Wikipedia

Notocitellus adocetus

Notocitellus adocetus[3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Clinton Hart Merriam 1903. Den ingår i släktet Notocitellus och familjen ekorrar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Notocitellus adocetus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteNotocitellus
ArtNotocitellus adocetus
Vetenskapligt namn
§ Notocitellus adocetus
Auktor(Merriam, 1903)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Spermophilus adocetus (Merriam, 1903)
Spermophilus a. arceliae (Villa-R., 1942)
Spermophilus a. infernatus Alvarez & Ramírez-P., 1968[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Taxonomi redigera

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Notocitellus.[8][9]

Catalogue of Life listar tre underarter:[6]

  • Notocitellus adocetus adocetus (Merriam, 1903)
  • Notocitellus adocetus arceliae (Villa-R., 1942)
  • Notocitellus adocetus infernatus (Alvarez & Ramírez-P., 1968)

Beskrivning redigera

Pälsens färg är kanelbrun utan några markeringar, och med ryggpälsen uppblandad med svart. Buken och benens insidor är blekgula, medan benens yttersidor kan dra åt orange. Huvud och svans är mörkare än kroppen; huvudet har dessutom två vita streck över och under ögat.[10] Öronen är små. Underarten N. a. arceliae har V-formade markeringar på svansen och gulbruna framtänder, medan N. a. infernatus är mindre och har mörkare nos än nominatunderarten.[11] Kroppens totala längd varierar från 28,6 till 36,6 cm, inklusive den 14,6 till 16 cm långa svansen.[10]

Ekologi redigera

Arten lever både i torra habitat, som buskageområden i halvöknar och klippor, och i fuktiga, låglänta områden som tropiska lövskogar. Den förekommer även längs kanjonsidor, vid stenmurar och i åkerlandskap. I bergen kan den gå upp till 3 000 m. Den gräver ut underjordiska bon vid foten av träd, under buskar eller i mindre raviner.[1]

Notocitellus adocetus är en allätare, vars huvudföda är fröna från Crescentiaväxter och frukterna från träd tillhöriga plommonsläktet. Den tar även odlade växter, som majs, bönor och durror.[1] Arten söker föda i små grupper om två till fyra individer. Födan förtärs sittande. Djuret kan även stoppa in föda i sina kindpåsar med hjälp av framfötternas tummar. Den lagras sedan i boet där djuren sedan kan äta den under dagens hetaste timmar.[12]

Eftersom födan är rikligare på vintern, är det troligt att arten sover sommarsömn under den hetaste delen av sommaren.[12]

Utbredning redigera

Utbredningsområdet omfattar delstaterna östra Jalisco, Michoacan, Mexiko och Guerrero, alla i Mexiko.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] de Grammont, P.C. & Cuarón, A. 2016 Spermophilus adocetus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.1. Läst 23 oktober 2017.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/spermophilus+adocetus/match/1. Läst 27 oktober 2017. 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/notocitellus+adocetus/match/1. Läst 27 oktober 2017. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  10. ^ [a b] Gerardo Ceballos (2014) (på engelska). Mammals of Mexico. JHU Press. sid. 163. ISBN 9781421408439. https://books.google.se/books?id=UrvxBQAAQBAJ&pg=PA163&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false 
  11. ^ Richard W. Thorington, Jr., John L. Koprowski, Michael A. Steele och James F. Whatton (2012) (på engelska). Squirrels of the World. JHU Press. sid. 290. ISBN 1-4214-0469-9. https://books.google.se/books?id=7PeYX8PwBxUC&pg=PT301&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false 
  12. ^ [a b] ”Notocitellus adocetus (Spermophilus adocetus) Tropical Ground Squirrel” (på engelska). Smithsonian National Museum of Natural History. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171028145322/http://naturalhistory.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=732. Läst 23 oktober 2017. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Notocitellus_adocetus&oldid=47105661”