Markeffektfarkost är luftfarkoster som har sin flyghöjd på mycket låg höjd med utnyttjande av markeffekt. De kan ha ett utseende som är likt flygplans, svävares eller hydrokopters, men de utgör en separat kategori, eftersom de baseras på en helt annan teknologi.

Det ryska markeffektfordonet Caspian Sea Monster KM

Markeffekten har varit väl känd sedan 1920-talet och olika utvecklingsprojekt av farkoster har drivits sedan 1960-talet och några markeffektfarkoster av typ A-90 Orlyonok tjänstgjorde också i den sovjetiska flottan 1979-1992. En prototyp till en passagerafarkost har nyligen tagits fram av sydkoreanska Wing Ship Technology Corporation, WST-500, vilken har två turbopropmotorer, katamaranliknande skrov och omvänd deltavinge. Det ska kunna transportera 50 passagerare, flyga i 180 kilometer/timme och ha en räckvidd på 1.000 kilometer. Det är 29 meter långt och har en vingbredd på 27 meter. Kabinen är 12 meter lång och 8 meter bred, med en kabinkonfiguration med två gångar och 3 + 4 + 3 stolar i bredd.

Olika typer av vingkonstruktioner för markeffektfarkoster redigera

 
Vingtyper för markeffektfarkoster.
A: Ekranoplan-typ
B: Alexander Lippischs WIG-typ
C: Günther Jörgs Antifoil-typ

Ekranoplanvinge redigera

Huvudartikel: Ekranoplan

Ekranoplan är en typ av markeffektfarkost som utvecklades av Sovjetunionen under kalla kriget. Vingarna är breda och har vingändar som är vinklade 90 grader nedåt. Det första ekranoplanet var Caspian Sea Monster KM, en prototyp som var mellan 92 och 106 meter lång beroende på utförande under testerna. Under ett test svävade planet i 760 kilometer/timme strax över ytan på Kaspiska havet.

Omvänd deltavinge redigera

Aerofoilboat är en ensitsig markeffektfarkost med omvänd deltavinge, som konstruerades på 1960-talet av Alexander Lippisch och Hanno Fischer.

Tandemvinge redigera

En modern variant av tandemvinge har utvecklats av Günther Jörg i dennes Tandem Airfoil Flairboat.

WSH-500 redigera

En prototyp har tagits fram av sydkoreanska Wing Ship Technology Corporation, vilken har två turbopropmotorer, katamaranliknande skrov och omvänd deltavinge. Det ska kunna transportera 50 passagerare, flyga i 180 kilometer/timme och ha en räckvidd på 1.000 kilometer. Det är 29 meter långt och har en vingbredd på 27 meter.

Kabinen är 12 meter lång och 8 meter bred, med en kabinfiguration med två gångar och 3 + 4 + 3 stolar i bredd.

Bildgalleri redigera

Se även redigera

Källor redigera

  • Orphan technologies - A phoenix rises i The Economist 1 november 2014, sidan 76

Noter redigera


Externa länkar redigera