Milja Sarkola

finlandssvensk regissör och dramatiker

Milja Sarkola, född 22 mars 1975 i Helsingfors,[6] är en tvåspråkig finlandssvensk regissör, dramatiker och manusförfattare.[7][8][9] Sarkola har bland annat varit aktiv vid Lilla Teatern i Helsingfors och har också varit ansvarig för Teatteri Takomo. 2006 utexaminerades Sarkola som regissör från Teaterhögskolan i Helsingfors.

Milja Sarkola
Född22 mars 1975[1] (49 år)
Helsingfors[2][1]
Medborgare iFinland
Utbildad vidTeaterhögskolan i Helsingfors[3]
SysselsättningTeaterregissör[4], författare, dramatiker[4], konstnärlig ledare
PartnerPauliina Feodoroff[5]
FöräldrarAsko Sarkola
SläktingarSampo Sarkola (syskon)
Redigera Wikidata

2011 pjäsdebuterade Sarkola med Perheenjäsen, som utsågs till årets föreställning det året. Pjäsen sattes upp 60 gånger, tre gånger så många som förväntat. 2013 sattes den upp i Sverige med titeln Familjen. 2020 romandebuterade Sarkola med Mitt kapital, utgiven på svenska på det finlandssvenska förlaget Förlaget.

Sarkola tilldelades det Boismanska dramatikerpriset 2017. Hon utsågs till årets konstnär i Helsingfors 2019.[7] I hennes verk står ofta frågor om familjerelationer, sexualitet och integritet i centrum.[10]

Biografi redigera

Sarkola föddes 1975 i Helsingfors. Hon är dotter till den finländska skådespelaren Asko Sarkola, bland annat känd för Höjdhoppar'n, och dotterdotter till författaren Olof Enckell. Sedan 1998 är hennes far chef för Helsingfors stadsteater.[11] Hon är även syster till skådespelaren Sampo Sarkola. 2006 utexaminerades Sarkola som regissör från Teaterhögskolan i Helsingfors.[10][12] Hon var antagen till både Dramatiska Institutet och Teaterhögskolan, men valde i slutändan att stanna i sin hemstad.[13]

Sarkola lever tillsammans med sin partner Pauliina Feodoroff i Helsingfors, som hon har döttrar med. Feodoroff är skoltsame och under ett och ett halvt år bodde familjen i Ivalo, Enare för att döttrarna skulle kunna lära sig skoltsamiska. De talar således svenska, finska och skoltsamiska.[14] Viss uppståndelse väcktes 2015 när Sarkola och Feodoroff, vid firande av den finska självständigheten, valde att skriva "169" synligt på sina kroppar, som en protest mot att Finland inte skrev under Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk (ILO 169).[14]

Konstnärlig karriär redigera

Sarkola har länge varit aktiv vid Lilla Teatern. Hon har bland annat regisserat I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell och Brevet från Sibirien av Elna Schdanoff.[10] När hon under 1990-talet satte upp en pjäs av Daniil Charms blev hon vän med Vivica Bandler, och kom därigenom att bli inbjuden till Hangö teaterträff, och sedermera också att bli en del av projektet Svenska dagen annorlunda, som Bandler drev med Märta Tikkanen.[15]

Mellan 2008 och 2012 drev också Sarkola Teatteri Takomo tillsammans med Pauliina Feodoroff.[15][9]

Sarkola pjäsdebuterade 2011 med den finskspråkiga pjäsen och uppväxtskildringen Perheenjäsen, som skildrar vad som händer när en förälder prioriterar sitt jobb framför barnen.[11] Pjäsen utsågs till årets föreställning 2011 och sattes upp 60 gånger, tre gånger så många som förväntat.[16] Pjäsen mottog även det finska Thaliapriset 2011.[10] Den var bland annat inspirerad av Karl Ove Knausgård och hans Min kamp.[17] 2013 sattes den upp i Sverige, med titeln En familj,Riksteatern.[11] Den spelades på finska och textades till svenska, med Antti Holma, Lotta Lehtikari. Seppo Merviä och Hanna Raiskinmäki i rollerna. Premiären ägde rum 5 mars i Hallunda.[13]

2012 var hon med och regisserade dansföreställningen Ihmisen asussa. Föreställningen tilldelades Prix Jardin d’Europe samma år för bästa koreografi, ett pris som delas ut under ImPulsTanz-festivalen i Wien.[13]

2015 skrev hon pjäsen Jotain toista, också den på finska. I Jotain toista stod frågor kring sexualitet i fokus.[17] Den första pjäsen hon skrev på svenska var Allt som sägs, 2016.[9] Sarkola skriver och regisserar sina pjäser själv.[17]

