Max Gäbel
Max Gäbel, född 28 december 1868 i Meissen, Tyskland[1], död 10 juli 1942[2], var en svensk företagsledare.
| Max Gäbel | |
| Född | 28 december 1868 |
|---|---|
| Död | 10 juli 1942 (73 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Affärsman |
| Redigera Wikidata | |
Gäbel var son till Emil Julius Gäbel och Augusta Emilia Hauschildt.[1] Han tog byggmästarexamen vid Brauerakademin i Worms 1889 och var sedan representant för firman Emil Gäbel 1889–1893. Max Gäbel medverkade vid grundandet av firman Sveriges kolsyreindustri, sedermera De Förenade Kolsyrefabrikernas AB, och blev VD där. Han hade också olika förtroendeuppdrag, bland annat i Brännkyrka taxeringsnämnd och kyrkogårdsnämnd.[3] Han var riddare av Kungliga Vasaorden.[4]
Max Gäbel var gift med Ingeborg Karin Olsson (1877–1971) och fick flera barn. Han begravdes 16 juli 1942 i Gäbels familjegrav på Brännkyrka kyrkogård.[5] Han var farfar till docenten Håkan Gäbel.
Referenser redigera
- ^ [a b] Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
- ^ Av i senaste årgång (1941) upptagna personer hava följande avlidit i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1943 / s 951.
- ^ Gäbel, Max, direktör, Liljeholmen i Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1933 / s 300.
- ^ Riddare av Kungliga Vasaorden i Sveriges statskalender / 1925 / s 983.
- ^ Brännkyrka kyrkogård, kvarter G, gravnummer 17 Gäbels familjegrav på Hittagraven.se.