Metro de Santiago

tunnelbanesystem i Santiago de Chile, Chile

Metro de Santiago är tunnelbanesystemet i Chiles huvudstad Santiago. Tunnelbanenätet består av fem linjer, 108 stationer med en sträckning på 103 kilometer. Tunnelbanan invigdes 1975 och anses vara en av de modernaste i Latinamerika och den andra största i utsträckning efter Mexico Citys tunnelbana.[3] Tunnelbanan drivs och ägs av det statsägda företaget Metro S.A. Dagligen åker 2,5 miljoner passagerare tunnelbanan i Santiago.[4] Rekordsiffran för antalet uppmätta passagerare per dag var 2 780 666 den 31 oktober 2012.[5] Utöver de nuvarande fem linjerna är ytterligare två, linje 3 och linje 6 under konstruktion och beräknas vara färdiga någon gång mellan 2017 och 2018. Linje 6 kommer att vara 15,3 km lång, trafikera kommunerna Cerillos och Providencia och ha 12 stationer. Linje 3 kommer att gå mellan kommunerna Quilicura och La Reina och kommer att bestå av 22 nya stationer på totalt 21,7 kilometer. Även linje 2 kommer att förlängas till kommunerna El Bosque och San Bernardo med 8,8 km och 7 nya stationer till 2020.[6] Planer på en ny linje, linje 7 har påbörjats för att avlasta linje 1.[7]

Santiagos metro Santiagos tunnelbana
Tobalaba 815.jpg
Tåg vid stationen Tobalaba.
Allmänt
PlatsChile Chile, Santiago
Antal linjer7 st
Antal hållplatser136
Turtäthet≥ 2 min
Antal passagerare648.7 million (2012)[1]
Organisation
Invigd15 September 1975[2]
TrafikoperatörMetro S.A
Tekniska fakta
Banlängd103 kilometer
Spårvidd1435 millimeter
Högsta hastighet40–80 km/h
MatningStrömskena
Linjekarta
Linje 3 och 6 under konstruktion. Planerade förlängningen av linjerna 2 och 3.

Tunnelbanan är del av Santiagos kollektivtrafiksystem Transantiago.

Santiagos tunnelbanelogo

Historia redigera

Idén att bygga en tunnelbana föddes år 1944 som ett försök att lösa de stora trafikproblemen i staden som resultat av den stora befolkningsökningen på 1930-talet..[8] 1968 presenterades ett förslag med fem tunnelbanelinjer på totalt 60 kilometer spår, som skulle stå klart till 1990. Bygget av tunnelbanan påbörjades den 29 maj 1969.

Tunnelbanan invigdes den 15 september 1975. Den första linjen, linje 1 följde huvudgatan i Santiago, Avenida Libertador General Bernardo O'Higgins (vanligtvis kallat Alameda) och gick från stationerna San Pablo till La Moneda. Linje 1 förlängdes de kommande åren till stationerna El Salvador och senare till Escuela Militar 1980.

I mars 1978 invigdes linje 2 som gick från stationen Los Héroes söderut till Franklin, samma år utvidgades linjen längre söderut till Lo Ovalle.

1982 drabbades landet av en allvarlig ekonomisk kris och 1985 orsakade en kraftig jordbävning stor förödelse i stora delar av landet. Dessa händelser bromsade byggandet av tunnelbanan då pengar avsedda för tunnelbaneutbyggnaden användes till återuppbyggnad av landet. De kommande åren förlängdes linje 2 norrut, från Los Héroes till stationen Mapocho (som senare bytte namn till Puente Cal y Canto).

 
Planer för tunnelbanan till 1987 enligt originalskisserna.

Under 1980-talet ökade befolkningen kraftigt i Santiagos södra kommuner La Florida och Puente Alto vilket ledde till att planerna på en tredje linje ändrades. 1991 beslutades det att en ny linje skulle börja byggas. Den 5 april 1997 invigdes den nya linjen (linje 5) och innebar en ökning på 10,3 kilometer och gick från Baquedano till Bellavista de La Florida. Några år senare, 2000, invigdes en förlängning av linje 5 norrut, från Baquedano till Santa Ana.

