Wikipedia

Melas

mitokondriell sjukdom
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Artikeln behöver fler källhänvisningar, kanske genom fler fotnoter som refererar till befintliga källor (2023-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Melas, en förkortning av mitokondriell encefalomyopati, laktacidos och strokeliknande episoder, är en mitokondriell sjukdom som beskrevs första gången 1984.[2] Orsaken till sjukdomen är defekter i mitokondriegenomet, som ärvs rent från den kvinnliga föräldern.[3] Den vanligaste melas-mutationen är mitokondriell mutation, mtDNA, förkortad m.3243A>G.

Mitokondriell encefalomyopati, laktacidos och strokeliknande episoder
En CT-bild av en person diagnosticerad med melas som visar kalcifiering av basala ganglier, cerebellar atrofi och förhöjd halt av laktat.
Medicinsk specialitetneurologi
Prevalens1 av 4000[1]

Symtom redigera

Mitokondrierna är cellens kraftstation, där kemiska reaktioner omvandlar energi som kroppens olika organ kan använda. Vid melas fungerar inte mitokondrierna som de ska. Detta kan ge symtom från i stort sett hela kroppen, men det är framför allt från vävnader eller organ som behöver mycket energi som fungerar sämre såsom hjärnan.

Typiskt är att patienterna drabbas av upprepade strokeliknande anfall, vanligen redan före 40 års ålder, samt hjärnskada med epilepsi och/eller demens. Till symtomen hör också återkommande anfall med migränliknande huvudvärk och kräkningar samt hörselnedsättning.

Sjukdomen medför en gradvis försämring och ger efter hand symtom från andra organ än hjärnan samt funktionsnedsättningar av varierande svårighetsgrad.

I de flesta fall uppträder tecknen och symtomen på denna störning i barndomen efter en period av normal utveckling. Barn med melas har ofta normal tidig psykomotorisk utveckling fram till symtomdebut mellan 2 och 10 år.

Även om det är mindre vanligt kan sjukdomen debutera tidigt och yttra sig som tillväxthämning och progressiv dövhet. Debut hos äldre barn uppträder vanligtvis som återkommande attacker av migränliknande huvudvärk, anorexi, kräkningar och anfall. Barn med melas visar sig också ofta ha kortväxthet.

De flesta individer med melas drabbas av en ansamling av mjölksyra i kroppen och de kan drabbas av laktacidos. Ökad surhet i blodet kan leda till kräkningar, buksmärtor, extrem trötthet, muskelsvaghet, förlust av tarmkontroll och andningssvårigheter. Mindre vanligt kan personer med melas uppleva ofrivilliga muskelspasmer, nedsatt muskelkoordination (ataxi), hörselnedsättning, hjärt- och njurproblem, diabetes, epilepsi och hormonella obalanser.

Differentialdiagnos redigera

Differentialdiagnoser till melas är framförallt andra mitokondriella sjukdomar som MERRF, Kearns-Sayres syndrom och progressiv extern oftalmoplegi.

Genetik redigera

 
Muskelbiopsi av en person som diagnostiserats med melas men som inte bär på någon känd mutation. (a) Modifierad Gomori-trikromfärgning som visar flera trasiga röda fibrer (pilspets). (b) Cytokrom c-oxidasfärgning som visar lätt färgade typ-1 och typ II-fibrer, mörkare fibrer och några fibrer med onormala samlingar av mitokondrier (pilspets). De cytokrom c-oxidasnegativa fibrerna ses vanligtvis vid melas. (c) Succinatdehydrogenasfärgning som visar några trasiga blå fibrer och intensiv färgning i mitokondrierna i blodkärlen (pil). (d) Elektronmikroskopi som visar onormal samling av mitokondrier med parakristallina inneslutningar (pilspets), osmiofila inneslutningar (stor pilspets) och mitokondriella vakuoler (liten pilspets).[4]

Melas orsakas i de flesta fall av mutationer i generna i mitokondrie-DNA, men det kan också orsakas av mutationer i kärn-DNA.

NADH-dehydrogenas redigera

Några av generna (MT-ND1, MT-ND5) som påverkas i melas kodar för proteiner som ingår i NADH-dehydrogenas (även kallat komplex I) i mitokondrier, som hjälper till att omvandla syre och enkla sockerarter till energi.[5]

Transfer-RNA redigera

Andra gener (MT-TH, MT-TL1 och MT-TV) kodar för mitokondriespecifika överförings-RNA (tRNA).

Ungeför 80 procent av mutationerna sker i MT-TL1.

Arv redigera

Detta tillstånd ärvs i ett mitokondriellt mönster, som också är känt som moderns arv och heteroplasmi. Detta arvsmönster gäller gener som finns i mitokondrie-DNA. Eftersom äggceller, men inte spermier, bidrar med mitokondrier till det utvecklande embryot, är det bara honor som överför mitokondriella tillstånd till sina barn. Mitokondriella störningar kan förekomma i varje generation av en familj och kan drabba både män och kvinnor, men fäder överför inte mitokondriella egenskaper till sina barn. I de flesta fall ärver personer med melas en förändrad mitokondriell gen från sin mamma. Mindre ofta är störningen ett resultat av en ny mutation i en mitokondriell gen och förekommer hos personer utan familjehistoria av melas.

