Melanophidium wynaudense
Melanophidium wynaudense[3] är en ormart som beskrevs av Beddome 1863. Melanophidium wynaudense ingår i släktet Melanophidium och familjen sköldsvansormar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Melanophidium wynaudense Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Sköldsvansormar Uropeltidae |
| Släkte | Melanophidium |
| Art | Melanophidium wynaudense |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melanophidium wynaudense | |
| Auktor | (Beddome, 1863) |
| Synonymer | |
|
Melanophidium wynandense BOULENGER 1893[2] Plectrurus wynaudensis BEDDOME 1863[3] Plectrurus wynandensis BEDDOME 1863[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i södra Indien i bergstrakten Västra Ghats och i delstaten Tamil Nadu. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar.[5]
Källor redigera
- ^ [a b] 2010 Melanophidium wynaudense Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Boulenger, G.A. (1893) Catalogue of the snakes in the British Museum (Nat. Hist.) I., London (Taylor & Francis), 448 pp.
- ^ [a b c] Beddome, RICHARD HENRY (1863) Descriptions of new species of the family Uropeltidae from Southern India, with notes on other little-known species., Proc. Zool. Soc. London, 1863: 225-229.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (30 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/melanophidium+wynaudense/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Melanophidium wynaudense i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.