Nicolas Schöffer, född 6 september 1912 i Kalocsa, Österrike-Ungern, död 8 januari 1992 i Paris, var en fransk konstnär.

Nicolas Schöffer
Född6 september 1912[1][2][3]
Kalocsa[4][5], Ungern
Död8 januari 1992[1][2][3] (79 år)
Paris artonde arrondissement[4]
Andra namnSchoffer, Nicolas
Medborgare iFrankrike[6]
SysselsättningSkulptör[7], målare[7], bildkonstnär, arkitekt
Utmärkelser
Grand prize for sculpture of the Venice Biennale (1968)
Officer av Hederslegionen (1983)
Officer av Arts et Lettres-orden (1985)
Frank J. Malina Leonardo Award for Lifetime Achievement (1986)[8][9]
Kommendör av Nationalförtjänstorden (1990)[10]
Folkrepubliken Ungerns flaggorden (1990)[11]
Redigera Wikidata

Biografi och konstnärskap redigera

Schöffer tillbringade sin ungdom Österrike-Ungern och var sedan bosatt i Paris från 1936 till sin död i ateljén i Montmartre 1992. Hans karriär berörde målning, kinetisk skulptur, arkitektur, urbanism, film, TV och musik. Han samarbetade inom musik med Pierre Henry. Alla sina konstnärliga handlingar gjorde han i jakten på en dynamik i konsten.

Detta intresse för konstnärlig dynamik kom ursprungligen från Cubo-Futuristerna och intensifierades och soliderades sedan av de ryska konstruktivismartister, såsom Naum Gabo, Anton Pevsner, Moholy-Nagy och Ludwig Hirschfeld-Mack. Alla dessa konstnärer strävar efter att öppna upp den statiska tredimensionella skulpturala formen till en fjärde dimension av tid och rörelse, och detta var även Schöffers avsikt.

 
Chronos 15 – Stadshuset i Bonn.

Schöffer kom dock något senare och gynnades av cybernetiska teorier (teorier om återkopplingssystem). Dessa var huvudsakligen baserade på Norbert Wieners (1894–1964) idéer som föreslog konstnärliga processer i fråga om organisation av det manifesterande systemet (t.ex. orskassamband i återkopplingskretsar). För Schöffer kom aktivering av denna cybernetik att belysa komplexa konstnärliga relationer inifrån själva arbetet.

Hans CYSP 1 (1956) anses vara den första cybernetiska skulpturen i konsthistorien genom att den använder sig av elektroniska beräkningar som utvecklats av Philips Company. Skulpturen ligger på en bas monterad på fyra rullar, som innehåller mekanismen och den elektroniska hjärnan. Plattorna drivs av små motorer placerade under deras axel. Fotoelektriska celler och en mikrofon inbyggd i skulpturen fångar alla variationer i färgfält, ljusintensitet och ljudintensitet. Alla dessa förändringar orsakar reaktioner på en del av skulpturen.

Följaktligen kunde hans kinetiska skulpturala kompositioner, parallellt med Warren McCullochs arbete och hans anpassning av cybernetik till att formulera en kreativ epistemologi, syssla med självkommunikation inom observatörens psyke och mellan psyket och den omgivande miljön. Detta är den främsta nyttan av cybernetik för att studera den förmodade subjekt-/objekt-polariteten när det gäller konstupplevelse.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Nicolas Schöffer, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Nicolas Schöffer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] matchID, licens: GNU Lesser General Public License, version 3.0.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, zkm.de , läst: 30 juni 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, leonardo.info , läst: 11 februari 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, leonardo.info , läst: 11 februari 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.frac-centre.fr , läst: 9 december 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.artezi.hu , läst: 11 februari 2022.[källa från Wikidata]