Diagnos redigera

Man använder följande symtom och fynd för att ställa diagnosen:

  • Strokeliknande anfall (synnedsättning och förlamning är vanligast) ofta övergående som debuterar före 40 års ålder och ofta med övergående symtom.
  • Neuroradiologi som visar stroke (DT eller MRT).
  • Hjärnskada som fortskrider och som yttrar sig som nedsättning av kognitiva funktioner och/eller epilepsi.
  • Ökad mängd mjölksyra i blod och/eller ryggvätska och/eller typiska fynd vid muskelbiopsi.
  • Återkommande attacker av migränliknande huvudvärk och/eller kräkningar.
  • Elektroencefalografi (EEG) ingår i utredningen, eftersom det är vanligt med epilepsi.
  • EKG och ultraljud av hjärta.
  • Olika former av blodprov.
  • Muskler och nerver undersöks neurofysiologiskt.
  • Diagnosen bekräftas med analys av mitokondriellt DNA.

Eftersom detta är en mycket ovanlig sjukdom utreds dessa individer vid specialenheter i Sverige.

Behandling redigera

Det finns ingen botande behandling. Sjukdomen förblir progressiv och dödlig.[6][7]

Patienter hanteras efter vilka delar av kroppen som påverkas vid en viss tidpunkt. Enzymer, aminosyror, antioxidanter och vitaminer har försökts.

Även följande kosttillskott kan hjälpa:

  • CoQ10 har varit till hjälp för vissa melas-patienter.[8] B-komplex 100 rekommenderas då B-vitaminerna är energivitaminerna. Nikotinamid har använts eftersom komplex l tar emot elektroner från NADH och i slutändan överför elektroner till CoQ10.
  • Riboflavin har rapporterats förbättra funktionen hos en patient med komplex l-brist och 3250T-C-mutationen.[9]
  • Administrering av L-arginin under de akuta och interikala perioderna kan representera en potentiell ny terapi för detta syndrom för att minska hjärnskador på grund av försämring av vasodilatation i intracerebrala artärer på grund av utarmning av kväveoxid.[10][11] Citrullin används också då citrullin gör plasmaargininet högre, dessa doser studeras vid Baylor. Behandling med intravenöst arginin tros slappna av blodkärlen till hjärnan, via kväveoxid.[12]

Epidemiologi redigera

Den exakta förekomsten av melas är inte känd. Internationellt uppskattas förekomsten till cirka 1–2 per 100 000 personer, vilket skulle motsvara ungefär 100–150 personer i Sverige.[13]

Referenser redigera

  1. ^ ”Melas Syndrome”. Statpearls. Treasure Island (FL): StatPearls Publishing. 2020.   Text härrör från denna källa, som är tillgänglig under en Creative Commons Attribution 4.0 International-licens.
  2. ^ ”Mitochondrial myopathy, encephalopathy, lactic acidosis, and strokelike episodes: a distinctive clinical syndrome”. Annals of Neurology 16 (4): sid. 481–488. October 1984. doi:10.1002/ana.410160409. PMID 6093682. 
  3. ^ ”Mitochondrial myopathy, encephalopathy, lactic acidosis, and strokelike episodes (MELAS): current concepts”. Journal of Child Neurology 9 (1): sid. 4–13. January 1994. doi:10.1177/088307389400900102. PMID 8151079. 
  4. ^ ”A patient with typical clinical features of mitochondrial encephalopathy, lactic acidosis and stroke-like episodes (MELAS) but without an obvious genetic cause: a case report”. Journal of Medical Case Reports 3: sid. 77. October 2009. doi:10.1186/1752-1947-3-77. PMID 19946553. 
  5. ^ ”Movement disorders in mitochondrial diseases”. Revue Neurologique 172 (8–9): sid. 524–529. 2016. doi:10.1016/j.neurol.2016.07.003. PMID 27476418. 
  6. ^ ”MELAS (Mitochondrial Encephalomyopathy, Lactic Acidosis, Stroke) - a Diagnosis Not to be Missed”. Irish Medical Journal 109 (8): sid. 455. September 2016. PMID 28124854. http://imj.ie/melas-mitochondrial-encephalomyopathy-lactic-acidosis-stroke-a-diagnosis-not-to-be-missed/. 
  7. ^ ”[Arreflexic coma and MELAS syndrome]”. Revista Clinica Espanola 209 (7): sid. 337–341. August 2009. PMID 19709537. 
  8. ^ ”Beneficial effects of creatine, CoQ10, and lipoic acid in mitochondrial disorders”. Muscle & Nerve 35 (2): sid. 235–242. February 2007. PMID 17080429. 
  9. ^ ”Mitochondrial myopathy with tRNA(Leu(UUR)) mutation and complex I deficiency responsive to riboflavin”. The Journal of Pediatrics 130 (1): sid. 138–145. January 1997. PMID 9003864. 
  10. ^ ”MELAS and L-arginine therapy”. Mitochondrion 7 (1–2): sid. 133–139. PMID 17276739. 
  11. ^ ”Effect of L-arginine on synaptosomal mitochondrial function”. Brain & Development 30 (4): sid. 238–245. April 2008. PMID 17889473. 
  12. ^ Koenig, Mary Kay; Emrick, Lisa; Karaa, Amel; Korson, Mark; Scaglia, Fernando; Parikh, Sumit (2016-05-01). ”Recommendations for the Management of Strokelike Episodes in Patients With Mitochondrial Encephalomyopathy, Lactic Acidosis, and Strokelike Episodes”. JAMA Neurology 73 (5): sid. 591–594. doi:10.1001/jamaneurol.2015.5072. ISSN 2168-6149. https://doi.org/10.1001/jamaneurol.2015.5072. Läst 14 juli 2023. 
  13. ^ ”MELAS,”. Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/sallsynta-halsotillstand/melas/. Läst 15 juli 2023. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Melas&oldid=54158164”