Malldiskussion:Konservatism

Familj

Kärnfamilj? Maundwiki (diskussion) 4 oktober 2018 kl. 17.45 (CEST)

Konspirationsteori

Någon har infogat en nazistisk konspirationsteori som en av konservatismens centrala idéer. Detta är ett smart drag från någon nazist troligen. Kan man få nazism att bli likställt med konservatism har man helt plötsligt väldigt, väldigt många nazister.

1. Att antingen skriva det under rubriken konspirationsteorier och lägga in fler etablerade konservativa konspirationsteorier, som Qanon, New World Order och så vidare, och i alla fall i kraft av detta vara ärliga kring vad det rör sig om. 2. Eller ta bort det helt för att det är uppenbart opassande och ett gravt missförstånd av någon att den ligger i mallen från första början.

90.129.197.196 27 augusti 2021 kl. 20.47 (CEST)

Hej där, främling. Det är jag som har lagt in begreppet kulturmarxism i mallen och inte är jag någon nationalsocialist. Men jag förstår att det finns en risk för missförstånd här. Det verkar finnas en snäv respektive en utvidgad definition av begreppet, vilket borde förtydligas på Wikipedia-sidan. Den snäva definitionen påstår att det specifikt är judar som ligger bakom kulturmarxismen. Många inflytelserika kulturmarxister har varit judar (Gramsci, Lukacz, Adorno, Marcuse osv). Inskränker man sig till denna bemärkelse kan teorin betraktas som antisemitisk och kanske t.o.m. förknippas med nationalsocialism. Men begreppet används också i utvidgad bemärkelse av många konservativa traditionalister, vilka anser att vem som helst kan vara kulturmarxist och att det inte spelar någon större roll att de tidiga "lärofäderna" råkade vara judar. Det finns flera framstående förespråkare för denna syn, den främste varande Jordan Peterson, som själv uttryckligen har fördömt antisemitism vid flera tillfällen och rentav hyllat judar för deras kompetens och intelligens som grupp. Det är ingen motsägelse, det handlar bara om att han använder begreppet i dess utvidgade bemärkelse. - Trakking (diskussion) 27 augusti 2021 kl. 22.33 (CEST)

"Kulturmarxism" bör inte förstås från motståndarnas sida. Det borde vara, de eventuella, medlemmarna i rörelsen, eller forskare, som definierar begreppet. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 08.54 (CEST)

Tack för din input, @Edaen, men återigen verkar du inte ha bekantat dig med begreppet ifråga. Det finns inga neutrala forskare som använder sig av begreppet, inte heller några förkämpar som stolt kallar sig kulturmarxister. Det är kritikerna som har myntat det och använder sig av det: termen är uteslutande pejorativ. Kampen på det ekonomiska planet anses vunnen, eftersom det inte längre finns någon som tror på ekonomisk marxism, men striden har flyttats till den kulturella skådebanan. - Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 12.26 (CEST)

Det var ju precis det jag menade. Ingen kallar sig själv kulturmarxist. Det är ett pejorativ. Då kanske det inte ska vara med i den här mallen. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 12.51 (CEST)

Kulturmarxism är ett väl etablerat begrepp inom konservativa kretsar och bör därför rimligen stå med på listan. Men jag tar tillbaka att det uteslutande skulle vara pejorativt eftersom många av de åsyftade personerna är mer eller mindre öppet marxistiska i sin politiska orientering. Skillnaden mellan "gammalmarxism" och modern marxism är att den sistnämnda riktar in sig på kulturfrågor med filosofer såsom Gramsci som ledande stjärnor. Den ekonomiska klasskampen har ersatts med postmodern identitetspolitik. Sedan är det en annan sak att sidan för kulturmarxism är i behov av förbättring: det står exempelvis bara en ynka rad om Jordan Petersons användning av begreppet och den enstaka raden innehåller flera grammatiska fel. - Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 14.38 (CEST)

Jag instämmer i Edaens tveksamhet. Och förordar det inte tas upp i mallen.Yger (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 14.56 (CEST)

Jag såg ett nytt svar nu från dig Trakking efter att jag skrivit det här svaret till det förra du skrev. Jag gör ett par korta notiser angående ditt nya svar, och infogar mitt svar på ditt förra inlägg härefter.