Chiles goda ekonomiska tillväxt ledde till att utbyggnaden av tunnelbanenätet tog fart i början av 2000-talet. Utbyggnaden av linje 2 och 5 presenterades och dessutom presenterades planer på två nya linjer, linje 4 och linje 4A. Först invigdes sträckan Santa Ana till Quinta Normal på linje 5 och senare även från Bellavista de La Florida till Vicente Valdés. Linje 2 invigdes både norrut och söderut: norrut från Puente Cal y Canto till Einstein (i två etapper, den första till Cerro Blanco, söderut från Lo Ovalle till La Cisterna. Alla nämnda utbyggnader invigdes mellan 2004 och 2005.

Linje 4 och 4A invigdes i etapper från november 2005 till augusti 2006. Först invigdes sträckan Vicente Valdés till Plaza de Puente Alto i söder, därefter sträckan Tobalaba till Grecia längre norrut. De kopplades senare ihop i och med att sträckan Grecia-Vicente Valdés invigdes. Därefter invigdes linje 4A i sin helhet, med invigningen av de sex stationerna mellan La Cisterna och Vicuña Mackenna. I slutet av 2006 invigdes även linje 2 norrut, från Einstein till Vespucio Norte.

I början av 2010 förlängdes linje 5 genom invigningen av fem nya stationer från Quinta Normal till Pudahuel, som senare år 2011 förlängdes ytterligare genom att gå till Plaza de Maipú. Även linje 1 förlängdes i början av 2010, då den förlängdes från Escuela Militar till Los Dominicos.

Invigningshistorik redigera

Linje Längd (km) Stationer Första invigning Stationstyper
  San Pablo - La Moneda 8,2 km 12 15 sep 1975 Underjordiska
  La Moneda - Salvador 3,2 km 5 31 mar 1977 Underjordiska
  Los Héroes - Franklin 4,9 km 4 31 mar 1978 Ytliga
  Franklin - Lo Ovalle 4,8 km 6 21 dec 1978 Underjordiska
  Salvador - Escuela Militar 4,5 km 6 22 aug 1980 Underjordiska
  Los Héroes - Santa Ana 0,7 km 1 25 jul 1986 Ytliga
  Santa Ana - Puente Cal y Canto 1 km 1 15 sep 1987 Ytstationer
  Baquedano - Bellavista de La Florida 10,3 km 11 5 apr 1997 Underjordiska/Viadukter
  Baquedano - Santa Ana 2,7 km 2 4 mar 2000 Underjordiska
  Santa Ana - Quinta Normal 1,9 km 2 31 mar 2004 Underjordiska
  Puente Cal y Canto - Cerro Blanco 1,6 km 2 8 sep 2004 Underjordiska
  Lo Ovalle - La Cisterna 2,1 km 2 22 dec 2004 Underjordiska
  Cerro Blanco - Einstein 1,9 km 2 25 nov 2005 Underjordiska
  Bellavista de La Florida - Vicente Valdés 0,6 km 1 30 nov 2005 Underjordiska
  Vicente Valdés - Plaza de Puente Alto 10,9 km 9 30 nov 2005 Underjordiska/Viadukter
  Tobalaba - Grecia 7,7 km 7 30 nov 2005 Underjordiska
  Grecia - Vicente Valdés 6,1 km 5 2 mar 2006 Ytliga
  Vicuña Mackenna - La Cisterna 7,7 km 6 16 aug 2006 Ytliga
  Einstein - Vespucio Norte 2,4 km 3 december 2006 Underjordiska
  San José de la Estrella 0 km 1 5 november 2009 Viadukt
  Escuela Militar - Los Domínicos 4 km 3 7 januari 2010 Underjordiska
  Quinta Normal - Pudahuel 5,8 km 5 12 januari 2010 Underjordiska
  Pudahuel - Plaza de Maipú 8 km 7 3 februari 2011 Viadukter
  Cerrillos - Los Leones 14,8 km 10 2 november 2017 Underjordiska
  Los Libertadores - Fernando Castillo Velasco 21 km 18 22 januari 2019 Underjordiska
  Ferrocarril - Plaza de Quilicura 3,8 km 3 25 september 2023 Souterrain
  El Bosque - Hospital El Pino 5 km 4 2023 Underjordiska
  Lo Errázuriz 2.5 km 1 2028 Underjordiska
  Brasil - Estoril 24 km 19 2028 Underjordiska
  Isidora Goyenechea 1,4 km 1 2028 Underjordiska
  Los Leones - Puente Alto 20 km 14 2030 Underjordiska
  Bío BíoPlaza de La Pintana 12.2 km 10 2030 Underjordiska
  Puente Cal y CantoBío Bío 5.4 km 4 2032 Underjordiska
  Plaza de La PintanaPlaza de Puente Alto 9.8 km 5 2033 Underjordiska

