Mustaschfnittertrast
Mustaschfnittertrast[1] (Ianthocincla cineracea) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[2]
| Mustaschfnittertrast | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Fnittertrastar Leiothrichidae |
| Släkte | Ianthocincla |
| Art | Mustaschfnittertrast I. cineraceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ianthocincla cineracea | |
| Auktor | (Godwin-Austen, 1874) |
| Synonymer | |
| Garrulax cineraceus | |
 | |
Utseende redigera
Mustaschfnittertrasten är en medelstor (21-24 cm), sandbrun fnittertrast. På huvudet syns vanligen svart hjässa, svart streck bakom ögat och en svart bred mustaschfläck på vitaktigt ansikte. Handpennorna är gråkantade, handtäckarna svartaktiga. På tertialerna och stjärten syns svarta subterminala band. Den rätt kraftiga näbben är blek, likaså ögat.
Östliga fåglar (cineraceiceps, se nedan) har istället matt gråbrun hjässa istället för svart, varmare och mörkare ovansida, mattare kastanjefärgat ögonbrynsstreck och örontäckare utan svart streck bakom ögat samt blekt vinfärgad snarare än beigevit på strupe och bröst.[3]
Läte redigera
Bland lätena hörs fräcka, rätt ljusa, snabbt upprepade och korta "pr’r’r’r’ip", ibland uppblandade med hårda kacklande toner. Sången är inte med säkerhet dokumenterad.[4]
Utbredning och systematik redigera
Mustaschfnittertrast delas normalt in i tre underarter med följande utbredning:[2]
- cineracea-gruppen
- Ianthocincla cineracea cineracea – förekommer från södra Assam (söder om Brahmaputra) till västra Myanmar (Chinbergen)
- Ianthocincla cineracea strenua – förekommer från nordöstra Myanmar till södra Kina (sydöstra Sichuan och nordvästra Yunnan)
- Ianthocincla cineracea cinereiceps – förekommer i södra Kina (västra Sichuan till Anhui, Guangdong och Zhejiang); även påträffad i närliggande norra Vietnam[3] samt är införd i Japan på Shikoku[5].
Sedan 2016 urskiljer Birdlife International underarten cinereiceps som den egna arten "östlig mustaschfnittertrast".[6]
Släktestillhörighet redigera
Vitbrynad fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax, men tongivande Clements et al lyfter ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[7] Senare studier bekräftar att Garrulax består av flera, äldre klader,[8] varför denna linje följs här.
Levnadssätt redigera
Mustaschfnittertrasten hittas i städsegrön skog, blandskog, övergiven odlingsmark, ungskog, bambu samt busk- och gräsmarker, ibland även nära byar. I Kina påträffas den från 200 till 1750 mters höjd, i Burma 1220-2500 och i Indien 1280-1830. Fågeln födosöker huvudsakligen på marken efter små skalbaggar och andra insekter, men även bär, frön och små frukter. Under häckningstid ses den i par, annars i små grupper, i Kina ofta med kinesisk sångfnittertrast. Arten är stannfågel.
Häckning redigera
Häckningen sker från mars till oktober. Det skålformade boet av löv, mossa, gräs, kvistar och rötter är kompakt men rätt slarvigt byggt. Det placeras i en buske eller bambuklyka, vari fågeln lägger två till fyra ägg. Boparasitsim från berghökgök har noterats i Indien.
Status och hot redigera
IUCN hotkategoriserar underartsgrupperna (eller arterna) var för sig. Båda anses minska i antal till följd av habitatförlust och fragmentering, dock inte så kraftigt att de anses som hotade. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dem båda därför som livskraftiga.[6][9]
Referenser redigera
Tryckta källor redigera
- del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spanien
- Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 205
Noter redigera
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2018). Eastern Moustached Laughingthrush (Garrulax cinereiceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343980 25 december 2018).
- ^ Collar, N., J. del Hoyo, C. Robson, D. A. Christie, and G. M. Kirwan (2020). Moustached Laughingthrush (Ianthocincla cineracea), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moulau1.01
- ^ Hamada, T., Sato, S. & Okai, Y. (2006) Records and evidence of breeding of Ashy Laughing Thrush Garrulax cineraceus in Shikoku Island. Jap. J. Orn. 55(2): 105–109.
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Ianthocincla cineracea . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2018.
- ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
- ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
- ^ Birdlife International 2016 Ianthocincla cinereiceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör mustaschfnittertrast.
Wikispecies har information om Ianthocincla cineraceus.- Läten på xeno-canto.org