Du hävdar "en ekonomiska klasskampen har ersatts med postmodern identitetspolitik". Jag hävdar att det här rör sig om ett uppenbart missförstånd där du tagit miste på liberaler och marxister. Marxister avskyr mig veterligen identitetspolitik. Men ta inte mitt ord för det. Sök upp marxim och identitetspolitik själv. Här är ett exempel på en marxistisk organisation som enhälligt accepterade följande mycket hårda kritik mot identitetspolitik: https://www.marxist.se/marxism-eller-identitetspolitik Jag kan också rekommendera dig att läsa Ljungdals bok Marxismens världsbild.

Här följer svaret till ditt tidigare inlägg:

svar till - Trakking (diskussion) 27 augusti 2021 kl. 22.33 (CEST) Du talar angående "kulturmarxismen" i definitiv form för att sedan påstå att det existerar kulturmarxister. Du pekar ut Gramsci, Lukacz, Adorno och Marcuse. Alltså, tycks det, rätta mig om jag har fel, som att det räcker för dig att någon kanske skrivit något om kultur, respektive definieras som marxist av dig. (Jag tror det är mycket, mycket sannolikt att exempelvis Adorno skulle avsvurit sig termen, i den bemärkelse du nyttjar den.) Adorno var intresserad av marxism och psykoanalys, men han vurmade ju inte okritiskt för någon av dessa tankeskolor utan pekade ju ut när marxism var skit.

Att du nyttjar den här terminologin uppfattar jag som ett försök att sprida villfarelser, även om detta kanske inte är din intention.

Hela begreppet är ju nämligen en ompacketerad nazistisk konspirationsteori. Det förekommer ingen svag respektive stark form av begreppet. Begreppet härstammar från nazisternas "Judebolsjevism". Judar har inte mer intresse av marxism än andra tankebyggen.

Peterson har av någon anledning svalt detta och hävdar att det existerar en drös kulturmarxister, som någon här ovan riktigt poängterade att det inte finns någon som kallar sig (mer än möjligtivs på skämt för att de tycker att teorin är absurd).

Peterson argumenterade med en annan psykoanalytisk teoretiker vid namn Žižek angående detta. När han fick frågan vilka dessa förmenta kulturmarxister var och Žižek till och med försökte hjälpa honom genom att peka ut mer eller mindre marginaliserade kollegor vilka kallar sig just marxister, för att Peterson skulle få det lätt för sig rådde tystnad. Termen är en antisemitisk "Dog whistle", som precis som nazismen ämnar peka åt att att judemarxister skulle dra i spakarna bakom kulisserna på precis samma mytologiserande vis som nazisterna en gång spred att det var "den giriga kosmopolitiska juden" som låg bakom allt ont i världen. Något som ter sig så pass otroligt att det inte är värt att ens bemöta, mer än anekdotalt möjligen. (Träffade nämligen en marxist för ett par veckor sen som beklagade sig över att "allt går åt helvete".)

Om vi ändå ska lyssna på Peterson kan vi lika gärna lyssna på Žižek också:

/.../the alt-right obsession with cultural Marxism expresses the rejection to confront the fact that the phenomenon they criticize is the effect of the cultural Marxist plot: moral degradation, sexual promiscuity, consumerist hedonism, and so on, are the outcome of the immanent dynamic of capitalist societies.

I would like to refer to a classic: Daniel Bell’s Cultural Contradictions of Capitalism written back in 1976 where the author argues that the unbounded drive of modern capitalism undermines the moral foundations of the original Protestant ethics. In the new afterword, Bell offers the bracing perspective on contemporary western societies, revealing the crucial cultural fault lines we face as the 21st century is here. The turn towards culture, as a key component of capitalist reproduction and concomitant to it, the commodification of cultural life itself, are, I think, crucial moments of capitalist expanded reproduction. So the term cultural Marxism, I think, plays the same role as that of the Jewish plot in anti-Semitism; it projects or transposes some immanent antagonism, ambiguity, tension of our social economic life unto an external cause. In exactly the same way, liberal critics of Trump and alt-right, never seriously asked how our liberal society could give birth to Trump. In this sense, the image of Donald Trump is also a fetish. The last thing the liberal sees, before confronting actual social tensions. Hegel’s motto, “evil resides in the gaze we sees evil everywhere,” fully applies here, the very liberal gaze, which demonizes Trump, is also evil because it ignores how its own failures open up the space for Trump-style patriarchic/patriotic populism. -Žižek

