Mahmud av Ghazni
Mahmud Ghaznavi, eller Mahmud av Ghazni, persiska: سلطان محمود غزنوی, var en sultan från Ghazni-provinsen i nuvarande Afghanistan, född 979, död 30 april 1030. Han var den förste som bar titeln sultan.
Han var ghaznavidisk sultan i Ghazni från 998. Han invaderade och erövrade Multan och Punjab år 1021 och är känd för att ha förstört många hinduiska tempel efter erövringarna i nordvästra Indien. Han försökte även med våld att tvångskonvertera många hinduer eftersom dessa inte hade status av Dhimmi.[1] Hindunationalister hänvisar ofta till dessa övergrepp av muslimer mot hinduer. Han upprättade dock ett kulturellt centrum med muslimsk profil i Lahore och räknas som grundaren av Delhisultanatet, vars första härskare var de slavsoldater (mamluker) som tjänat under Mahmud (se mamlukdynastin i Delhi).
Mahmud expanderade även västerut till Iran, men dessa plundringståg inbringade inte lika stora rikedomar som i Indien. Mahmuds krig motiverades främst av ekonomiska hänsyn, men officiellt framställdes Mahmud som försvarare av den muslimska trosinriktningen sunna. Hans rike blev kortvarigt; redan 10 år efter hans död krympte riket till en lokal makt i östra Afghanistan och nordvästra Indien.[2]
Referenser redigera
- ^ Michael Norgberg, The history of asia, s. 122
- ^ Harrison, Dick, Europa i världen - medeltiden (2003), Liber AB, Stockholm, ISBN 91-47-05187-6, s. 230