Nanine Paris
Nanine Elisabeth Paris Chevé, född 25 maj 1800 i Quimper, Frankrike, död 28 juni 1868, var en fransk musikteoretiker och författare.[5] Tillsammans med sin man Émile-Joseph-Maurice Chevé och bror Aimé Paris utvecklade hon ett notsystem känt som Galin-Paris-Chevé-systemet, som också kallas Time-Names System. [6] [7]
| Nanine Paris | |
 | |
| Född | 25 maj 1800[1] Quimper, Frankrike |
|---|---|
| Död | 28 juni 1868[2] (68 år) |
| Begravd | Père-Lachaise[3] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Musikteoretiker[4] |
| Make | Émile Chevé (g. 1839–1864)[4] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Nanine föddes 1800 i Quimper i Frankrike. Hon var dotter till Amant Paris och Corentine Charlotte Vacherot. Paris visade intresse för Pierre Galins musikaliska idéer och kom att arbeta med de praktiska aspekterna av Pierre Galins musikaliska idéer. Med hjälp av sin bror Aimé Paris gjorde hon om Pierre Galins musikaliska teorier till ett mer praktiskt system. Genom att lära ut rytmnotation med användning av tidvärde-system. [8] [9]
1839 gifte hon sig med den franske musikteoretikern och musikläraren Émile-Joseph-Maurice Chevé, som var elev till Aimé Paris.[10]
Ett notsystem, känt som Galin-Paris-Chevé-metoden, utvecklades tillsammans med maken och brodern. Hon publicerade senare, i samarbete med sin make, två viktiga musikaliska verk, Méthode élémentaire de musique vocale (1844) och Méthode élémentaire d'harmonie i två delar (1845 och 1846).[6]
Hon avled 1868 i Bois-Colombes i Paris.
Referenser redigera
- ^ födelseattest, 5 Prairial an Viii, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Le Petit Journal, 1 juli 1868, läs online .[källa från Wikidata]
- ^ Alexis Brézet (red.), Le Figaro, Société du Figaro, 7 juli 1868, läs online .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Le Maitron, 28 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Jorgensen, Estelle R. (2003). Transforming Music Education. Bloomington, Indiana: Indiana University Press. Sid. 4. ISBN 978-0-253-21560-4. https://books.google.com/books?id=EXWLiOv7ObgC. Läst 20 december 2023.
- ^ [a b] Kennedy, Michael. The Oxford Dictionary of Music. Oxfordshire: Oxford University Press. Sid. 319. ISBN 978-0-199-57854-2. https://books.google.com/books?id=XX2sAQAAQBAJ. Läst 20 december 2023.Kennedy, Michael (15 August 2013). The Oxford Dictionary of Music. Oxfordshire: Oxford University Press. p. 319. ISBN 978-0-199-57854-2. Retrieved 20 December 2023.
- ^ Gordon, Edwin (2007). Learning Sequences in Music: A Contemporary Music Learning Theory. Chicago: GIA Publications. Sid. 83. ISBN 978-1-579-99688-8. https://books.google.com/books?id=F2zQQZXNj6oC. Läst 20 december 2023.Gordon, Edwin (2007). Learning Sequences in Music: A Contemporary Music Learning Theory. Chicago: GIA Publications. p. 83. ISBN 978-1-579-99688-8. Retrieved 20 December 2023.
- ^ Randel, Don Michael (28 November 2003). The Harvard Dictionary of Music. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press. Sid. 164. ISBN 978-0-674-01163-2. https://books.google.com/books?id=02rFSecPhEsC. Läst 20 december 2023.
- ^ Gordon, Edwin. Learning Sequences in Music: A Contemporary Music Learning Theory. Chicago: GIA Publications. Sid. 83. ISBN 978-1-579-99688-8. https://books.google.com/books?id=F2zQQZXNj6oC. Läst 20 december 2023.
- ^ Helmholtz, Hermann L. F Von (1 April 2007). On the Sensations of Tone. New York: Cosimo, Inc. Sid. 425. ISBN 978-1-602-06639-7. https://books.google.com/books?id=2CiqYQXZjIYC. Läst 20 december 2023.