Peterson hävdar i likhet med konspirationens senare uttrycksform, att eftersom Marxister skulle varit onöjda med att saker och ting gick kasst för dem, att de skulle blivit postmodernister istället. ( se debatten på youtube jag wikipedia inte låter mig länka till här av någon anledning ) Men detta är dravel, går inte att empirskt belägga respektive är ologiskt i följd av de axiom de filosofiska skolbildningarna håller. Postmodern och marxistisk filosofi ser världen på helt olika vis, alltså till och med på ontologisk nivå. Det enda koherenta som det här ger uttryck för hittar vi i att Peterson och andra inte gillar relativistiska flumliberaler på amerikanska campus. Alltså en grupp marxister mig veterligen inte gillar heller. som går att vaska fram ur detta är

Men efter det går det så radikalt snett när man beblandar sig med nazistiska koncept i omstöpt form. Det är helt ok att hävda att det finns marxister som arbetar med samhällsvetenskap på institutioner i USA, vilket Peterson gör och har rätt i, felsteget blir när man ensidigt förblindas av ideologi och inte ser att det finns liberaler och konservativa som också arbetar med samhällsvetenskap på institutioner i USA utan på grund av sina fördomar tycker sig se någon typ av konspiration. Det är som att en marxist skulle börja hävda att alla som jobbar på banker är facister. Det konstituerar regelrätt galenskap.

Jag är själv hyfsat liberalkonservativ och tycker det är något irriterande att se hur den relativism man först beskyller marxister för plockas upp och smutsar ner vad som hade kunnat vara en sund konservativ poäng genom att dra det i smutsen genom antisemtisk nazistisk konspirationsteori. Men det är väl så vi sakta, sakta rör oss framåt. När andra kommer och beskådar vad det absolut inte går att tro på, och söker sanning och kunskap annanstans.

Personligen röstar i varje fall för att vi inte ska benämna antisemtiska nazistiska konspirationsteorier som rimliga idéer, eller arbeta för att göra dessa tillgängliga någonstans, man har provat det i historien. Det gick minst sagt sådär. Tycker det hör till ett samhälle som vill göra några anspråk alls på att kalla sig ens halvciviliserat att ta kraftigt avstånd från detta.

2A00:801:74E:8147:D992:1718:91D8:DAA2 28 augusti 2021 kl. 15.20 (CEST)

Jag tvekar på att det ens finns många nazister bland den så kallade alternativhögern. Men idén om kulturmarxism förekommer även i mainstream konservatism. Jag läste exempelvis en artikel som var skriven av en traditionell kristen, där kulturmarxismens intåg på universiteten av UTTALAT MARXISTISKA TÄNKARE som Gramsci, Adorno, Foucault och Derrida fördömdes av skribenten. En traditionell kristen är i många avseenden den diemetrala motsatsen till en nazist, vilken tvärtom är revolutionär, antiklerikal, populistisk, utopisk och imperialistisk. Peterson är också oförenlig med nazismen: han skrev det digra verket Maps of Meaning i syfte att varna för totalitära rörelser som nazismen och kommunismen, han är kritisk till den så kallade alternativhögern och som jag nämnde tidigare hyser han snarare en djup beundran för judar. Peterson tror inte på någon konspirationsteori. Däremot ser han, klart och tydligt, att dagens humaniora är starkt vänstervriden och han spårar dess ideologiska rötter till marxismen, även om de har förgrenat sig i separata ideologier. I debatten med Zizek nämnde han statistik; jag tror det rörde sig om 1 av 5 samhällsvetare som såg sig som marxist. Det är om detta han har upplyst hundratusentals, antagligen miljoner människor, vilket han gör från en traditionell, konservativ utgångspunkt. --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 16.24 (CEST)

Jag har själv bevittnat långtgående explicit nazism bland dessa grupper, har du inte det får det helt enkelt stå ord mot ord. Det är ändå inte poängen här. Vad en enskild har för åsikter kan aldrig determinera vad som är att betrakta som centrala idéer för en politisk teori som rör miljontals människor som ser som som mer eller mindre konservativa. Vidare är det föga troligt att detta är ett begrepp som florerar i verkligt seriösa konservativa kretsar.

