien. En isolerad population förekommer också i Atlasbergen i Marocko. Den omfattar sex underarter med följande utbredning:

 
Orientberglärka av underarten kumerloevei

Artstatus redigera

Orientberglärkan behandlas traditionellt som en del av berglärkan (E. alpestris) och detta görs i stor utsträckning fortfarande. Genetiska studier från 2014, baserat huvudsakligen på mtDNA, visade att komplexet berglärka kunde delas upp i sex geografiskt, ekologiskt och fenotypiskt enhetliga klader.[2] Studien visade också att ökenberglärkan (Eremophila bilopha) genetiskt ligger inbäddad bland berglärkorna. Under 2020 publicerades en ny, mer omfattande studie av släktet Eremophila som identifierade fyra mycket väl skilda klader som skilde sig åt under sen pliocen (cirka 2,7–3,4 miljoner år sedan).[3] Birdlife Sveriges taxonomikommitté separerade 2020 därför dessa klader som fyra skilda arter: berglärka i begränsad mening, orientberglärka, ökenberglärka och himalayaberglärka (E. longirostris).[1]

Status och hot redigera

IUCN urskiljer den inte ännu som egen art, varför dess hotstatus ej bedömts.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). Arkiverad från originalet den 18 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201018102521/https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  2. ^ Drovetski, S.V., Rakovic, M., Semenov, G., Fadeev, I.V. och Red’kin, Y.A. 2014. Limited phylogeographic signal in sex-linked and autosomal loci despite geographically, ecologically, and phenotypically concordant structure of mtDNA variation in the Holarctic avian genus Eremophila. PLoS One 9:1–10.
  3. ^ Ghorbani, F., Aliabadian, M., Olsson, U., Donald, P.F., Khan, A.A. och Alström, P. 2020. Mitochondrial phylogeography of the genus Eremophila confirms underestimated species diversity in the Palearctic. J. Ornithol. 161:297–312.