Den Nordkinesiska hungersnöden 1876-1879 var en hungersnöd som inträffade i Kina under den sena Qingdynastin. I Kina var svälten känd som den otroliga hungersnöden under dingwu-året (Dīngwù qíhuāng (丁戊奇荒).

Shanxi-provinsens läge i Kina, där hungersnöden drabbade befolkningen hårdast.

Norra Kina drabbades under 1875 av en kraftig torka påverkad av El Niño, som även lett till torka i Indien, södra Afrika och nordöstra Brasilien.[1] Provinserna Shaanxi, Shanxi, Zhili, Henan, och Shandong drabbades av den efterföljande hungersnöden, som sammanlagt uppskattas ha skördat mellan 9 och 13 miljoner människoliv. Utöver den årslånga torkan påverkades situationen i landet negativt av den sönderfallande politiska situationen under den sena Qingdynastin.

Värst drabbades Shanxi-provinsen, som förlorade 5,5 miljoner eller en tredjedel av sin befolkning under hungersnöden. I vissa härader avled 80 procent av befolkningen. Shanxi hade bara några decennier tidigare varit en rik provins som berikats av karavanhandeln med Ryssland samt haft en betydande salt- och gruvindustri, vilket gjort att provinsen importerat en stor del av sina livsmedel från ikringliggande provinser. På grund av den ödeläggelse som följde i Taipingupprorets kölvatten förstördes många av de traditionella transportlederna, vilket försvårade hjälparbetet.

Svältkatastrofen fick stor internationell uppmärksamhet och utländska filantroper i Shanghai grundade Committee of the China Famine Relief Fund för att försöka organisera det internationella hjälparbetet.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Northern Chinese Famine of 1876–79, 9 maj 2012.