Termen nyttjas tills synes endast av personer som rör sig runt den yttersta högern. Eller av personer som uppenbart inte förstått vad de refererat till. Eller skulle du beteckna exempelvis Bolsanaro och Breivik som en helt vanliga konservativa? Det tror jag många konservativa skulle ha en del problem med.

Jag upplever här att du inte på allvar adresserar det jag skriver fullt ut. Istället hävdar du att en enskild kristen nyttjat termen, för att sedan proklamera att Jordan Peterson inte gillar nazism eller andra 1900-talsvillfarelser. Sedan menar du att humaniora är vänster och stödjer detta på Petersons poäng jag redan hävdat är giltig. Dock anser jag att du tar den på tok för långt och därigenom själv hamnar i träsket. Petersons poäng är giltig men poänglös. Jag hoppas att jag kan göra det tydligt varför det ter sig på det viset nedan.

Om Peterson säger att 1/5 är "marxister". Låt oss godta detta totalt okritiskt utan någon som helst granskning av datan i fråga för argumentationens skull. Med en gnutta extremt elementär logik kan vi sedan konstatera att 4/5 alltså inte är marxister. Här finns det utrymme för till exempel 1/5 facister, konservativa, liberaler och låt oss säga piratpartister. Kort och gott, forskarsamhället är more or less troligen ungefär lika heterogent som folket. (Detta kan självklart skifta i takt med opinionen, troligt var fler mer liberala under slutet på 60-talet än i mitten på 80-talet.)

Alltså: det är ett giltigt bärande argument att det finns många marxister och att dessa kan ha ett visst inflytande gällande humaniora. Det ter sig dock mycket otroligt att det skulle följa logiskt av detta att humaniora skulle vara dominerat av en grupp som inte ens konstituerar den absoluta majoriteten i sammanhanget.

Sedan argumenterar du på grundval av ett djupt osannolikt antagande gällande att denna femtedel skulle ha långt mer inflytande än alla de andra grupperna, tillsammans till och med. Eller har jag missförstått dig?

Du hävdar ju också att det är en konspirationsteori, men vill resevera dig för att just ditt bruk av termen inte är konspiratoriskt. Vad du menar förblir alltså oklart. Den kristne du tar som exempel opponerar sig vad jag förstår alltså mot akademisk frihet. Kritisera istället akademisk frihet om det är vad du önskar. Bedömmer ett gäng lärare i exempelvis psykologi att en text av Jung är värd att läsa, då ter det sig irrationellt av mig att börja hävda att det är kulturjungianism att jag behöver läsa texten inom ramen för min utbildning i fallet att den är relevant för min utbildning. Jag kan i varje fall läsa Adolf Hitler utan att ta till mig antisemitiska tankespöken, och således bör vem som helst kunna läsa en text av Jung utan att börja anamma alltmer religösa ståndpunkter gällande psyket. Det samma gäller vilken teoribildning som helst.

När du använder uppenbart tendentiös vokabulär som "vänstervriden", för det nämligen tankarna till facebookgrupper med personer som är allt annat än intresserade av måttfullhet och logisk debatt. Det får mig att ifrågasätta din neutralitet i frågan. Rätta mig mycket gärna om du tycker att min tolkning av vad du försöker framföra är felaktig, eller om du vill revidera vad du faktiskt vill hävda här. Jag har nämligen påtagligt svårt att få ihop det om det verkligen är på det här viset du resonerar angående detta.

Kan rekommendera dig vidare läsning i vanlig dagspress som går att skumma igenom och ett par artiklar man med stor enkelhet hittar via sin sökmotor.

https://www.nytimes.com/2018/11/13/opinion/cultural-marxism-anti-semitism.html https://www.researchgate.net/publication/341788960_Conspiracy_and_meme_in_the_alt-right_Notes_on_the_Myth_of_Cultural_Marxism https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13504630.2020.1787822 https://www.fairobserver.com/insight/cultural-marxism-conspiracy-far-right-jair-bolsonaro-brazil-latin-america-news-00054/ https://www.vice.com/en/article/78mnny/unwrapping-the-conspiracy-theory-that-drives-the-alt-right https://www.businessinsider.com/conservative-mp-suella-braverman-far-right -anti-semitic-conspiracy-theory-cultural-marxism-2019-3?r=US&IR=T https://www.smh.com.au/world/cultural-marxism--the-ultimate-postfactual-dog-whistle-20171102-gzd7lq.html https://psmag.com/education/jordan-peterson-sliding-toward-fascism

mvh

2A00:801:74E:8147:D992:1718:91D8:DAA2 28 augusti 2021 kl. 17.34 (CEST)

