Magnetoreception är ett sinne som känner av magnetfält. Det är ett kvantbiologiskt fenomen som först föreslogs av Alexander Theodor von Middendorff 1859 och första gången testades experimentellt på rödhake.

Magnetoreceptionen uppfattar jordens magnetfält och djuret kan använda den informationen för att orientera sig och navigera. Denna förmåga finns hos flera olika djurgrupper, inklusive fåglar, vissa typer av fiskar, sköldpaddor och även vissa insekter.

Magnetoreception är särskilt välstuderad hos fåglar, där den tros vara kopplad till långa flyttningar över kontinenter och hav. Forskning tyder på att magnetoreception hos fåglar involverar speciella proteiner i ögonen eller i näbben. Det är dock fortfarande ett aktivt forskningsområde med många frågor kvar att besvara om exakt hur detta sinne fungerar på molekylär och cellulär nivå.

Trädet nedan visar en delmängd av de organismer där man har funnit magnetoreception.

Eukaryoter

Djur
Ryggradsdjur

Fiskar inkl. Indianlax




Amfibier inkl. vissa grottlevande salamandrar




Däggdjur inkl. Eptesicus fuscus




Kräldjur inkl. Dossköldpaddor



Birds inkl. Brevduva






Protostomer
Insekter

Tvåvingar inkl. Drosophila



Steklar inkl. Honungsbi



Blötdjur

inkl. Tochuina tetraquetra






Växter inkl. Ärt