2020 romandebuterade hon med romanen Mitt kapital, utgiven på svenska det finlandssvenska bokförlaget Förlaget och på finska på förlaget Teos.[18][7] Romanen kretsar kring pengar.[8] Den sattes även upp som pjäs på finska 2020, med titeln Pääomani och Eero Ritala, Lotta Kaihua, Tommi Korpela och Laura Rämä i huvudrollerna.[19]

Sarkola har bland annat deltagit vid Umeå Internationella Litteraturfestival.[20]

Priser redigera

Bibliografi redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Kirjailija Milja Sarkola kirjoitti esikoisromaanin rahasta ja omasta luokkataustastaan: ”Pääomani-teos kuvaa yhtä elämänasennetta” (på finska), Seura, 28 juni 2020, Marja-Terttu Yli-Sirniö, läs online, läst: 31 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ KANTO – Kansalliset toimijatiedot, Nationalbiblioteket, Nationalbiblioteket, 1 oktober 2012, Sarkola, Milja, 1975-, läs online, läst: 31 oktober 2022, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ I det homosexuella begärets tecken, Svenska Yle, 24 september 2016, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Milja Sarkola, Förlaget, författarpresentation, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ På fest med tyst protest, Svenska Yle, 7 december 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Paavilainen, Ulla, red (2014) (på finska). Kuka kukin on: Henkilötietoja nykypolven suomalaisista 2015. Helsinki: Otava. sid. 822. ISBN 978-951-1-28228-0 
  7. ^ [a b c] ”Milja Sarkola”. Förlaget. https://www.forlaget.com/author/milja-sarkola/. Läst 28 februari 2020. 
  8. ^ [a b] Ingström, Pia. ”Bokrecension: Huvudperson räknar och beräknar men går bara längre in i olösliga kalkyler om kärlek och trygghet, i Milja Sarkolas skarpa debutroman”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/huvudperson-raknar-och-beraknar-men-gar-bara-langre-in-i-olosliga-kalkyler-om-karlek-och-trygghet-i/. Läst 28 februari 2020. 
  9. ^ [a b c] Hällsten, Annika. ”Rädslan som förlamar går att övervinna”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/radslan-som-forlamar-gar-att-overvinna-2/. Läst 28 februari 2020. 
  10. ^ [a b c d] Jansson, Janina (24 september 2016). ”I det homosexuella begärets tecken”. Svenska Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/24/i-det-homosexuella-begarets-tecken. Läst 28 februari 2020. 
  11. ^ [a b c] Cordelius, Maud (5 mars 2013). ”Gör upp med sin frånvarande far”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/finsk-uppvaxtskildring. Läst 28 februari 2020. 
  12. ^ ”FINNDRAMA”. Kulturhuset Stadsteatern. Arkiverad från originalet den 28 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200228175416/https://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/Evenemang/Finndrama/. Läst 28 februari 2020. 
  13. ^ [a b c] ”Finländska succépjäsen En familj till Sverige”. Sverige. Finland Abroad. https://finlandabroad.fi/web/swe/aktuellt/-/asset_publisher/T01HPEq0q7JC/content/finlandska-succepjasen-en-familj-till-sverige/384951. Läst 28 februari 2020. 
  14. ^ [a b] ”På fest med tyst protest”. Svenska Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/12/07/pa-fest-med-tyst-protest. Läst 28 februari 2020. 
  15. ^ [a b] ”Vivicas Vänner”. Vivicas vänner. https://vivicasvanner.fi/sv/i-vivicas-kok-med-milja-sarkola/. Läst 28 februari 2020. 
  16. ^ ”Skådespelarfamilj med frånvarande far” (på finska). Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=185&artikel=5466266. Läst 28 februari 2020. 
  17. ^ [a b c] Jansson, Tomas (7 oktober 2015). ”Milja Sarkola vill våga skriva det hon tänker och iakttar”. Svenska Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/10/07/milja-sarkola-vill-vaga-skriva-det-hon-tanker-och-iakttar. Läst 28 februari 2020. 
  18. ^ Sarkola, Milja (25 februari 2020). ”Milja Sarkola: Om att få mer än man förtjänar”. Förlaget. Förlaget. https://www.forlaget.com/milja-sarkola-om-att-fa-mer-an-man-fortjanar/. Läst 28 februari 2020. 
  19. ^ Rothberg, Isabella. ”Teaterrecension: Milja Sarkola gör njutningsfull teaterkonst av sitt eget kapital – sitt språk, sin klass, sitt konstnärskap och sina presumtiva bostadsaffärer”. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/kvinnan-forfors-av-kapitalismen/. Läst 28 februari 2020. 
  20. ^ ”Milja Sarkola”. Littfest. https://www.littfest.se/milja-sarkola. Läst 28 februari 2020.