För övrigt så håller jag och Edaen med varandra här i någon mån, vilket borde trumfa att du ensam anser dig ha rätt gällande detta. Men om du promt vill lägga dit det igen kan ju inte jag stoppa dig. 2A00:801:74E:8147:D992:1718:91D8:DAA2 28 augusti 2021 kl. 17.37 (CEST)

Du gör ett logiskt felslut. 1 av 5 samhällsvetare benämner sig själva som marxister, men det betyder inte att 4 av 5 är icke-vänster. Marxismen är en extremistisk ideologi ute på vänsterkanten. Av de övriga personerna lutar merparten åt vänster, de är bara av en annan schattering, ofta en mjukare vänster. Här finns en artikel som statistiskt redogör för dessa skeva förhållanden: https://nationalaffairs.com/publications/detail/the-disappearing-conservative-professor. Det finns inga fascister eller piratpartister på universiteten, det tror jag du själv vet. Och de konservativa utgör en minoritet. Vänstern är kraftigt överrepresenterad i samhällsvetenskap på många universitet: det är ett faktum. Och vad gäller din akademiska frihet, som du så prisar, är det snarare vänstermänniskor som försöker kringskära den, inte traditionalister eller konservativa. Om du inte har personliga erfarenheter av detta finns det god statistik som visar på detta också; läs exempelvis artikeln ovan. Individer på den politiska vänstern är mycket mindre benägna att anlita en person om de får veta att den har avvikande åsikter från deras egna. Vad gäller ordvalet 'vänstervriden' är detta ett vedertaget ord som rentav finns med i NE:s ordbok (https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/vänstervriden) och det definieras helt enkelt som "vinklad i riktning mot den politiska vänstern". Det är inte så värdeladdat som du inbillar dig. Och det är snarare du som prompt* går in och ändrar på en Wikipedia-sida utan att ens vara registrerad användare eller, som du skrev innan, ha "någon större kännedom angående sedvanorna här". --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 18.05 (CEST)

Kjelléns betydelse är en efterkonstruktion.[1]

Ulf Zander har i Fornstora dagar, moderna tider gjort en liknande reflektion och kritiserar även han Lagergren för det han kallar ”en efterklok läsning av historien baklänges”. 54 Kjellén som folkhemsideolog är, enligt min mening, att betrakta som en konstruktion av Fredrika Lagergren – en konstruktion som knappast har någon grund i Kjelléns texter.

Så, källa angiven. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 17.53 (CEST)

Upphovsman till begreppet folkhem var Rudolf Kjellén, socialkonservativ filosof: detta är ett obestridligt faktum. Sedan utvecklades det primärt av Teodor Holmberg, också socialkonservativ filosof. I dag bärs arvet vidare av Sverigedemokraterna, också socialkonservativa till sin ideologi. Begreppet uppstod inte i vänstern, det upptogs visserligen av dem och populariserades av dem, men det övergavs redan av Olof Palme, som var internationalist och inte trodde på att ett specifikt folk kunde ha ett specifikt hem. --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 18.15 (CEST)

Du blandar ihop ord och begrepp. Ordet är betydligt äldre, som du kan förvissa dig om med hjälp av KB:s tidningstjänst.[2] Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 18.21 (CEST)

Låt mig förtydliga: Kjellén införde ordet folkhem som politiskt begrepp. Och det är vad vi talar om här. Språktidningen skriver följande:

Folkhem var varken metaforiskt eller politiskt när det först kom in i svenskan. Det första folkhemmet var en konkret benämning på en faktisk byggnad. Dit fick allmänheten fritt tillträde till litteratur och intellektuella samtal. Folk i folkhem stod här närmast för ”de fattiga klasserna”: arbetarna, de mindre bemedlade. Ett av de första folkhemmen i denna bemärkelse var Adolf Fredriks folkhem i Vasastan i Stockholm.[3]

Som du kan läsa i artikeln spårar även artikelns skribenter dess politiska användning tillbaka till Kjellén och konstaterar att det har gått i arv till Sverigedemokraterna:

Folkhemmet dök upp igen när man tyckte att en epok hade tagit slut, under välfärdsstatens finansiella kris och systemskiftet. Man ville ”försvara folkhemmet” och återskapa det ”gamla Sverige”. Den här nostalgin blev också en grogrund för Sverigedemokraterna och liknande rörelser vid samma tid. […] Det enda parti som i dag helhjärtat omfamnar folkhemmet är Sverigedemokraterna.

