Nella Larsen
Nella Larsen, född som Nellalitea Walker och som gift Nella Imes, född 13 april 1891 i Chicago, Illinois, USA, död 30 mars 1964 i New York, var en amerikansk roman- och novellförfattare i det som kallas Harlemrenässansen.[10] Hon gav bland annat ut två romaner, varav Passing från 1929 hyllades av kritiker. Efter att ha kritiserats av plagiat för novellen Sanctuary 1930 publicerade hon aldrig något mer.
| Nella Larsen | |
 | |
| Född | Nellie Walker[1] 13 april 1891[2][3] Chicago[4], USA |
|---|---|
| Död | 30 mars 1964[2][5][6] (72 år) Brooklyn, USA |
| Begravd | Cypress Hills Cemetery[7] |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Fisk University Columbiauniversitetet Köpenhamns universitet[4] Lincoln School for Nurses  |
| Sysselsättning | Sjuksköterska, bibliotekarie, författare[8] |
| Arbetsgivare | New York City Department of Health and Mental Hygiene John A. Andrew Memorial Hospital New York Public Library (1921–1926)[9] Gouverneur Hospital (1944–1961) Metropolitan Hospital Center (1961–1964) |
| Make | Elmer Imes |
| Utmärkelser | |
| Guggenheimstipendiet (1930)[4] William E. Harmon Foundation award for distinguished achievement among Negroes | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Larsens fader, kocken Peter Walker, var från Danska Västindien, och dog när hon var två år gammal. Larsens moder, sömmerskan Mary Hanson, var från Danmark.[11] Hon studerade vid Fisk University och 1910-1912 även vid Köpenhamns universitet. Utöver sitt författarskap arbetade hon även som sjuksköterska och bibliotekarie för barnlitteratur. Hon var gift med Elmer Imes, professor i fysik, och var god vän till Carl Van Vechten.[10]
Litterär karriär redigera
1926 publicerades Larsens första novell, och 1928 romandebuterade hon med Quicksand. 1929 gav hon ut sin andra roman, Passing. Romanen hyllades av kritikerna,[11] men det blev hennes sista roman. 1930 blev hon första svarta kvinna att tilldelas Guggenheimstipendiet.[10] Efter skilsmässan från sin make och anklagelser om att ha plagierat novellen Sanctuary från 1930 från en berättelse av Sheila Kaye-Smith publicerade hon aldrig något igen, utan arbetade återstoden av sitt liv som sjuksköterska. Detta trots att förlaget bakom Kaye-Smiths roman hävdade Larsens oskuld.[11] Hon har ansetts som Harlemrenässansens främsta företrädare.[11]
Bibliografi redigera
Romaner redigera
- Quicksand (1928)
- Passing (1929)
Noveller redigera
- "Freedom" (1926)
- "The Wrong Man" (1926)
- "Playtime: Three Scandinavian Games," The Brownies' Book, 1 (Juni 1920): 191–192.
- "Playtime: Danish Fun," The Brownies' Book, 1 (Juli 1920): 219.
- "Correspondence," Opportunity, 4 (September 1926): 295.
- "Review of Black Spade," Opportunity, 7 (Januari 1929): 24.
- "Sanctuary," Forum, 83 (Januari 1930): 15–18.
- "The Author's Explanation", Forum, Supplement 4, 83 (April 1930): 41–42.[12]
Referenser redigera
- ^ Obalky knih.cz, läst: 3 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Overlooked: Nella Larsen (på engelska), The New York Times, 2018, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] nella-larsen, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Nella Larsen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Nella Larsen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, archives.nypl.org .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Nella Larsen | American author” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Nella-Larsen. Läst 8 februari 2018.
- ^ [a b c d] ”Nella Larsen Biography at Black History Now” (på amerikansk engelska). Black Heritage Commemorative Society. http://blackhistorynow.com/nella-larsen/. Läst 8 februari 2018.
- ^ "Nella Larsen", Selected Women Writers of the Harlem Renaissance: A Resource Guide, Northern Kentucky University; hämtat 9 februari, 2018.