Lysterkeramik
Lysterkeramik kallas keramik med glasyr som vid bränningen får en iriserande metallhinna. En liknande dekorationseffekt kan uppnås även på lysterglas.
Lysterkeramik förekom tidigast i Egypten och Främre Orienten[1], men kom under 1000-talet till det då moriska Spanien, där de kom att få stort inflytande över Europeisk keramik. Giorgio Andreoli framställde vid mitten av 1500-talet keramik med lysterglasyr.[2] Lysterglasyren minskade därefter i popularitet, levde kvar inom enklare lergodstillverkning. På 1780-talet togs tekniken upp av Josiah Wedgwood samt senare av andra brittiska keramiktillverkare.[1]
Lysterglasyr tillverkades även i Sverige, bland annat av Höganäs AB och Gustavsbergs porslinsfabrik.[1] Senare blev Herman Kähler i Næstved i Danmark en föregångsman för att sprida lysterkeramiken.[2]
Se även redigera
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord lyster (på glasyr))
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 981