Allt detta bidrar till att göra det till ett konservativt begrepp. --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 18.41 (CEST)

Du kan ju börja med att läsa artikeln i Historisk tidskrift. Du har heller inte följt länken till KB:s arkiverade tidningar. Ordet är betydligt äldre än Kjellén. Det är en retorisk figur som användes med lite olika innebörder. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 19.05 (CEST)

Ordet är inte "betydligt äldre än Kjellén". Det förekom aldrig ens före hans levnad. Och det har inte använts "med lite olika innebörder". Det uppstod som en konkret betydelse för en viss byggnad, därefter fick det en ideologisk-politisk betydelse: det rör sig om två betydelser. Det är den senare vi intresserar oss för här, den gängse betydelsen. Och som politisk idé är den främst knuten till konservatismen, där den uppstod och där den i dag lever vidare. Den skiljer sig från socialdemokratins användning av ordet i vissa avseenden, men där finns också likheter, vilka tas upp i artikeln: synen på samhället som en organism och uppfattningen om att kollektiva särintressen bör underordnas helheten. Dessa är klassiska konservativa tankar. De är inte socialistiska, eftersom socialismen ser samhället som en maskin som skall förändras medelst social ingenjörskonst och framhäver arbetarklassens intressen på bekostnad av andra samhällsgrupper. --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 20.55 (CEST)

Det användes i Wermländingen 1886,[4] och Köpingsposten 1888 (Holmberg).[5] Vad gäller Kjelléns användning hänvisar jag åter till artikeln i Historisk tidskrift ovan. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 21.10 (CEST)

Jag läste hela artikeln; vad är din poäng? Och varför inskränker du dig till Kjellén? Det finns många andra konservativa som har slutit upp bakom folkhemsbegreppet. Teodor Holmberg var en samtida som vidareutvecklade det. Häromåret utgav Jimmie Åkesson en hel bok som heter Det moderna folkhemmet för sin politiska vision. Det är ganska typiskt att det inte var en vänstermänniska eller liberal som gjorde det, eftersom begreppet är konservativt färgat. Och det är därför den har en naturlig plats på listan – vilket är min poäng. --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 21.21 (CEST)

Vid den här tiden var Holmberg fortfarande liberal. Det är en allmän retorisk figur. Den idé de konservativa omfattar bör få ett mindre laddat uttryck. Edaen (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 21.25 (CEST)

Svar till --Trakking (diskussion) 28 augusti 2021 kl. 18.05 (CEST)

Du har helt rätt! Det betyder inte detta. Det är bara otroligt. Vad de åsyftar med "marxism", är för övrigt troligt snarare socialism (men amerikanerna är ju inte kände för att ha koll på sina politiska begrepp) vilket är en politisk teori precis som konservatism och liberalism, vilket de som läst statsvetenskap (och för övrigt haft tydligt konservativa lärare!) känner till, men det hör inte till saken.

Nu till ett par nedslag i artikeln du hänvisar till:

Om vi köper detta "it will not immediately solve a more pressing and formidable challenge: the lack of conservative professors in American universities." rakt av, för argumentationens skull, ter det sig som ett felslut att konservativa personer = konservativa perspektiv, eller att progressiva personer = progressiva perspektiv.

Här håller jag alltså med det som artikeln anser "felaktigt", att "Conservatives, however, tend to push this case further by arguing that one should support only "real" or "actual" diversity, which, for most conservatives, means diversity of viewpoints.".

Vidare presenterar artikeln en drös data, men ger ingenstans, vad jag kan se, upplys mig gärna om jag missat det, att antalet datapunkter är tillfredsställande för att ens dra statistiskt säkerställda slutsatser, och huruvida de replikerats. De hänvisar istället till: Nearly every recent survey of the university places the percentage of conservative and Republican professors in these fields in the single digits. Det går också att fråga sig vad som blivit exkluderat, du kanske har kännedom om detta?