Stationer redigera

Santiagos tunnelbana består av fem linjer (1,2, 4, 4A, 5 och 6), men ytterligare två (3 och 7) är under uppbyggnad. De fetstilade är stationer med möjligt byte till andra linjer. De kursiva är under uppbyggnad eller planering.

 
Linje 1
Väst till öst
 
Linje 2
Norr till syd
 
Linje 3
Från nord till nordost
 
Linje 4
Norr till syd
 
Linje 4A
Väst till öst
 
Linje 5
Väst till sydöst
 
Linje 6
Väst till öst

Vagnar redigera

Bildgalleri redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”MEMORIA ANUAL 2012” (på spanish) (pdf). MEMORIA ANUAL 2012. Metro de Santiago. 13. http://www.metro.cl/files/documentos/memoria2012/memoria-institucional-02-04-13.pdf. Läst 14 september 2013. 
  2. ^ ”Corporativa - Historia - Historia de Metro” (på spanish). Corporativa - Historia - Historia de Metro. Metro de Santiago. July 1, 2013. http://www.metrosantiago.cl/corporativo/historia. Läst 18 september 2013. 
  3. ^ Gobierno Regional Metropolitano de Santiago. ”Metro de Santiago”. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928142157/http://www.gobiernosantiago.cl/universitario/capuniv/capital_content/moverse.php. Läst 12 november 2007. 
  4. ^ Montecinos, Francisca (11 de enero de 2013). «Cantidad de pasajeros de Metro aumentó en 8,8 millones en 2012» (SHTML). www.latercera.com. Consultado el 12 de enero de 2013. Arkiverad 3 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130203015558/http://www.latercera.com/noticia/nacional/2013/01/680-503178-9-cantidad-de-pasajeros-de-metro-aumento-en-88-millones-en-2012.shtml. Läst 4 april 2017. 
  5. ^ Montecinos, Francisca (11 de enero de 2013). «Cantidad de pasajeros de Metro aumentó en 8,8 millones en 2012» (SHTML). www.latercera.com. Consultado el 12 de enero de 2013. Arkiverad 3 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130203015558/http://www.latercera.com/noticia/nacional/2013/01/680-503178-9-cantidad-de-pasajeros-de-metro-aumento-en-88-millones-en-2012.shtml. Läst 4 april 2017. 
  6. ^ Metro de Santiago (6 de noviembre de 2014). «Ciudadano - Noticias: Más de 600 mil beneficiados tendrá futura extensión de la red de Metro a Quilicura, El Bosque y San Bernardo». Consultado el 6 de noviembre de 2014.
  7. ^ SoyChile.cl (5 de noviembre de 2014). «Bachelet anunció una Línea 7 del Metro y la extensión de las líneas 2 y 3». www.soychile.cl. Consultado el 13 de abril de 2016.
  8. ^ El Mercurio. «Historia del Metro» (Flash). www.emol.com. Consultado el 29 de diciembre de 2007.

Källor redigera

Externa länkar redigera