Magnus Bäckström

svensk byggmästare och riksdagsledamot

Johan Magnus Bäckström (i riksdagen kallad Bäckström i Teg), född 17 oktober 1876 i Umeå socken, död där 8 februari 1952, var en svensk byggmästare och politiker (folkpartist). Han var far till riksdagsmannen Edvin Bäckström.

Magnus Bäckström
Född17 oktober 1876[1]
Umeå landsförsamling[1], Sverige
Död8 februari 1952[1] (75 år)
Umeå landsförsamling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[1], byggentreprenör[1]
Befattning
Förstakammarledamot, Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets (1933–1946)[1]
Politiskt parti
Frisinnade folkpartiet ()[1]
Folkpartiet ()[1]
BarnEdvin Bäckström (f. 1900)[1]
Redigera Wikidata

Magnus Bäckström, som var son till en arbetare och jordbrukare, var träarbetare och murare fram till 1909 då han blev delägare i byggnadsfirman Bäckström & Strömberg, som han övertog helt 1922 och sedan drev till sin död. Från 1926 var han även verkställande direktör i Västerbottens-Kurirens AB, som han 1929 köpte av den tidigare ägaren och chefredaktören Gustav Rosén.

Han var tidigt politiskt verksam och var kommunalnämndens ordförande i Umeå landskommun 1917–1922 samt kommunalfullmäktiges ordförande 1929. Han var även vice ordförande i Västerbottens läns landsting 1935–1950 och ordförande i landstingets förvaltningsutskott från 1935 till sin död.

Magnus Bäckström var riksdagsledamot i första kammaren för Västerbottens läns och Norrbottens läns valkrets 1933–1946. Som kandidat för Frisinnade landsföreningen tillhörde han dess riksdagsgrupp Frisinnade folkpartiet, efter den liberala återföreningen Folkpartiet. I riksdagen var han bland annat ledamot i statsutskottet 1942–1946. Han engagerade sig exempelvis för vägbyggnad och elektrifiering av fjällbygden.

Magnus Bäckström är begravd på Backens kyrkogård i Umeå.

Källor redigera

  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 344
  • Bäckström, Johan MagnusSvenskaGravar.se

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 344, Bäckström i Teg, J Magnus, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]