Artikeln lägger fram ett gäng oadresserade korrelationer, och inte säkerställda samband vilket man skulle önska från en tidning som säger sig ha som målsättning "to think a little more clearly"

Se:

"because male faculty are more ideologically diverse than female faculty, the mass entry of women has meant fewer conservative thinkers in academia."

Varför är kvinnorna mer likriktade gällande politisk teori?

"When women entered the academy in large numbers, for example, they brought different intellectual interests and interpretations with them. They studied subjects that had long been neglected by their male predecessors. Thus, female professors broadened the interests of academia, even as they deepened and continued a long tradition of research on inequality, as well as other subjects associated with progressive politics. Women brought more leftism and more intellectual diversity."

Frågan huruvida detta kan vara en reaktion på en tidigare mansdominerad akademi lyser med sin frånvaro här.

As Jews, women, and blacks continually increased viewpoint diversity over the course of decades, it became increasingly difficult for the academic left to understand conservatives who kept insisting that the university was becoming a homogenous institution.

Det här uttalandet konstituerar knappast ett felfritt resonemang. Akademin är vänster för att den tagit in "Jews, women, and blacks"--> den är så vänster att den inte vet att den är vänster för att den har tagit in "Jews, women, and blacks"--->därför är akademin vänster.

Ett grundläggande antagande här tycks ju vara att judar av något skäl skulle vara inneboende vänster. Något jag inte kan se att det redovisas någon data för, utan bygger på just det antisemitiska synsätt vi berört.

Vidare hävar artikeln gällande detta att "Jewish academics brought an assortment of radical philosophical orientations — most notably Marxism — into American colleges." Detta är långtgående felaktigt. Frankfurtskolan hade ett inflytande från den klassiska marxismen, men förkastade mycket stora delar av den. Det rör sig inte om marxism, utan frankfurtskolan är en egen tankeskola som också innehöll käbbel som psykoanalys vilket är närmast helt utkastat idag.

Antingen tillskriver man den rörelsen en medveten konspiratorisk intention, och då landar man i käbbel och Qanon och allt vad det heter. Eller så konstaterar man att Frankfurtskolan fick ett visst inflytande till följd av att idéer skapade vilka var influerade av psykoanalys och marxism fortfarande ansågs vara gångbara i någon mån.

Vissa konstateranden ter sig också genomgående absurda. Exempelvis: "Professors are even less tolerant of evangelicals, whom they associate with social conservatism." En extremt rimlig hypotes angående detta skulle ju annars kunna vara att de primärt associerar dessa personer med en förmodern syn på vetenskap och alltså till och med i vissa fall gör helt rätt i att inte ta i dessa personer med tång på grund av faktiska religösa villfarelser. USA är ett land där det fortfarande finns vettvillingar som på fullaste allvar tror på gud! Något som ter sig som en helt bisarr föreställning att hålla när man rör sig i forskningssammanhang, till följd av den uppenbara kunskapsresistens det visar. Är du exempelvis kreationist är du mycket troligt immun mot, eller har aldrig lärt dig grundläggande logisk slutledning, eller nästan värre, struntar medvetet i den.

"Nearly 60% of anthropologists, 50% of literature professors, 39% of political scientists and sociologists, 34% of philosophy professors, and 29% of historians say they would be less inclined to hire evangelicals." (Min respekt för amerikanska antropologer ökade just något.)

Alltså, om du menar att ett par sociologiska böcker konstituerar ett konsensus angående dessa påstått faktiska anställningspraktiker är jag rädd att göra dig besviken gällande att det inte är så det fungerar. Jag kan också skriva en rad böcker om hur alla poliser är facister och bara gillar sina egna facistpolare, men replikeras inte studierna över tid, och håller standarden för god forskning är det att betrakta som käbbel. Det vore intressant att se något av den här typen som inte var ett mischmasch av olika overifierade studier rapporterade av en tidning som inte primärt sysslar med forskning.

Vidare gällande "we would still expect conservative undergraduates to be less drawn to majors that have been shaped by progressive interests and interpretations." Individer som väljer att studera vissa ämnen gör det ju självfallet med önskan att veta mer om någonting. På exempelvis polishögskolan önskar man lära sig mer om bruk av våld, att upprätthålla ordning, och så vidare.

Ter det sig därav inte som en bra mycket rimligare förklaring att det inte är så att majoriteten av poliserna är facister och att majoriteten av matematikerna är kommunister, utan att olika fält har haft olika nytta av olika idéer till följd av att förklaringsvärdet av vissa teorier helt enkelt är bättre än andra. Den konservativa tidningen du refererar till nyttjar ju för övrigt en liberal teori angående "strukturalism", något jag personligen tycker är käbbel, men de tycks anse att det är det bästa viset att förklara det fenomen de önskar undersöka. ("the most intractable inequalities are often sustained because of structural causes rather than personal animus." ) Men strukturalism kan möjligen fungera som en bättre arbetshypotes för att förklara sociala fenomen än vad det kan förklara hur man bäst brukar våld. Att studera Napoleon kan otvivelaktigt ge mer för de intresserade av krig än för någon som är intresserad av samtida konst inte sant?

Man behöver ju långt fler antaganden för att hävda att det rör sig om någon sorts "medveten konspiration" som folk skulle ta sig för, än att bara anamma min långt enklare förklaringsmodell. Kan du producera en ännu enklare förklaring, lyssnar jag gärna mycket intresserat på denna!

Vidare hävdar ju artikeln också att konservativa har som störst inflytande på de ekonomiska institutionerna, något som helt talar emot all påstådd dominans, till följd av att det är den samhällsvetenskap som har överlägset störst inflytande över det samhälleliga livet med dess tydligt normativa koncept och "objektiva" scheman.

Oj! Så pass, det kanske är neutralt att slentrianmässigt hävda att allt är "vridet" åt olika håll. Är dock inte helt säker på att det en rimlig kunskapssyn att eftersom något är definierat i NE, så ter det sig som ett rimligt och neutralt koncept. Jag kan bara tala rent personligt angående detta och hävda att det för mig ter sig som långtgående liberalt mumbo jumbo att gå runt och hävda att det ena och det andra är inneboende vridet åt olika håll till den milda grad att man skapar ord för det. När ska det ta slut i så fall? "Polisen är vänstervriden", "Regeringskansliet är högervridet", "akademin är centristvriden", "Armén är våldsvriden".

Att jag inte spenderar varje vaken timme på wikipedia ter sig vidare som ett ytterst dåligt argument för din sak. En av västerlandets fundamentala grundpelare är vi (teoretiskt) ska vara lika värda i institutionernas ögon. Således har du och jag samma rätt att redigera detta öppna uppslagsverk, oavsett hur många år du har lagt på att vara här.

2A00:801:74E:8147:D992:1718:91D8:DAA2 29 augusti 2021 kl. 14.29 (CEST)

Populism är inte konservatism

En del populism kan ses som höger, men det betyder inte att den är konservatism. Populister som Le Pen och Åkesson räknas ibland som höger, men deras politik är inte konservativ och innehåller dessutom en hel del vänsteråsikter bara marknadsfört annorlunda än hur sossar framför det. De har inget i den här mallen att göra.

Le Pens politik är ett klassiskt exempel på nationalkonservatism och såväl Karlsson som Åkesson ansluter sig till den riktning som heter socialkonservatism. Dessa är legitima riktningar inom en bred konservativ tradition. För auktoritativa författare inom ämnet, läs Herbert Tingstens klassiker De konservativa idéerna och Jakob E:son Söderbaums stora översiktsverk Modern konservatism. - Trakking (diskussion) 18 januari 2022 kl. 23.24 (CET)

Ytterligare en kommentar. Populism definieras av NE som "politisk riktning som säger sig i särskilt hög grad företräda (små)folkets intressen gentemot eliten och ofta kanaliserar folkligt missnöje med t.ex. skattepolitiken". Det är sällan vänstermänniskor som klagar på för höga skatter. Vidare är dagens postmoderna vänster utpräglat "anti-populistisk" i betydelsen att den försöker ge makt åt minoriteter på bekostnad av majoritetskulturen, alltså folket. Därför är populism i våra dagar vanligen en konservativ kraft. Men som vår tids störste konservative filosof, Roger Scruton, beskrev det: vänstern använder termen populism som en nedsättande beskrivning av vanligt folk, när dessa inte hyser åsikter som ligger i linje med vänsterideologin. Trakking (diskussion) 18 januari 2022 kl. 23.37 (CET)